Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnram, 2. Hans Larsson - Björnram, 3. Andreas Laurentii - Björnram, 4. Gustaf - Björns hög - Björnsjön, Stora - Björnsnäs - Björnson, 1. Björnstjerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Björns hög—Björnson
172
Björnmossa, han- (t. v.) och honexemplar.
Foto A. Fors.
man i Helsingfors och skickades 1561 jämte Klas
Kristersson Horn till Reval, som de förmådde
att utan motstånd giva sig under svenskt välde.
Adlades s. å. och var amiral över en eskader,
som 1562 och 1563 kryssade i Finska viken. Vid
brytningen mellan Erik XIV och hertig Johan
1563 inneslöt B. från sjösidan Åbo, där Johan
försvarade sig. Slottsloven på Åbo slott 1563—
64, var han 1564 och 1566 sändebud till Moskva
samt blev 1568 ståthållare (gubernator) över
hela Finland. Vid Eriks fall slöt sig B. till
Johan III.
3) Andreas Laurentii (B.), den föreg:s
bror, ärkebiskop (d. 1591). Kyrkoherde i Umeå
socken 1561 och i Gävle 1570, blev han
omfattad med ynnest av Johan III på grund av sin
sympati för dennes liturgiska planer och lär enl.
en av Messenius återgiven tradition ha varit
den förste präst, som förrättade gudstjänst efter
den nya mässordningen. Han blev biskop i Växjö
1577 och upphöjdes 1583 till ärkebiskop. Kort
därefter utfärdade han en deklaration till
förmån för liturgien. Han blev då med stor
hänsynslöshet angripen av Abraham Angermannus i
två anonyma skrifter, mot vilka han utgav ett
genmäle.
4) Gustaf B., svindlare (1745—1801). Han
nyttjades till renskrivning av handlingar rörande
frimureriet och kom genom E. Schröderheim i
beröring med Gustav III och hertig Karl, blev
tolk i finska språket 1780 och fick 1781 titeln
protokollssekreterare. B. anordnade 1782 för sina
höga gynnare ”andebesvärjelser” å Johannes’
kyrkogård och i Lovö kyrka samt lyckades
genom sina taskspelarkonster till en tid dupera dem
men avslöjades och föll i onåd. Under sina sista
år levde han ett enstöringsliv i armod.
Björns hög, se Håga.
Björnsjön, Stora, se Stora Björnsjön.
Bjömsnäs, gods i Kvillinge socken,
Östergötland, vid innersta Bråviken; 854 har, därav 243
har åker; tax.-värde 445,000 kr. Bebyggdes 1634
till säteri av landshövding Frans Crusebjörn men
indrogs 1683 till kronan. Sedan 1848 har B.
tillhört släkten Trozelli. Slottet, byggt vid mitten
av 1800-talet, restaurerades 1898 efter ritningar
av I. G. Clason.
Björnson. 1) Björnstjerne Martinius
B., norsk författare och politiker (1832 8/i2—
1910 26/4). B. föddes i Kvikne, på Dovre, där hans
fader var präst, men familjen flyttade till den
vackra Romsdalen, då B. var sex år. Där och i Molde,
i vars latinskola han blev lärjunge 1843, fick
han sina bestämmande barndoms- och
ungdomsintryck. 1852 tog han studentexamen i Kristiania,
där han bosatte sig 1853. Han började nu
medarbeta i tidningar och gjorde sig särsk. gällande
som teaterkritiker. Han stred häftigt för att
teatern skulle förnorskas. 1856 deltog han i
studentmötet i Uppsala, varunder han med
utomordentlig styrka kände kallelsen att bli skald.
En längre vistelse i Köpenhamn utvecklade
honom i hög grad; särsk. mottog han intryck av
Grundtvigs och Kierkegaards skrifter.
Återkommen till Kristiania hösten 1857, började han i
Illustreret folkeblad, som han utgav, trycka
bondenovellen ”Synnöve Solbakken” och
uppförde på teatern skådespelet ”Mellem slagene”. I
dec. s. å. efterträdde han Ibsen som konstnärlig
ledare för Bergens teater, där han bl. a.
uppförde ”Halte-Hulda”. Han var emellertid icke
blott en utmärkt teaterchef utan verkade även
i egenskap av redaktör av Bergensposten och
folktalare som politiker och dirigerade
stortingsvalen i staden. Han skrev vidare
berättelsen ”Arne” 1858. B. gifte sig s. å. med
Karo-line Reimers (1835—1934). 1859 återvände han
till Kristiania, ingick som medredaktör i
Aften-bladet, där han fortsatte sin politiska journalistik
med våldsamma inlägg i den s. k.
ståthållar-striden och bidrog med dikter, framkallade av
tidens stämningar. Märkligast av dessa var ”Ja,
vi elsker dette landet” (1859), som tonsattes av
R. Nordraak och blivit den norska
nationalsången. I Aftenbladet ingick 1860 som följetong
berättelsen ”En glad gut”. B. fick s. å.
företaga en länge efterlängtad resa. Efter att ha
gett ut en samling ”Smaastykker” reste han till
Italien, där han stannade till våren 1862, och
därpå till Frankrike och Tyskland. Först våren
1863 var han åter i Norge. Resan hade i hög
grad vidgat B:s horisont; på främmande mark
hade han skapat skådespelen ”Kong Sverre”
(1861), trilogien ”Sigurd Slembe” (1862) och
”Maria Stuart i Skotland” (1864). Vid denna
tid beviljade honom stortinget på regeringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
