Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blum, Léon - Blum, Robert - Blumauer, Aloys - Blume, Lars - Blume, Wilhelm - Blumenau - Blumenbach, Johann Friedrich - Blumenbachia - Blumenfeld, Felix Michajlovitj - Blumenthal, Ida - Blumenthal, Leonard von - Blumenthal, Oskar - Blunck, Hans Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Blum—Blunck
286
fotter, störtades han av senaten. I den därpå
följande regeringen Chautemps blev han v.
konseljpresident. I mars 1938 bildade han åter en
vänsterregering, men denna avgick redan efter en
månad. Efter det franska sammanbrottet 1940
blev B. ställd inför rätta i Riom, men processen
inställdes efter en tid. B. utlämnades dock till
tyskarna april 1943 och blev satt i
koncentrationsläger. Han befriades på våren 1945. Han
återupptog nu sin verksamhet i partiet och i
Le Populaire. På uppdrag av regeringen for
han våren 1946 till
Washington och
utverkade betydande
amerikanska krediter
till Frankrike. Efter
valen hösten s. å.
uppdrog nationalförsamlingen åt B. att bilda
en interimsregering,
och B. bildade en
socialistisk minoritetsregering. Denna vidtog
en rad verksamma
åtgärder mot den
ekonomiska krisen. I jan.
1947 träffade B. med
brittiska regeringen preliminär överenskommelse
om militärallians. I samband med presidentvalet
samma månad avgick B.
Blum [blöm], Robert, tysk politiker (1807
—48). Han var en tid verksam som skriftställare
i Leipzig. Under de politiska oroligheterna 1848
blev han huvudman för det demokratiska
partiet i Sachsen, invaldes s. å. i riksförsamlingen
i Frankfurt och blev där en av vicepresidenterna
och vänsterns ledare. Då politiska oroligheter
s. å. utbröto i Wien, sändes han jämte Julius
Fröbel dit med en adress till demokraterna men
häktades efter Wiens stormning, emedan han
deltagit i barrikadstriderna, och blev på
Windisch-grätz’ order skjuten (9 nov.).
Blumauer [blö’m-], Aloys, tysk skald
(1755—98). Han skrev 1784—88 en rolig
travesti av Vergilius’ Aeneid (sv. övers, av J. M.
Stjernstolpe 1813; 4:e uppl. 1904).
Blume, Lars Vilhelm, ingenjör,
industrimän (f. 1873 4/b). Han utexaminerades från
Tekn. högsk. 1894 och var 1899—1909 anställd
hos ASEA, från 1904 som chef för den mek.
avd. Efter att 1910—25 ha varit verkst. dir.
för ab. Arboga mek. verkstad har B. beklätt
motsv. poster inom Luth & Roséns elektriska
ab. (sedan 1926) och Nya elektriska ab. Chr.
Bergh (sedan 1927), båda anslutna till
ASEA-koncemen. Han avgick 1941. B. har under en
lång följd av år tagit verksam del i de
industriella specialorganisationernas arbete.
Blume [blöma], Karl Wilhelm Hermann
von, preussisk general och militärförfattare
(1835—1919), tillhörde under fransk-tyska kriget
stora högkvarterets generalstab, blev 1893
general av infanteriet och armékårchef samt erhöll
avsked 1896. — B. riktade den
krigsvetenskapliga litteraturen med många värdefulla bidrag,
av vilka främst märkas ”Die Operationen der
deutschen Heere von der Schlacht bei Sedan
bis zum Ende des Krieges” (1872; sv. övers,
s. å.) och ”Strategie” (1882; 3:e vidgade uppl.
1912).
Blumenau [blo’manau], tysk koloni i Santa
Catharina i Brasilien.
Blumenbach [blö’manba^], Jo hann
Friedrich, tysk naturforskare (1752—1840), prof,
i anatomi i Göttingen. B. var banbrytare för
jämförande anatomien och för antropologien.
Till Linnés fyra människoraser lade han en
femte, den malajiska. Sin stora samling
människoskallar avbildade han i ett verk. B.
sysslade även med fysiologiska frågor. Han utgav
framstående läroböcker.
Blumenbachia [-a’k-], se Loasaceae.
Blumenfeld [blö’manfält], Felix
Michaj-lovitj, rysk tonsättare (1863—1931); 1885
lärare i pianospel vid konservatoriet i
Petersburg; 1898—1912 därjämte dirigent vid
kejserliga operan; har komponerat solosånger,
pianostycken, kammarmusikverk (kvartett i F dur och
orkestersaker).
Blumenthal, Ida, landsmålsberätterska, se
Gawell-Blumenthal.
Blumenthal [blö’m-], Leonard von,
greve, tysk militär (1810—1900). Under 1864 års
krig var B. stabschef hos prins Friedrich Karl.
Som sådan hade han väsentlig andel i de tyska
framgångarna vid Dybböl och Als. Han var
sedan generalstabschef hos preussiske
kronprinsen under 1866 och 1870—71 års krig samt
gjorde sig starkt gällande vid fastställandet av
krigsplanen framför Sedan och vid Paris’
belägring. B:s dagböcker från krigen 1866 och
1870—71 utgåvos 1902.
Blumenthal [blö’m-], Oskar, tysk
författare (1852—1917). B. ledde 1888—98
Les-singteatern i Berlin. B. är mest bekant som
lustspelsförfattare, ofta i samarbete med G.
Ka-delburg. Flera av B:s stycken ha med
framgång uppförts på svenska scener, t. ex.
”Prof-pilen”, ”Den stora klockan”, ”Storstadsluft”.
B:s styrka var dialogen, som ofta är rik på
lustiga infall.
Blunck [bloijk], Hans Friedrich, tysk
författare (f. 1888), tog juridisk examen, var
ämbetsman i Hamburg, gav 1912 ut
balladsamlingen ”Nordmark”, var under 1 :a världskriget
verksam för den flamländska rörelsen i det
ockuperade Belgien. B. är hembygds författare;
från Nedersachsens land och folk och historia
hämtar han oftast sina motiv. Trilogien ”Hein
Hoyer” (1922), ”Berend Fock” (1923) och
”Stel-ling Rotkinnsohn” (1924) med samlingstiteln
”Das werdende Volk” är förlagd till 1400-talet,
resp. 800-talet och 1600-talet. En senare
trebands-serie, ”Die Väter”, bestående av ”Streit mit
den Göttern” (1926; bronsåldern), ”Kampf der
Gestirne” (s. å.; järnåldern) och ”Gewalt über
das Feuer” (1928; diluvialtiden), söker återskapa
myttidens värld. Högre skattas B:s ”Märchen
von der Niederelbe” (3 bd, 1923—31). ”Sage vom
Reich” (1942) var första bandet av ett
vers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
