Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Blad
188
Bladfällning hos hästkastanj. Bladärr på kvisten.
högblad och ha ej sällan indirekt betydelse
för den könliga fortplantningen. I
växtbeskriv-ningar ha de olika namn: skärmblad,
holkfjäll (hos korgblommiga växter), s v e p
e-blad (hos flockblomstriga växter), hölster
(t. ex. hos Calla) m. fl. — Stundom har b.
helt el. till en del ombildats till stickande organ,
bladtornar, som skydda växten mot angrepp
av växtätande djur (t. ex. berberis och tistlar).
I andra fall ha delar av b., mera sällan hela
b., ombildats till trådlika organ, som ofta vid
beröring sammanrulla sig spiralformigt, b 1 a
d-k 1 ä n g e n, medelst vilka växter med svag,
spenslig stam klänga sig fast vid något stöd (t. ex.
många ärtväxter). — Hos många vattenväxter
finnas två slags mellanblad, heterofylli.
I fråga om storleken växla b. från nästan
mikroskopiskt små till flera m långa. De största
b. förekomma hos vissa ormbunkar, palmer,
bananarter och näckrosor.
I länder med kall vinter el. utpräglad årlig
torrperiod fälla de flesta buskar och träd hela
sitt bladverk (med undantag av vissa lågblad),
då kölden el. torkan inträder. Innan b. falla av,
föres den däri befintliga näringen ned till
stammen. Denna bladfällning har till uppgift
att minska växtkroppens avdunstande yta. — När
b. avfalla, bildas på stammen ärr, bladärr,
som snart betäckas av ett korkskikt, vari de
avslitna, till b. gående ledningssträngarna vanl.
tydligt skönjas.
B:s livslängd är i allm. kort. Tidigast dö
vanl. kronblad och ståndare. I Sverige leva de
flesta mellanblad blott en sommar; jämförelsevis
få äro fleråriga, t. ex. hos lingonris och flera
barrträd. I länder med varmare klimat äro flera
träd och buskar ständigt grönskande. En
betydlig ålder nå t. ex. b. hos vissa palmer. De
äldsta b. man känner, bortåt ioo år gamla,
förekomma hos Welwitschia mirabilis.
Huvuddelarna i b. äro hudvävnad (epidermis),
grundvävnad och ledningsvävnad. Epidermis
utgör ett enkelt skikt av levande celler, som
sluta tätt tillsammans runt bladet och endast i
klyvöppningarna äro skilda av intercellularer.
Cellernas ytterväggar, som bilda b:s yta, äro
ofta förtjockade och alltid försedda med en
tjockare el. tunnare kutikula, som gör
bladytan svårgenomtränglig för vatten och
luftgaserna och hindrar avdunstning från b. B:s
gasutbyte med luften sker genom
klyvöppningarna, vilka i allm. äro talrikare på b:s undersida
än på översidan, där de kunna helt saknas.
Cellerna äro vidare nästan alltid försedda med hår,
som kunna finnas på till synes helt glatta b. och
i andra fall bilda en tät filtbeklädnad.
Grundvävnaden utgöres av m e s o f y 11 med
stödjevävnad. Det förra (bladkött) består av
parenkymatiska celler, mot översidan av b.
cylindriska, ställda vinkelrätt mot ytan i ett el.
ett par skikt (palissadvävnad) och rikt
försedda med kloroplaster. Mot b:s undersida
äro mesofyllcellerna avrundade el. förgrenade,
bildande en lucker vävnad med stora
intercellularer (svampvävnad) och mindre antal
kloroplaster. B:s undersida är därför ljusare
grön än översidan. Vid b:s assimilation av
kolsyra kommer denna in genom klyvöppningarna
på undersidan, passerar i intercellularerna i
svampvävnaden till palissadvävnaden, där
assimilationen huvudsaki. äger rum. Stödjevävnaden
utgöres av sklerenkymfibrer el. kollenkym i form
av strängar i bladkanterna el. över och under
ledningssträngarna, alltid belägna närmast under
epidermis. Ledningsvävnaden utgöres
av isolerade strängar, som äro förgreningar av
stammens ledningsvävnad (b 1 a d s p å r) och äro
belägna vid övergången mellan palissad- och
svampvävnad. Tills, m. de särsk. på undersidan
kraftigt utbildade fibersträngarna bildar den
bladnerverna. Ledningssträngarna bestå
överst av sildel och under denna veddel, båda
av normal byggnad. I de finaste förgreningarna
förenklas de och bestå ytterst endast av veddel
med trakeider, omgiven av parenkymatiska celler,
som förmedla övergången till mesofyllet. I
grövre ledningssträngar i b. av dikotyledoner
och barrträd förekommer sekundär
tjocklekstill-växt ur ett kambium. — Byggnaden av b. är
synnerligen variabel, framför allt beroende på
Tvärsnitt genom blad av rädisa. I översidans
epidermis, 2 palissadvävnad, 3 svampvävnad, 4 undersidans
epidermis med klyvöppning, 5 ledningssträng med
sildel (överst) och veddel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
