- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 3. Bie - Brune /
299-300

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blågröna alger el. cyanofycéer - Blågull - Blågylta - Blåhake el. blåhakesångare - Blåhallon - Blåhammarfjället - Blåhjon, blåjon - Blåholts - Blåhäggsläktet, bärmispel - Blåhök - Blåjon, blåhjon - Blå Jungfrun - Blåklint - Blåklocka - Blåklockfamiljen - Blåkopiering - Blå korset - Blåkråka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

299

Blågull—Blåkråka

300

salt och sött vatten, på fuktig jord; de ingå
som beståndsdel i snöns och isens flora i arktiska
och antarktiska trakter, liksom de bilda
huvudmassan i de heta källornas vegetation. De
utgöra en viktig del av plankton i hav och sjöar.
Så t. ex. orsakas ”vattnets blomning” av
släktet Aphanizomenon, och i världshaven kan den
röda Trichodesmium erythraeum uppträda i
sådana massor, att havet miltals ser ut som
blod-färgat. Många blågröna alger bilda i symbios
med svampar lavar; andra leva normalt inuti
andra högre växter, t. ex. i levermossor (ss.
Anthoceros), ormbunkar (t. ex. Azolla) och även
i vissa fanerogamer (t. ex. Cycas, Gunnera).

Blågull, se Blåljus.

Blågylta, en fisk, se Snultresläktet.

Blåhake el. blåhakesångare, Cyanecula
suecica, en med näktergalen besläktad fågel. B.
har fått sitt namn av den blå färgen på
framsidan av hanens hals; det blå sträcker sig från
hakan ned på bröstet och omsluter en röd fläck.
Som häckfågel lever den i fjälltrakterna. Om
hösten flyttar den söderut till Nordafrika. Födan
utgöres av insekter och larver. Sången är mycket
välljudande. B. är en värderad burfågel.
Fridlyst.

Blåhallon, se Björnbär.

Blåhammarfjället, fjällparti i s. v. Jämtland, s.
om Storlien; når med Blåhammarkläppen, som
brant höjer sig över Enaälvens dalgång, 1,164
m ö. h. Strax ö. om högsta toppen ligger 1,085
m ö. h. Svenska turistföreningens fjällstation
Blåhammarstugan.

Blåhjon, b 1 å j o n, se Barkbockar.

Blåholts, se Kampeschträ.

Blåhäggsläktet, bärmispel, Amel^nchier,
ett till rosväxterna hörande växtsläkte,
som står nära rönnsläktet men skiljes därifrån
genom hängande klasar och femrummiga,
blåsvarta bär. Som prydnadsväxter odlas i Sverige
A. vulgaris (från mellersta och s. Europa), en
1—2 m hög buske med ovala blad, och A.
spicata (från Nordamerika), ett 3—5 m högt

Blåhake, hanne.

Ur ”Våra fåglar i Norden”.

Lilla blåklockan,
Campa-nula rotundifolia.

träd med snett hjärtlikt äggrunda blad, vilket
även förvildats på vissa ställen i mellersta
Sverige.

Blåhök, se Kärrhökar.

Blå jon, b 1 å h j o n, se Barkbockar.

Blå Jungfrun, ö i Kalmarsund, se Jungfrun.

Blåklint, se Centaurea.

Blåklocka, Campänula, växtsläkte, typen för
fam. Campanulaceae, igenkänt på att blomkronan
är klock- el. skållik och frukten en
3—5-rum-mig kapsel. I Sverige förekomma 10 arter, de
flesta mer el. mindre allmänna på ängar och i
lundar, med stora,
vackra blommor. Allmännast
är lilla
blåklockan (C. rotundifolia),
som finns i hela landet;
den praktfullaste är
hässleklockan
(C. latifolia), som har
upprätt, klaselik, ända
till V2 m hög
blomställning och växer tämligen
sällsynt i s. och
mellersta Sverige. Flera
sydeuropeiska b. odlas
som prydnadsväxter i
boningsrum och
trädgårdar, t. ex. C.
garga-nica, en ampelväxt med
hjärtlika blad och
skålformiga blomkronor,
och C. pyramidalis, som
genom sin täta
förgrening bildar en smal,
ända till 2 m hög kon,
fullsatt med blå el. vita
blommor. En av de
vackraste är C. medium,

som har stora, blå, gredelina el. vita blommor,
som ofta äro dubbla el. fyllda. För sina tjocka,
köttiga, ätliga rötter odlas rapunsel el.
r a p u n k e 1 (C. rapunculus); även förvildad
i s. Sverige.

Blåklo ckfamiljen, Campanuläceae, en till
sym-petalerna hörande växtfamilj, som har
fruktämnet undersittande och 2—5-rummigt samt
ståndarna lika många som kronflikarna och ej
förenade med kronan. Omkr. 60 släkten med bortåt
1,200 arter äro kända, de flesta örter el.
halvbuskar med mjölksaft. B. delas i två grupper:
Campanuloideae, med flersymmetrisk krona och
fria ståndarknappar, och Lobelioideae, med
ensymmetrisk krona och sammanklibbade
ståndarknappar.

Blåkopiering, se Ljuskopiering.

Blå korset, namn på absolutistiska
nykterhets-organisationer i ett flertal länder, framför allt
de romanska. I Danmark är ”Det blaa kors”
landets näst största nykterhetsorganisation. B.
grundades 1877 i Schweiz.

Blåkråka, Coräcias ga’rrulus, en med k
ungsfiskare och b i ä t a r e besläktad fågel av en
nötskrikas storlek, som har huvud, hals och
undersida ljusblå, rygg och skuldror kanelbruna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffc/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free