Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bladmossor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Bladmossor
194
Kvist av alm med bladmosaik.
Fig. i.
Björnmossa,
Polytrichum
commune. rh
rhizoider, 5
seta, c
calyp-tra, d
oper-culum.
kalla och tempererade zonen, t. ex. bildande
huvudvegetationen i torvmossarna, men växa också i
tropikerna. I arktiska trakter äro de
karaktärsväxter för de s. k. mosstundrorna och bilda där
liksom på bergstopparna jämte lavarna vegetationens
yttersta utposter. Ett fåtal lever helt nedsänkt
i vatten; annars förekomma de på land på
mycket växlande ståndorter.
B. ha alltid en tydlig stam och blad. Stammen
tillväxer genom delningarna av en tresidig
pyramidal t 0 p p c e 11. Bladen, som alltid sitta i
spiral, anläggas urspr. i tre rader,
men genom senare inträdande
förskjutningar utplånas ofta de tre
raderna, så att andra
spiralställningar bildas. Den urspr. radiära
anordningen ändras särsk. hos
mossor med nedliggande, krypande stam,
som få en över- och undersida med
olika blad. Denna s. k.
dorsiven-tralitet är hos b., i motsats mot
förhållandet hos levermossorna,
aldrig något ursprungligt utan alltid
härlett ur en radiär organisation.
Egentliga rötter saknas hos mossor,
vilkas vatten- och
näringsupptag-ning sker medelst fina
rothårliknan-de utsprång, rhizoider,
bestående av enkla el. greniga cellrader,
som utväxa från såväl stam som
blad. Vitmossorna (Sphagnum)
sakna även dylika rhizoider, de upptaga
vatten etc. direkt genom porer i
stammens och bladets hudvävnader.
Mossornas anatomiska byggnad är
vanligen mycket enkel. De högsta
formerna ha i stammen en ganska
primitiv central strängvävnad. Bladen bestå ofta
av endast ett enda cellskikt med el. utan central
ledningsvävnad, en s. k. huvudnerv. I
undantagsfall kan dock en mera komplicerad byggnad
förekomma, som t. ex. hos släktet Polytrichum.
Vitmossornas blad bildas åter av två olika system av
celler: dels smala, nätlikt förenade, gröna
klorofyllförande assimilationsceller, dels stora, med
porer och lister försedda färglösa celler, som genom
porerna upptaga vatten och däri befintliga
nä-NF III — 7
d
Fig. 2. Vitmossor. A
Sphagnum
fimbria-tum med fyra mogna
sporogon, B S.
squar-rosum, moget
sporogon i spetsen av en
liten kvist, k kapsel,
ca sprängd
arkegonie-vägg, d operculum,
ps seta.
ringsämnen. I vattenfritt tillstånd äro sådana
mossor vita, därav namnet vitmossor. En
liknande organisation finnes också hos t. ex. b 1 å m o
s-san (Leucobryum). B. sakna egentliga
blommor, ehuruväl vanligen de blad,
periketial-bladen, som utbildas omkring de i grupper
sittande könsorganen och de dem omgivande
safttrådarna, parafyserna, ha en annan form
än de andra bladen, och hela denna samling
kallas då för en mossblomma. Både
en-och tvåkönade dylika mossblommor förekomma.
Om mossornas han- och honorgan, anteridier och
arkegon[ier], se dessa uppslagsord samt
Befruktning. Befruktningen
förutsätter närvaro av vatten,
ty spermatozoiderna kunna
blott i detta simmande ta
sig fram till
arkegonhalsar-na. Det befruktade ägget
utvecklas, medan det
kvar-ligger i arkegoniet, till ett
mångcelligt embryo, som
utväxer till ett s. k. s p
o-r o g o n, vilket hos de
egentliga b. består av en
nedre skaftdel, s e t a, och
en övre del, m o s s k a
p-s e 1 n, som i sitt inre
alstrar en talrik mängd
sporer. Vid embryots
utväxande spränges arkegoniet
vid basen, varvid övre
delen lyftes av sporogonet i
höjden som en hätta el.
mössa (calyptra), som till
en början skyddar kapseln
men sedan avfaller. Kapseln
öppnas genom att ett lock
(operculum) faller av. Innanför locket finnes hos
de egentliga b. -— men ej hos vitmossorna och
sotmossorna — en enkel el. dubbel tandkrans
(peristom), ett slags vävnadsfransar el. lameller,
som reglera sporernas spridning. Vid sporernas
groning utbildas först en algliknande grön celltråd
(protonerna), som sedermera från en knoppbildning
alstrar den egentliga mossplantan. Sporogonet,
som utvecklar sig ur det befruktade ägget,
plägar betecknas som en särskild s. k. generation,
den könlösa el. sporbildande (s p
o-rofyten), i motsats till den könliga
generationen (gamofyten), den egentliga
mossväxten. Det för mossorna karakteristiska i
denna generationsväxling är, att de bägge med
varandra omväxlande generationerna äro intimt
förenade till en enhetlig bildning, till en enda
biont, i det att sporogonet nästan fullständigt
näres av gamofytgenerationen.
B. pläga indelas i följ, större grupper:
1. Vitmossor, Sphagnales.
2. Sotmossor, Andraeales.
3. Egentliga bladmossor, Bryales,
omfattande den stora huvudmassan av mossorna.
Mossorna ha föga direkt betydelse för
människan, egentligen endast till beredning av torv
och torvströ och därur framställt bränslematerial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
