Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bizet, Georges - Bizonien - Bizzozero, Giulio - Biätare - Biörenklou, Mattias - Biörnberg, Carl - Biörner, Eric Julius - Bjarkamal - Bjarköätten, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Bizonien—Bjarköätten
128
”L’arlésienne”
(Stockholm 1883). Några
månader före B:s död
uppförde
Opéra-comi-que i Paris ”Carmen”,
som vid urpremiären
blev ett fiasko men
som snart vann en
betydande framgång
(Stockholm 1878). —
B. slöt sig i sin
ungdom närmast till
Gounod och Thomas,
ehuru han för
operan sökte tillgodogöra
sig Berlioz’ rikare orkester. På 1860-talet rönte
hans stil även inflytande från Verdi och Wagner.
Redan tidigt märkte man även rent folkliga
inslag, så t. ex. italienska under Romvistelsen,
sydfranska (provensalska) på 1870-talet och slutligen
spanska med ”Carmen”. Det är måhända just
detta fina, utpräglade sinne för den rent folkliga
melodiken och rytmen, som låtit hans verk leva
in i vår tid.
Bizönien kallades populärt de sedan 1947
sammanslagna brittiska och amerikanska
ockupationszonerna i Tyskland.
Bizzozero [bitså’tserå], Giulio, italiensk
patolog (1846—1901), prof, i Turin 1872. Han
var den förste, som visade, att benmärgen var
ett blodbildande organ. Han upptäckte även de
viktiga små blodelement, trombocyterna (”B:s
blodplättar”), vilkas betydelse vid
blodpropps-bildningen han påvisade.
Biätare, Mero’pidae, en med k u n g s f i
s-k a r e och härfåglar besläktad familj av
ordn. Coraciiformes. De kännetecknas av en
tämligen lång, från sidorna tilltryckt, bågböjd
och mycket spetsig näbb, vanl. långa och
spetsiga vingar samt korta tarser. De äro grant
färgade fåglar, som leva i Gamla världen,
företrädesvis i tropikerna; de flesta arterna äro
afrikanska. Födan utgöres av insekter, som de
skickligt fånga i flykten. De häcka kolonivis
Biätare, hanne.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
på liknande sätt som backsvalan. Äggen äro
täml. runda och glänsande vita. En art, b
i-ä t a r e n, Merops apiaster, har några gånger
tillfälligtvis anträffats hos oss.
Biörenklou, Mattias, diplomat, riksråd
(1607—71). Son till en mjölnare (därav namnet
M y 1 o n i u s, som han förde före adlandet
1646), var B. flera år lärare för den unge
Magnus Gabriel De la Gardie, blev 1637 eloquentiæ
professor vid Uppsala univ. och inträdde 1640
i Kungliga kansliet. Som legationssekr.
deltog han i de underhandlingar, som föregingo
westfaliska freden, representerade Sverige vid
tyska riksdagen 1653—54, följde Karl X Gustav
som statssekr. i polska kriget och verkade vid
valriksdagen i Frankfurt 1658, ehuru utan
framgång, emot Leopold I:s val till tysk kejsare.
Återkommen till hemlandet från en beskickning
i Frankrike, utnämndes han 1661 till hovkansler
och till riks- och kansliråd 1664. I
förmyndar-rådets överläggningar om Sveriges utrikespolitik
framträdde B. snart som ledare för en grupp,
som misstrodde Ludvig XIV :s syften,
omintetgjorde ett föreslaget förbund med Frankrike och
genomdrev i stället den trippelallians med
Holland och England, som hejdade franske
konungens framträngande i Spanska Nederländerna
(1668). Lärd och arbetsam, fosterländsk, modig
och klartänkt, var B. en av sin tids och det
svenska 1600-talets mest framstående diplomater.
Biörnberg, Carl, friherre, militär, politiker
(1696—1775). Han deltog som löjtnant i norska
fälttåget 1718 och vann omsider som partigängare
vid riksdagarna först på hattarnas, sedan på
hovets och slutligen på mössornas sida den ena
befordran efter den andra. Han blev överste
1747, friherre 1751, generalmajor 1759,
kommendant på Sveaborg 1762 och generallöjtnant 1765.
Han arresterades på Sveaborg av J. M.
Sprengt-porten kort före statsvälvningen 1772 och fick
avsked i nov. s. å.
Biörner, Eric Julius, fornforskare (1696
—1750). Han blev 1717 e. o. kanslist i
Antikvitetsarkivet, translator i de gamla språken 1720,
fick assessors titel 1737 och erhöll 1744 avsked
från translatorstj änsten med rang av
hovrättsassessor. B. var en rudbeckiansk epigon, översatte
i Antikvitetsarkivet isländska sagor och utgav
ett urval av dem i svensk övers., ”Nordiska
käm-padater” (1737), ett arbete, som senare fick
litteraturhistorisk betydelse som förmedlare av
göternas (särsk. Tegnérs och Geijers) första
bekantskap med den isländska sagovärlden.
Bjarkamal, ”Bjarkes sång”, ett till största
delen förlorat men i latinsk översättning hos Saxo
bevarat fornisländskt kväde, diktat för att
förhärliga Rolf Krake. Det skildrar, huru han och
hans kämpar (Bodvar Bjarke, Hjälte m. fl.)
utkämpa sin sista strid. B. är ett av Nordens äldsta
bevarade fornkväden.
Bjarköätten, mycket ansedd norsk
stormans-ätt under medeltiden, uppkallad efter ön B j a r k ö
(nu Bjarköy) i Troms fylke. Den var
be-fryndad med arnmödlingarna och utdog på
mans-srdan 1183, då släktgården Bjarkö genom arv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
