Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bisamråtta - Bisamsvin - Bisarr - Bisats - Biscaya - Biscayabukten el. Vizcayabukten - Biscayavalen - Bisceglie - Bischof, Gustav - Bischoff - Bischoff, Gottlieb Wilhelm - Bischoffswerder, Johann Rudolf von - Biscoeöarna - Biscuit - Bisektris - Biserta - Bisexuell - Bishop - Bishophill - Bishop’s ring - Bisittare - Bisjukdomar - Biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Bisamsvin—Biskop
100
hemland är utsatt för stark förföljelse. Den har
numera inplanterats i Europa, i början av seklet
i Böhmen, sedermera i flera europeiska länder,
däribland Sverige och Finland. I Tyskland och
England har b. förvildats. Den har där förökats
våldsamt och tidvis vållat svåra skador på
dammbyggnader.
Bisamsvin, se Navelsvin.
Bisa’rr (fr. bizarre), besynnerlig, sällsam. —
Subst.: Bisarreri.
Bisats, se Sats.
Biscaya [<wiska’ja], en av de Baskiska
provinserna i n. Spanien, se Vizcaya.
Biscayabukten [sv. biska’ja-] el.
Vizcaya-bukten, fr. Golfe de Gascogne, Gascogneviken,
en av Frankrikes västkust och Spaniens nordkust
begränsad vik av Atlantiska oceanen. B. är ett
verkligt djuphav med ända till 5,100 m djup. Den
franska kusten är ganska långsluttande, men i s.
är fallet tvärbrant från Kantabriska bergens rand
mot ett djup av inemot 2,000 m blott ett fåtal km
från kusten. B. är beryktad för sina stormar.
Biscayavalen, se Valar.
Bisceglie [bijä’lje], stad i Syditalien vid
Adriatiska havet, Apulien, 33 km n. v. om Bari;
34,000 inv. Biskopssäte; två kyrkor från
1100-talet. Vin-, frukt- och olivodling.
Bi’schof, Karl Gustav, tysk kemist och
geolog (1792—1870), från 1819 prof, i kemi och
teknologi i Bonn, blev grundläggare av den
kemiska geologien, som på laboratoriet söker
efterlikna de geologiska processerna i naturen. Han
skrev bl. a. ”Lehrbuch der chemischen und
physi-kalischen Geologie” (1847—54).
Bi’schoff (”biskopsvin”), en dryck, bestående
av rödvin, vatten, socker och pomerans.
Bi’schoff, Gottlieb Wilhelm, tysk
botanist (1797—1854). Pr°f- * Heidelberg 1833. Hans
utvecklingshistoriska undersökningar över vissa
kryptogamer äro ännu av värde. Han utg. den
utförliga ”Handbuch der botanischen
Terminolo-gie” (1830—44).
Bi’schoffswerder, Johann Rudolf von,
preussisk statsman och general (1741—1803), till
börden sachsare. Han kämpade under Fredrik
den store och avancerade till general. På Fredrik
Vilhelm II övade han starkt inflytande och var
efter 1791 den egentlige ledaren av Preussens
utrikespolitik. Förbundsslutet med Österrike i
juli 1791 och det därpå följande kriget med
Frankrike voro hans verk. Han banade även väg
för separatfreden i Basel 1795. Kort efter
Fredrik Vilhelms död blev han avskedad (jan.1798).
B :s makt över konungen berodde i mycket på
det gemensamma intresset för ockultism och
hemliga ordnar.
Biscoeöarna [bi’skau-], ögrupp utanför
västkusten av Grahamsland i Västantarktis. 1599
upptäckta av holländaren Dirk Gherritsz, ånyo 1831
av eng. kaptenen John Biscoe.
Biscuit [biskui’], fr., se Biskvi.
Bisektris, den räta linje, som skär en vinkel
mitt itu. En triangels tre bisektriser skära
varandra i en punkt, som tillika är medelpunkten
för den i triangeln inskrivna cirkeln.
Bise’rta, stad i Tunisien, se Bizerte.
Bisexue’ll, tvåkönad, med både honliga och
hanliga könsorgan.
Bishop [bfjap], Sir Henry Rowley,
engelsk tonsättare (1786—1855), 1810 kapellmästare
i Covent Garden i London; från 1848 prof, i
Oxford. Han vann popularitet genom folkliga
sånger, varibland ”Home, sweet home” (”Hem,
ljuva hem”) är mest spridd.
Bishophill [bi’Japhil], svenskt nybygge i
Illinois, U.S.A., grundat 1846 på religiöst
kommunistisk bas av den svenske svärmaren Erik
Jansson ; uppkallat efter hans hemsocken,
Biskops-kulla; c :a 250 inv. Församlingshuset övertogs
1946 av staten att förvaltas som historiskt
minnesmärke.
Bishop’s ring [bi’Japs-] kallas efter sin
upptäckare (sept. 1883), den amerikanske
missionären Bishop i Honolulu, en stor brunröd krans
kring solen, som i allmänhet uppkommer efter
större vulkanutbrott.
Bisittare, ledamot av underdomstol vid sidan
av ordföranden.
Bisjukdomar, se Bin.
Biskop (grek. epi’skopos, tillsyningsman), titel
på en högre kyrklig ämbetsbärare.
Biskopsämbetets (episkopatets) ursprung går enligt k
a-t o 1 s k uppfattning tillbaka på Kristi omedelbara
instiftelse. Liksom Petrus och hans efterföljare
påvarna insattes till kyrkans överhuvud, så gavs
gudomlig auktoritet åt de övriga apostlarna och
deras efterträdare biskoparna. Genom giltig
biskopsvigning med handpåläggning fortsättes den
åt apostlarna givna myndigheten i det katolska
episkopatet (succe’ssio a posto’ lica). Från
Vatikan-konsiliet 1870 är påven universell och omedelbar
b. för hela kyrkan, och övriga biskopar äga sin
biskopsrätt endast under förbindelse med honom.
— Enligt nyare protestantisk forskning
fanns intet monarkiskt episkopat i den äldsta
kyrkan. Församlingarna leddes av ett kollegium
av de mest ansedda kristna, vilka omväxlande
kallades presbyterer och biskopar. Först omkr. år
100 började här och där en av dessa höja sig
över de andras krets som deras överordnade
ledare och fick då ensam behålla beteckningen b.
Varje församling fick snart i regel sin b. (Rom
omkr. 140). — Den stora inre och yttre krisen
i kyrkan omkr. 140—200 gjorde biskopsämbetet
till kyrkans ryggrad med den högsta religiösa,
administrativa och dömande makten i
församlingen. Uppfattningen av episkopatet som ett
väsens-moment i kyrkan, villkoret för hennes existens,
fullbordades av biskop Cyprianus (omkr. 250).
Vid den tiden började i Italien och snart även
i orienten flera församlingar förenas under en b.,
vanligen den i närmaste stad residerande. Så
uppstod biskopsstiftet, diecesen, alltifrån
300-talet den vanliga formen för en b:s
regeringsom-råde. Till dessa residerande b. kommo snart i
katolska kyrkan titulärbiskopar utan
jurisdiktion över bestämt stift; framstående
missionärer erhöllo så genom vigning
biskops-värdighet (missionsbiskopar); och till
biskopsdömen, som gått förlorade för katolska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
