Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomstermånad - Blomster- och fruktmåleri - Blomsterodling - Blomsterrör - Blomsterspråk - Blomsterur - Blomsterärter - Blomstrand, 1. Anders - Blomstrand, 2. Wilhelm - Blomställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Blomstermånad—Blomställning
278
Blomstermånad, maj månad.
Blomster- och fruktmåleri, den gren av
målarkonsten, som använder blommor, blad och
frukter som motiv. I Kina och Japan har
blomstermåleriet av ålder spelat en viktig roll. I Europa
var blomster framställningen redan på 1400- och
1500-talet omtyckt som bimotiv i
figurkompositioner el. som dekorativt rammotiv (även
inom bokutstyrseln). Som självständig konstart
framträder b. först på 1600-talet i Nederländerna.
Bland nederländska blomstermålare märkas Jan
Brueghel (”Blomster-B.”), A. Bosschaert, D.
Seghers, D. och C. de Heem m. fl. B. har i
Europa återupptagits under de senare årtiondena
fr. o. m. Cézanne. .
Blomsterodling. Odling av blomsterväxter
be-drives såväl i det fria som i växthus och
boningsrum. Odlingen av blomsterväxter tillgår på
väsentligt olika sätt, allteftersom ettåriga
(an-nuella) eller fleråriga (perenna) växter komma
till användning. De sistnämnda få vanligen
kvarstå år efter år på samma plats, de ettåriga sås
antingen direkt på växtplatsen eller uppdragas
på våren i drivbänk för att sedan utflyttas. Som
exempel på senare slaget må nämnas heliotroper,
pelargonior och en del begonior. — I växthus
odlas med fördel såväl en mängd från varmare
länder hämtade växter som åtskilliga härdigare
växter, vilka genom drivning förmås att blomma
på andra tider än de på kalljord odlade.
Representanter för den förstnämnda kategorien
återfinnas bland orkidéer, bromeliacéer, kamelior,
Enca-arter. Bland de senare märkas syrener,
hyacinter, violer, rosor, nejlikor och
liljekonvaljer. — I boningsrum kunna många av växthusets
blomsterväxter odlas. Bland de för odling i
boningsrum mest lämpliga blomsterväxterna
märkas fuchsior, kaktéer, pelargonior, begonior och
källor. — I och för försäljning av lösa,
avskurna blommor, s. k. snittblommor, bedrives
i handelsträdgårdarna en intensiv kultur, framför
allt i växthus men även i bänkar och å fritt
land. Där sådan odling är som högst uppdriven,
odlas ofta av varje producent endast några få
slag av blommor men dessa i så mycket större
utsträckning och i form av verkliga
specialkulturer. En odlare kan sålunda inrätta sig för
odling av t. ex. liljekonvaljer, rosor och
kry-santemum, en annan för nejlikor och violer, en
tredje för orkidéer o. s v. Dylika specialodlingar
återfinnas omkring alla större städer i Europa.
Blomsterrör, se Canna.
Blomsterspråk, den från österlandet
härstammande, särsk. av haremskvinnorna nyttjade
konsten att genom blommor förtäckt meddela sina
tankar och känslor. Det österländska b., kallat
seläm (frid), grundar sig på blommornas namn;
i västerlandet, där b. kom till användning under
medeltiden, fingo blommorna däremot en
godtyckligt vald symbolisk betydelse, beroende på
yttre egenskaper o. dyl. Så blev t. ex. liljan
symbol för renhet och oskuld, rosen uttryck för
kärlek och glädje.
Blomsterur, en sammanställning av ett antal
växter, vilkas blommor öppna el. sluta sig på
olika, bestämda tider under dagens lopp och med
hjälp av vilken man kan på ett ungefär se, huru
mycket klockan är. Linné uppställde ett dylikt
b. för trakten kring Uppsala. Där öppnar t. ex.
mjölktisteln sina korgar omkr. kl. 5 och sluter
dem kl. 11—12; vita näckrosen öppnar sina
blommor omkr. kl. 7 och sluter dem omkr. kl. 17;
nattglimmet öppnar blommorna kl. 21—22 o. s. v.
Då emellertid blommornas öppnande och
slutande i många fall bero på förändringar i
belysningen, ställa sig förhållandena olika på olika
breddgrader.
Blomsterärter, se Luktärter.
Blomstrand. 1) Anders B., missionär (1822
—87). Han blev 1844 fil. mag. i Lund, avlade
därpå teologisk examen, var 1846—55 doc. i
kyrkohistoria och utgav bl. a. en förtjänstfull
”Handbok i lutherska kyrkans symbolik” (1855;
2:a uppl. 1874). Sitt egentliga livsverk utförde
han som missionär, lärare och
församlingsföreståndare bland tamulfolket i s. Indien 1857—85.
Han reviderade den tamuliska översättningen av
N.T. och psalmboken samt översatte luterska
kyrkans bekännelseskrifter och ett stort antal
kyrkliga och teologiska arbeten, en
katekesförklaring, en biblisk historia, en kyrkohistoria,
Arndts ”Sanna kristendom” m. fl. skrifter.
2) Christian Wilhelm B., den föreg:s bror,
kemist (1826—97). Han blev fil. mag. 1850, doc.
1854, adjunkt och laborator 1856 och prof. 1862,
allt i kemi och vid
Lunds univ.; avgick
som prof. 1895. B:s
viktigaste
experimentella arbeten falla
inom den oorganiska
kemien och gälla
mo-lybdens och vol frams
haloidföreningar (1855
—63), varvid han
upptäckte den ytterst
egendomliga radikalen
Mo3C14. Därpå
följande arbeten över
tantalgruppens
metaller förde B. in på
mineralanalysens område, där han nedlade ett
stort arbete och beskrev talrika nya mineral. Ett
betydande uppseende väckte hans stora teoretiska
och polemiska arbete ”Die Chemie der Jetztzeit”
(1869), vari han sökte att genom vissa
modifikationer bringa Berzelius’ övergivna elektrokemiska
teori åter till heders samt med skärpa vände sig
mot Kekulés lära om atomvärdets konstans.
Efter 1870 voro B:s arbeten inriktade på att finna
bevis för växlingar i atomvärdet, särsk. för
kvävets 5-värdighet. B. författade även de första
läroböcker i kemi i Sverige, vari unitariska
synpunkter voro de härskande.
Blomställning. I många fall sitta
blommorna ensamma i toppen av skott eller i vecken
till vanliga mellanblad. Ofta äro däremot de
blad (stödjebladen), i vilkas veck blommorna
sitta, mer eller mindre förkrympta. Sådana
blombärande skott eller skottsystem med redu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
