Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blunck, Hans Friedrich - Blunden, Edmund - Blunder - Bluntschli, Johann Kaspar - Blus - Bly, Pb - Blyacetat - Blyackumulator - Blyarsenat - Blyaska - Blyazid - Blücher, Gebhard von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Blunden—Blücher
288
epos, som skildrar Tysklands öden från urtiden
till medeltiden. B., som tidigt anslöt sig till
nationalsocialismen, var 1933—35 president i
Reichsschrifttumskammer.
Blunden [bla’ndan], Edmund Charles,
engelsk författare (f. 1896), deltog i 1 :a
världskriget och var 1924—27 prof, i engelsk
litteratur i Tokyo. B. gjorde sig först känd genom
flera diktsamlingar (nu förenade i ”Poems 1914
—1930”, 1930, och i ”Poems 1930—1940”, 1941),
i vilka han visade sig som en fortsättare av sitt
lands traditioner inom den naturskildrande
poesien. ”Undertones of war” (1928; omarb. uppl.
1930) tillhör de bästa engelska krigsböckerna;
den är kritisk och dyster. B. har även varit
mycket verksam som litteraturvetenskapsman.
Blunder, förbiseende, fel, misstag, bock.
Bluntschli [blo’n-], Johann Kaspar,
schweizisk-tysk rättslärd (1808—81), jur. prof, i
sin födelsestad Zürich 1833—45. Han deltog även
i det politiska livet, förfäktade en ”konservativ
liberalism” men lämnade landet, missnöjd med
den politiska utvecklingen, och var prof, i
München 1848—61, därefter i Heidelberg. Även i
Tysklands politik deltog han men utvecklade
samtidigt en rik, omfattande och högt skattad
författarverksamhet på det folkrättsliga, politiska
och statsrättsliga området. Mest bekant blev
hans ”Allgemeine Staatsrecht” (1852; många
uppl., övers, till flera språk).
Blus (fr. blouse), klädesplagg, liknande ett
slags vid skjorta, de franska och belgiska
arbetarnas vanliga dräkt. — B. kallas även ett till
kvinnodräkten hörande plagg, som nyttjas tills,
med kjol av olika tyg, oftast vid promenaddräkt.
Bly, Pb, atomvikt 207,2, en av de längst kända
och mera allmänt förekommande metallerna. B.
förekommer i naturen sällan enhetligt utan mest
som blyglans, den viktigaste blymalmen, samt som
karbonat, sulfat m. fl. blysalter. För metallens
framställning ur blymalmen användes numera
företrädesvis den s. k. rostreduktionsmetoden,
vilken 1898 avsevärt förbättrades och utvecklades
genom Huntington och Heberlein. Enligt denna
blandas den krossade blyglansen med kalk och
sand. Blandningen rostas i rostugn, då b.
överföres till blysulfat. Det rödglödande rostgodset
underkastas därefter fullständig röstning med
blästerluft. Härvid bildas under värmeutveckling
basiskt blysilikat och kalciumplumbat samt
sva-velsyrlighet, som bortgår i rostgaserna och
utnyttjas för svavelsyratillverkning. Efter
röstningen uthälles den bildade porösa massan, får
svalna, sönderslås och införes jämte koks och
vissa av malmens beskaffenhet beroende tillsatser
i en schaktugn för reduktion till metall. I
ugnens ”ställ” samlar sig underst b., däröver s. k.
blysten, bestående av sulfider av b. och en del
andra metaller, samt överst ett slaggskikt,
innehållande järn- och kalksilikat. På detta sätt
erhållet b., v e r k b 1 y, är ej direkt brukbart,
enär det som föroreningar innehåller en del olika
metaller. Det måste därför renas med tillhjälp
av särskilda metoder. B. kan även raffineras
genom elektrolys.
B. har på en färsk snittyta blåvit till blågrå
färg men anlöpes hastigt i luft genom bildning
av ett skikt av blyoxidul, Pb2O. B. är tungt,
spec. v. 11,34—n,38, smpt 327°, kpt 1,525°. B.
är mycket mjukt, kan lätt skäras med kniv och
ger ett svart streck på papper. Det har ringa
hållfasthet men stor tänjbarhet. Till följd av
sin mjukhet och tänjbarhet kan b. lätt valsas
och uthamras till tunn plåt och bladmetall.
Genom starkt tryck kan det fås att flyta vid vanlig
temperatur, vilket man begagnar sig av vid
framställning av rör. Vid temperaturer nära
smältpunkten blir b. nästan sprött. B. är dålig
ledare för värme och elektricitet. I sina
föreningar är b. 2- och 4-värdigt. Vid upphettning
i luft oxideras det raskt under bildning av
blyoxid och mönja. B. i kompakt tillstånd löses
praktiskt taget ej av utspädd saltsyra el.
svavelsyra, medan de i koncentrerat tillstånd, särsk. i
värme (liksom salpetersyra), lösa metallen. Rent,
mjukt, kolsyrahaltigt vatten löser, fast
mycket långsamt, b. till ett blykarbonat, vilket gör,
att dricksvatten ej får ledas genom blyrör, enär
b. och dess flesta föreningar äro giftiga.
B. brukas till rör, plåt för takbeklädnad,
hagel och gevärskulor, inom kemiska industrien till
förblying av kokare och kristallisationskärl,
inom svavelsyrafabrikationen till blykamrar, till
elektrodplattor i blyackumulatorer samt för att
överkläda elektriska ledningskablar, till
blylegeringar, till tätning av avloppsrör m. m.
Världs-produktionen av b. uppgick 1938 till över 1,6
mill. ton. Största andelen har U.S.A., Australien,
Mexico, Tyskland och Canada. — I Sverige var
produktionen av b. före 2:a världskriget blott
några få ton per år, men efter byggandet av
en anläggning i Rönnskär (Boliden ab) har
produktionen stigit till över 10,000 ton.
Blyacetät, se Blyföreningar.
Blyackumulator, se Elektrisk ackumulator.
Blyarsenät erhålles genom att fälla blysocker
med natriumarsenat; svårlösligt. Det användes
tidigare för besprutning av träd men är numera
ersatt med zinkarsenat.
Blyaska, en blandning av fint fördelat bly,
bly oxid och blyoxidul, vilken uppstår, om bly
under omröring upphettas i luften.
Blyazid, se Blyföreningar.
Blücher, Geb ha r d Leberecht von,
preussisk generalfältmarskalk (1742—1819), furste av
Wahlstatt. Under sjuåriga kriget mellan
Sverige och Preussen tjänade B. i svenska armén
men blev 1760 tillfångatagen av preussarna och
ingick efter erhållet avsked ur svensk krigstjänst
s. å. vid ett preussiskt husarregemente.
Förbigången vid befordran, tog han 1772 avsked som
ryttmästare och levde som godsägare i
Pommern till 1787, då han åter ingick i tjänst som
major. Under krigen mot franska republiken
ådagalade han stor skicklighet som kavallerichef.
Efter preussiska arméns dagtingan 1806 kastade
han sin ringa styrka in i det befästa Lybeck
men måste dagtinga och ge sig fången (7 nov.
s. å.). Utväxlad fick han befälet i Pommern
och arbetade där ivrigt på arméns ombildning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
