Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta, den heliga - Birgitta Ingeborg Alice (svensk prinsessa) - Birgittaföreningen - Birgittas hus - Birgittastiftelsen - Birgittasystrar - Birgittinorden el. Sankt Salvatorsorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83 Birgitta—Birgittinorden 84
Den äldsta levnadsteckningen över B., författad
1373 av hennes skriftefäder Petrus från Alvastra
och Petrus från Skänninge (tryckt i ”Scriptores
rerum suecicarum” III), utgör jämte
vittnesmålen i hennes helgonprocess ”Acta et processus
canonizacionis Beate Birgitte”, utg. av Isak
Col-lijn (1924—31), den viktigaste källan för
kunskapen om hennes liv. Av moderna arbeten märkas:
Hammerich, ”Den hellige Birgitte og kirken i
Norden” (1863); Schück, ”Några anmärkningar
om B :s revelationer” (i Vitt.-akad:s handlingar,
ny följd, XIII:i); K. B. Westman,
”Birgitta-studier” (1911); Emilia Fogelklou, ”B.” (1919);
I. Andersson, ”Källstudier till Sveriges historia
1230—1436” (1928); S. Kraft, ”Textstudier till
B:s relevationer” (1929); I. Collijn, ”Birgittinska
gestalter” (1929); Toni Schmid, ”B. och hennes
uppenbarelser” (1940); Y. Brilioth i ”Svenska
kyrkans historia”, 2 (1941).
Birgitta Ingeborg Alice, svensk prinsessa
(f. 1937 19/i), dotter till prins Gustav Adolf och
prinsessan Sibylla.
Birgittaföreningen bildades 1907 i Malmö med
uppgift att sprida rom.-kat. litteratur på svenska.
B. (central i Stockholm) har bl. a. utgivit
”Kyrkans historia. En läro- och läsebok” (1924) och
”Den katolska kyrkan i Sverige i nuvarande tid”
(1925) •_
Birgittas hus kallas en byggnad i Rom, där
Birgitta själv bodde under senare delen av sitt
liv och som 1383 överläts till Vadstena kloster.
Det vetter mot Piazza Farnese. Klostret erbjöd
sig i början av 1400-talet att med bibehållande
av äganderätt upplåta byggnaden till ett härbärge
(hospitium) åt svenskar mot det att svenska
kyrkan lämnade bidrag till dess underhåll.
Före-ståndarskapet för detta Hospitale S. Birgittæ de
regno Sveciæ utövades 1400-talet igenom av
kler-ker, vanligen från Linköpings stift. Ryktbarast
bland senare föreståndare äro den lärde Peder
Månsson och Olaus Magni. Efter den senares
död 1557 gick hospitiet åter ur svenska händer.
Konung Sigismund fick emellertid 1589
överstyrelsen sig tillerkänd. 1673 överlämnades hospitiet
åt drottning Kristina, som till sin död 1689
utövade styrelsen däröver. B. tillhör numera
Vatikanen, det är sedan 1931 upplåtet till
birgitta-systrarna.
Birgittastiftelsen, ett 7 okt. 1920 bildat
sällskap, som enligt stadgarna av febr. 1922 har till
syfte ”att söka bevara det rika kulturarv, som
Sverige äger i den heliga Birgittas liv och
gärning”. För sådant ändamål vill stiftelsen söka
att få bevara och disponera de gamla
klosterhusen i Vadstena samt sedan utan ingrepp på
de gamla byggnadernas karaktär använda dem
till fromhetslivets och bildningens höjande samt
till lidande människors stöd och vård. Detta
skulle ske bl. a. genom att bereda lokaler för
för-samlingsvården i Vadstena, utbilda ”Vadstena
systrar” att biträda vid sjukvård, särsk. på
landsbygden, inrätta en bildningsanstalt för unga
flickor samt viloort för människor, som äro i
behov av en stilla, stämningsrik plats, där de
tillika möta ideella strävanden. På B :s initiativ
ha de gamla grundmurarna av byggnader, som
funnits mellan de båda klostren, framgrävts,
och nunneklostrets kapitel- och arbetssalar ha
inretts till församlingshem. Det gamla biblioteket
har man försökt rekonstruera till ett nytt
Bib-liotheca Birgittina. Nunneklostret har tidigare
använts som krigsmanshus och lasarett och tj
änst-gör nu som kvinnoavd. av Birgittas sjukhus.
Munkklostret har av B. tills, m. Sv.
turistföreningen 1938 inretts till vandrarhem.
Birgittasystrar, en 1911 i Rom av Moder
Elisabeth Hesselblad grundad
Birgittakongrega-tion, till vilken även höra S :ta Birgittas vilohem
i Djursholm (sedan 1923) och Casa S :ta
Birgitta i Lugano (i Schweiz, sedan 1924). 1931
överlämnades till b. Birgittas hus i Rom.
Birgittinorden el. Sankt Salvatorso
r-den, officiellt Ordo sancti Augustini sancti
Salvatoris nuncupatus, en efter sin stiftarinna,
den heliga Birgitta, uppkallad klosterorden. Av
påven Urban V lyckades Birgitta utverka en
bulla av 5 aug. 1370, innehållande dels tillstånd
att i Vadstena grunda ett munk- och ett
nunnekloster av Augustinus’ orden, dels en föreskrift
om att hennes klosterstadgar subsidiärt skulle
regelbinda livet inom de nya klostren. Birgittas
regel stadfästes 1379, 1415 och 1419. — Enligt
Birgittas avsikt skulle orden vara en nunneorden,
men redan i dess ursprungliga organisation
fanns fröet till dess förnämsta egendomlighet,
dess dubbelklosterförfattning. Varje kloster
utgjorde en komplex av två självständigt
organiserade avdelningar, ett munk- och ett nunnekonvent.
Munkarna hade närmast att leda och upprätthålla
andaktsövningarna inom klostret; för den
systrarna särsk. föreskrivna gudstjänsten hade Birgittas
biktfader, Petrus från Skänninge, redigerat en
särskild ritual. Bröderna skulle även predika för
folket på modersmålet. Utom dessa egentliga
munkar och nunnor funnos för grövre sysslors
utförande bröder och systrar utanför konventen.
Till sin allmänna organisation stå birgittinerna
cistercienserna närmast. Inträdesåldern var för
nunnorna 18 år, för munkarna 25 år.
Askesföreskrifterna voro i allmänhet jämförelsevis milda.
Klosterfolkets tid skulle, utom av
andaktsövning-ar, upptagas av trädgårds- och handarbete,
avskrivning, översättningsarbete o. dyl. Nunnornas
dräkt utgjordes av en vit och en grå kjortel
av vadmal samt en grå mantel av samma tyg.
På huvudet buro de ett kring panna och
kinder gående vitt ”viv”, däröver ett dok av svart
lärft samt ovanpå detta en krona av vitt lärft
med fem små röda klädesstycken till erinran
om Kristi sår. Bröderna nyttjade underklädnad
av vitt vadmal, en kjortel av grått vadmal samt
en grå mantel och på huvudet en grå hätta av
vadmal. Avspärrningen mellan munk- och
nunnekonvent var så gott som fullständig. —
Nunne-konventet förestods av en abbedissa, som tillika
i världsliga ting var hela klostrets överhuvud;
munkkonventets föreståndare skulle i andliga ting
vara klostrets ledare samt intog i det hela en i
förhållande till abbedissan tämligen fristående och
jämbördig ställning. I 1378 års och följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
