Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Bohuslän
370
långa, makrill, rödspotta och särsk. sill, vidare
hummer och räkor m. m. Man har även börjat
fånga tonfisk yrkesmässigt. Man har med viss
framgång försökt odla ostron.
Bebyggelsen är mycket ojämn. I skärgården
är den anhopad till fisklägen, i det inre
koncentrerad till dalgångarna, under det att de högre
delarna äro folktomma. Om B:s städer se
Göteborgs och Bohus län.
Näringsliv. Inom B. kan jordbruket knappast
betraktas som huvudnäring annat än i vissa,
inne i landet belägna, smärre bygder. I
kustområdet är det fiske och sjöfart, som tilldraga
sig det största intresset, i andra trakter industri
(sten-, konserv-, motor- och trävaruindustri m. m.)
och längst i ö. skogsbruket. Fisket är det
förnämsta i Sverige. Bohuslänningarna äro de enda,
som bedriva verkligt storsjöfiske, och fiskets
avkastning är i regel omkr. hälften el. mer av
hela Sveriges fiske. Även inom stenindustrien
har B. en rangplats.
B. i förhistorisk tid. B:s äldsta bebyggelse
kan påvisas från tidig del av äldre stenåldern
och kännetecknas av några benredskap och
sten-hackor. Den äldsta kulturen (flintkulturen) är en
strandbebyggelse, uppburen av jägar- och
fiskarfolk. Ett stort antal boplatser, en gång i tiden
liggande vid den dåvarande havsstranden, äro
påträffade. Samtidig med el. något yngre än
flintkulturen är grönstenskulturen (Lihultkulturen) i
de n. delarna. Strandbebyggelsen fortsätter in i
yngre stenåldern med boplatserna liggande på
lägre nivåer. Från denna tid uppträda i stort
antal de stora stenkammargravarna (dösar,
gång-grifter, hällkistor). Särsk. bekant är en gånggrift
vid Berg i Bokenäs socken, omgiven av en vacker
stensättning.
Även bronsåldern är såväl i lösa fynd som
fasta fornminnen väl representerad i B.
Brons-åldersgravarna utgöras mest av de stora
monumentala stenkumlen, vilka oftast ligga på krönet
av de nakna bergshöjderna i kustbaltet men ej
heller saknas i landskapets skogsbygd. Särdeles
märkliga minnen från bronsåldern bilda de
bekanta, på hällarna inristade bilderna,
hällristningar. Dessa, vilka i regel ligga inom
jordbruksområdet, förekomma särsk. talrikt i B :s mellersta
delar, talrikast inom Tanums socken.
B. äger även från järnåldern talrika fynd och
fornlämningar. Stora och betydande gravfält
med skiftande gravformer ligga fördelade över
hela landskapet och vittna om en talrik
befolkning. Ett av de mest bekanta av dessa gravfält
befinner sig vid Greby i Tanums socken med
talrika högar och bautastenar. Från
folkvand-ringstiden (400—800 e. Kr.) vittna flera fynd
från B. om förbindelser med kontinentens
germanstammar. — Runstenar äro få inom B. men
så mycket mera betydelsefulla. Ett av vårt lands
äldsta skriftliga dokument utgöres av en nu vid
Tanums kyrka rest runsten med äldre runor. En
annan, ej mindre betydelsefull, upptäcktes 1919
på Röö. Bland järnålderns fasta fornlämningar
inom B. märkes även ett stort antal s. k.
domarringar och fornborgar. — Litt.: G. Sarauw och
Lager av gatsten. Hovenäset.
Ur N. J. Nilsson, ”Från havsbandet till inlandet”.
J. Alin, ”Götaälvsområdets fornminnen” (i
Göteborgs jubileumspublika tioner 1923); O. von
Frie-sen, ”Röstenen i Bohuslän och runorna i Norden
under folkvandringstiden” (Uppsala univ:s
årsskrift 1924); ”B:s fornminnes- och
hembygdsförbunds årsbok Vikarvet” (1929 ff.).
Kyrklig konst. Av äldre medeltida kyrkor i
B. återstå nu endast några få. Dessa äro
uppförda i den i Norge ej ovanliga irisk-angelsaxiska
stilen, äro mycket små, ha långhus och kor med
rak avslutning samt en trång triumfbåge mellan
kor och långhus. En och annan av dessa kyrkor
har absid, ss. den ännu kvarstående Bokenäs.
Torn funnos blott i undantagsfall. Medeltida
kyrkliga inventarier förekomma sparsamt. Några
egendomliga, fyrkantiga dopfuntar, även med
runinskrifter (Kareby, Norum), härstamma från
omkr. 1100 och vittna genom sin form och
dekoration om förbindelsen med England. Under
1700-talet ombyggdes en stor del av B:s kyrkor.
På flera håll förekomma märkliga takmålningar
i olja, vanl. från 1700-talet, ss. i Svarteborg,
Svenneby och Säve.
Etnologi. Kulturgeografiskt hör B. ihop med
Dalsland och Värmland. Byar saknas i allmänhet
el. äro relativt unga, om man frånser fisklägena,
som bilda en grupp för sig och äro de mest
betydande i sitt slag i Sverige. I n. hälften av B.
äro gårdarna liksom i de nyssnämnda landskapen
glesa och oregelbundna och bestå ej sällan av
två parallella huvudlängor. I s. delen har
däremot den fyrbyggda sydsvenska gården varit
förhärskande. Även på annat sätt utgör B. en
intressant mötesplats för sydliga och nordliga
kulturformer. Till de senare höra fäbodar,
stolp-bodar, tunnbrödsbakning o. s. v. i övre B. Södra
B., med Orust och Tjörn, har ägt en rik
bondekultur, som utmärkt sig genom sin textilkonst
och framför allt genom sina dubbelvävnader
(finntäcken), ryor och rödlakansvävnader.
Väst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
