- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 3. Bie - Brune /
245-246

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

Blod

246

ett till dem bundet färgämne, hemoglobin.
Det ingår lätt en kemisk förening med syrgas,
varvid en molekyl hemoglobin kombineras med
en molekyl syrgas. Det så bildade ämnet,
oxy-hemoglobin, kan lätt fås att kristallisera. Det
syrsatta, ”arteriella”, b:s färg är ljusröd, det
syrefattiga, ”venösa”, b:s är mörkröd. — Hos
ryggradslösa djur med rött blod (t. ex.
daggmaskar) saknas i regeln röda blodkroppar, och
hemoglobinet är då löst i blodvätskan. Hos högre
kräftdjur, skorpioner, bläckfiskar samt en del
musslor och snäckor finnes i stället ett blått,
kopparhaltigt färgämne, hemocyanin. Dessa djur
ha sålunda blått blod.

De vita (färglösa) blodkropparna
(leukocyterna) äro kärnhaltiga celler utan
cellmembran, vilka ständigt förändra form. De
röra sig genom att protoplasman skjuter ut
utskott, s. k. pseudopodier. Genom att omväxlande
utsända och indraga sådana kan cellen på ett
underlag flytta sig i en viss riktning (”amöboid”
rörelse). Vita blodkroppar kunna som
”vandrar-celler” från blodet vandra över till bindväven.
De tränga sig därvid genom hårkärlens väggar.
— De vita blodkropparnas antal är mycket
mindre än de rödas; växlar betydligt även under
hälsa, 5,000—7,000 per mm3 hos människan (1
vit blodkropp på 500—1,000 röda). Man
urskiljer två huvudslag, lymfocyter och
egentliga leukocyter. Lymfocyterna äro ej
större än de röda blodkropparna, föga
formföränderliga och bestå av en stor kärna med ett
tunt protoplasmahölje. De egentliga leukocyterna
äro större; de indelas i sin tur i flera grupper,
alltefter kärnans form och i protoplasman
inlagrade korns färgbarhet med sura, basiska el.
neutrala färgämnen. Man har velat förlägga
lymfocyternas bildningshärdar till lymfkörtlarna och
mjälten samt de egentliga leukocyternas till
benmärgen.

Röda blodkroppar (i samma förstoring) från: i
människa, 2 fisk, 5 vattenödla, 4 kamel, 5 duva, 6 olm,
7 nejonöga, 8 groda.

Normalt strykpreparat av blod, a granulocyt, b
lymfocyt, c trombocyter.

Det finns ännu ett slag av element i b., de
s. k. blodplättarna el.
trombocyter-n a. De äro sfäriska el. skivliknande bildningar
med en genomskärning av blott omkr. 0,003 mm.
Man kan ej påvisa någon kärna i blodplättarna.
Deras antal är mycket växlande (2—300,000 per
mm3 b.). De spela en viktig roll vid b:s
koagulation.

Blodplasman kan fås som en svagt
gulaktig vätska genom att man centrifugerar b.,
som hindrats från att koagulera (levra sig). Den
utgör hos människan ung. 65 vol. °/o av b.
Plasman innehåller omkr. 10% lösta ämnen, av
vilka 8 °/o äro äggviteämnen, 1 °/o salter (därav
o,s °/o koksalt); resten utgöres av fettartade
ämnen (lipoider), urinämne, socker, aminosyror,
kreatin etc. Äggviteämnena i plasman kunna
delas i tre grupper: fibrinogen, serumglobulin
och serumalbumin. Plasman är svagt alkalisk
på grund av närvaron av karbonat. Av
äggviteämnena i blodplasman spelar fibrinogenet en
särsk. roll. Dettas förvandling till ”fibrin”
betingar b:s levring el. koagulation.

Blodkropparnas
sänkningshas-t i g h e t. Om ett blodprov, som hindrats från
att koagulera, upphälles i ett provrör, skall
man finna, att de röda blodkropparna sjunka
mer el. mindre hastigt, lämnande ett klart skikt
av blodplasma ovan en bottensats av blodkroppar.
En mikroskopisk granskning visar, att de röda
blodkropparna i det tappade b. och under vissa
förhållanden redan inom organismen lagra sig
intill varandra i s. k. myntrullar. Ju starkare
myntrullebildningen är, desto hastigare sjunka
blodkropparna. Denna hastighet är karakteristisk
för olika djurarter och växlar med olika
fysiologiska och patologiska tillstånd. Kvinnans
blodkroppar sjunka normalt något hastigare än
mannens. Sänkningen är påskyndad hos såväl man
som kvinna vid inflammatoriska tillstånd, vid
kräfta, tuberkulos, blodbrist, vissa former av
sinnessjukdomar o. s. v. Blodkropparnas
sänk-ningshastighet har därför i vissa fall visat sig
ha betydelse vid diagnosen av sjukdomar (”Sänk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffc/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free