Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnen, Stora och Lilla - Björner, E. J. - Björneröd och Kroken (Krokstrand) - Björnerödspiggen - Björnfloden, Stora - Björnfloka - Björnfot - Björnhallon - Björnhål - Björn Järnsida - Björnkloört - Björnkräfta - Björnloka - Björnlunda - Björnmossa - Björnnabben - Björnram, släkter - Björnram, 1. Lars Olofsson - Björnram, 2. Hans Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Björner—Björnram
170
Kartskiss över stjärnbilderna Stora och Lilla björnen.
men nära liknar Stora b. men intager ett mycket
mindre område på himlen och utgöres av
stjärnor med långt mindre glans.
Björner, E. J., se Biörner.
Björneröd och Kroken (Krokstrand),
municipalsamhälle i nordligaste Bohuslän, Skee
socken; 10,17 km2, 538 inv. (1950). B. har växt
upp kring de stora här anlagda stenhuggerierna.
Tullstation. Ett kapell byggdes 1931. Tax.-värdet
å fastighetsskattepliktig fastighet 1,086,000 kr.,
taxerad inkomst 992,000 kr. (1949).
Björnerödspiggen, ett 224 m högt berg i Skee
socken, Bohuslän, intill Idefjorden, landskapets
högsta punkt.
Björnfloden, Stora B., biflod till Mackenzie
River i Canada.
Björnfloka, se Heracleum.
Björnfot, den kotställning hos häst
(”björn-trampare”), vid vilken kotbenets
lutningsvinkel mot
horisontalplanet understiger 300.
Björnhallon, se Björnbär.
Björnhål, benämning å
öppningarna i märsen invid
undermasten å segelfartyg. Genom
b. kan man komma upp i
märsen utan att begagna den
yttre vägen i puttingsvanten,
vilka från masten leda snett
upp till yttre märskanten.
Björn Järnsida. 1) Vikingahövding, son till
Ragnar Lodbrok. Vid 800-talets mitt härjade han
i Frankrike, företog ett vikingatåg mot Luna
i Italien och dog i Friesland. — 2) Dansk prins,
Björnfot hos
häst.
sonson till Erik Ej egod, tog i striderna efter
Knut Lavards mord parti för sin farbror Erik
Emune, som efter sin seger 1134 dödade honom.
Björnkloört, se Akantusväxter.
Björnkräfta, Scy’llarus ur sus, en vid Europas
atlantkuster och i Medelhavet förekommande art
av ordn. tiofotade kräftdjur. B. blir c:a 30 cm
lång.
Bjömloka, se Heracleum.
Björnlunda, socken i mell. Södermanland
mellan Båven, Storsjön och Likstammen; Daga
härad, Södermanlands län; 97,50 km2, 1,481 inv.
(1950). Bördig och tätt bebyggd men i v. och
s. bergig och skogig. 2804 har åker. Vid V.
stambanan ligger Björnlunda stationssamhälle.
Egendomar: Jakobsberg, Älghammar och Ekhov.
Talrika fornminnen. Kyrkan härstammar från
äldre medeltid. Pastorat i Strängnäs stift, Daga
kontrakt; tillhör storkommunen Daga.
Björnmossa, Poly’trichum commüne, en av
våra största och allra allmännaste mossor,
utbredd över hela landet från sydligaste Skåne upp
till nordligaste Lappland. Bildar stora, lösa,
mörkgröna tuvor på fuktig skogsmark. Den blir
ända till över 7 dm hög. Bladen äro
tillbaka-böjda, i kanten platta, skarpt sågade el. grovt
tandade, med medelnerven utlöpande i en borstlik
spets. B. är tvåbyggare. Den 4-kantiga
sporkapseln är täckt av en stor, hårig, gulbrun
mössa och försedd med en enkel tandkrans, vars
tänder upptill äro förenade av en
kapselmynningen täckande hinna (epifragma). B. är en
viktig torvbildare i våra skogar. Bilder se nästa
sida.
Björnnabben, livräddningsstation med
raketapparat omkr. 2 km s. v. från Ölands n. uddes fyr.
Björnram, namn på flera svenska adelssläkter
med björnramen i vapnet. Med dessa medeltida
frälsesläkter hade Gustav Vasas krigshövitsman
Lars Olofsson B. och hans söner
An-d r e a s Laurentii B. och Hans L a r
s-s o n B. (se B.i)—B.3 ingen förbindelse, utan de
tillhörde en bevisligen ofrälse släkt. Ohållbara
genealogiska kombinationer ha sammanlänkat
deras redan på 1500-talet på manssidan utslocknade
ätt även med den 1643 introducerade, ett par
årtionden därefter utgångna ätten B. från
Finland. Till en helt annan finländsk släkt
hörde svindlaren G u s t a f B. (se B.4).
1) Lars Olofsson (B.), krigshövitsman
(d. trol. 1572). Han var, enl. Peder Svarts
krönika, en av Gustav Vasas första och
dugligaste anhängare. Han anslöt sig till honom
redan i Dalarna, blev i april 1521 hövitsman för
ena hälften av hären och tog verksam del i
erövringen av Västerås. Sedan stred han med
framgång vid Uppsala, i södra Uppland och
utanför Stockholm, där han blev svårt sårad. B.
användes sedermera av konung Gustav alltjämt
inom förvaltningen. Han var bl. a. fogde i
Norrland, i Dalarne, i Österbotten (1531—39), i
Västerås, i Hälsingland (1550—54) och i
Västerbotten (1555—56).
2) Hans Larsson (B.), den föreg:s son,
krigare (d. 1571). Han var 1554 befallnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
