- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 3. Bie - Brune /
55-56

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bin - Bisjukdomar - Binck, Jacob - Binda - Bindehinna - Bindemedel - Binde- och lösenyckel - Bindeord - Bindesböll, 1. Gottlieb - Bindesböll, 2. Thorvald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

Binck—Bindesb öll

56

smittosamma sjukdomar, bland vilka särsk.
förtjäna framhållas de, som gemensamt benämnas
yngelröta (”bipest”), samt nosemasj uka.

Yngelröta orsakas av bakterier och
uppträder i två skilda former: larvröta (s. k.
öppen el. europ. bipest) hos larverna och
nymfröta (s. k. täckt el. amerik. bipest) hos det
täckta ynglet (nymferna). Gemensam för båda
formerna är ynglets omvandling till oformliga
massor av brunaktig färg, vilka småningom
intorka på cellernas botten el. väggar. Larvrötan
ger sig oftast tillkänna genom påfallande elak
lukt. Nymfrötan däremot kännetecknas ej av
någon särskild lukt men igenkännes lätt på att
yngelmassan är starkt elastisk och kan dragas
ut till långa trådar. Cellocken äro dessutom
vanl. insjunkna, ofta perforerade. Orsaken till
larvrötan är den av amerikanen G. F. White
upptäckta ovala, icke sporbildande Bacillus
pluton. Nymfrötans orsak är den likaledes av White
upptäckta långa, rikt ciliebärande och sporbildande
Bacillus larvae. Yngelröta botas genom att bina
överföras till ny kupa, varefter den gamla kupan
desinfekteras och kakbygget nedsmältes.

Nosemasjukan, som i motsats till
yngel-rötan blott angriper fullvuxna bin, orsakas av
ett litet encelligt djur, Nosema apis, vars rätta
natur först 1906—07 klarlades av den tyske
biforskaren E. Zander i Erlangen. Smittämnet
utgöres av parasitens sporer, vilka inkomma i
mellantarmen, t. ex. med föda, som förorenats
av sjuka bins uttömningar, och där genomgå sin
utveckling och orsaka svåra funktionsrubbningar.
Sjukdomen botas enl. i huvudsak samma metod
som yngelröta.

Ett särskilt slag av smittosjukdomar utgöres
av s. k. mykoser, framkallade av vissa
parasitära svampar, vilka föranleda ynglets
omvandling till hårda, i cellerna löst liggande mumier,
s. k. kalkyngel och stenyngel.
Mykoser-na äro vanl. godartade.

Av övriga smittosamma bisjukdomar kunna
nämnas säckyngel- och ”1 s 1 e of W i g h
t”-sjukdomarna samt paratyfus. Den
förstnämnda orsakas av ett ultramikroskopiskt
smittämne. Den är relativt godartad och
karakteriseras av att larvens inre omvandlas till en
trögflytande massa, innesluten i den rätt väl
bibehållna, säckliknande larvhuden. ”Isle of
Wight”-sjukdomen framkallas av små kvalster,
Tarsone-mus Woodi, som intränga i de fullvuxna binas
brösttrakéer. Sjukdomen, som är synnerligen
elakartad, iakttogs först på ön Wight 1904,
varifrån den sedermera över England och
Skottland spritt sig till Frankrike och Schweiz.
Paratyfus är en tyfusliknande sjukdom hos fullvuxna
bin, orsakad av Bacillus paratyphi alvei, vilken
1917 påvisades av den danske bakteriologen L.
Bahr. — I syfte att hejda spridningen av bipest
och nosemasjuka infördes 1934 den s. k.
bi-pestlagen, 1946 ersatt av en ny k. f. om
bekämpande av smittosamma sjukdomar hos bin.

Binck, Jacob, tysk målare (omkr 1500—
69), under en följd av år anställd hos danske
konungen Kristian III, var porträttör, medaljör,

kopparstickare, träsnidare samt kunnig i
arkitektur och befästningskonst. Porträtt, utförda av B.,
finnas flerstädes i tyska samlingar och i
Danmark, bl. a. på Frederiksborg. På Gripsholm ses
Kristian III:s anträd, en stor målning, och i
Uppsala univ. Gustav Vasa (bröstbild, målad 1542
under B:s besök i Sverige).

Binda. Inom kirurgien nyttjas olika slag av
bindor. Den yttersta delen av ett förband utgöres
i regel av en binda av gastyg, gasbinda, medelst
vilken förbandet fasthålles i sitt läge. Vid
behandling av benbrott och i allmänhet, då det
gäller att giva en kroppsdel ett stöd, som sluter
sig efter kroppsformen, nyttjas gipsbinda,
vanligen en gasbinda, beströdd med gips, vilken,
fuktad med vatten, hårdnar till en fast spjäla.

Bindehinna, conjunctiva, en tunn och
genomskinlig, slemhinneliknande membran, som
bekläder ögonlockens insida och ögonglobens fria yta,
bildande en av tårvätska ständigt fuktad säck,
bindesäcken. B. är uppbyggd av ytterst ett
fler-skiktat epitel, därunder ett segt bindvävsskikt och,
närmast den underliggande vävnaden, ett lager av
lucker, elastisk bindväv. I det mellersta av dessa
lager finnas, i de delar av b., som bekläda
ögonlocken, lymfatisk vävnad samt slem- och
tår-producerande körtlar. På hornhinnan är b.
ytterst tunn, fri från blodkärl och fast förenad
med underlaget. B. är ofta säte för
inflammatoriska tillstånd,
bindehinneinflamma-tion (conjunctivitis), av fysisk, kemisk el.
infek-tiös orsak.

Bindemedel, halvflytande el. degformiga
ämnen, vilka anbringas mellan fasta kroppar för att
hopfästa el. sammanhålla dem. Bindekraften ökas
på kortare el. längre tid genom b:s hårdnande
tack vare torkning el. kemisk omvandling. B.
för olika praktiska ändamål äro: lim, kitter,
dex-trin, kasein, stärkelseklister, gummi,
celluloidlös-ning m. fl. För byggnadsändamål användas som
b. kalk, cement, gips, enbart el. blandade med
sand el. krossad sten i murbruk och betong. I
målarfärger ingå som b.: vid oljefärger och
fernissor oljor och hartser samt vid vattenfärger
äggvita och gummi.

Binde- och lösenyckel, se Löse och
bindenyckel.

Bindeord, se Konjunktion.

Bindesböll. 1) Michael Gottlieb Birckner
B., dansk arkitekt (1800—56), skolad i
Köpenhamn och utlandet. Hans mest betydande verk
är Thorvaldsens museum i Köpenhamn (1839—
48), verk av självständigt behandlad antik
formgivning. Han utförde dessutom rådhus, sjukhus, en
kyrka i gotik m. m. samt stilfulla dekorativa
målningar, utsökt smakfulla möbler och andra
konstindustriella föremål.

2) Thor vald B., den föreg:s son, konstnär
(1846—1908). Liksom fadern arkitekt men i
främsta rummet dekorativ konstnär, blev B. som
sådan en av genombrottsmännen i Danmarks
moderna konst. Hans verksamhet omfattar
arbeten i silver, keramik, stengods, trä, möbler,
textila alster, bokutstyrsel, bokband, illustrationer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffc/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free