Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohuslän - Bohuslänningen - Bohusläns fornminnes- och hembygdsförbund - Bohusläns regemente (I 17) - Bohusposten - Boiardo - Boidae - Boieldieu, François - Boije af Gennäs, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Bohuslänningen—Boije
372
svenska företeelser äro de ståtliga dryckeskärl
av trä i form av tappskålar, bollar och kalkar,
som kanske mer än annat ge en särprägel åt
denna allmogekultur.
Tranlampor av lera el. järn, de senare ofta
hängande och försedda med halmhattar, ha varit
mycket vanliga på grund av trantillverkningen
vid kusten. Fisklägeskulturen (jfr bilder på
vid-stående plansch) är ganska egenartad men har
alltid stått i växelverkan med bondbygderna. I
äldre tid härskade rikedom el. svår nöd periodvis
ute på skären, allteftersom sillen gick in emot
land el. ej. Sedan snörpvaden börjat användas
på 1880-talet, varigenom även sillfiske till havs
möjliggjordes, har man blivit mera oberoende av
dessa växlingar.
Pafen. B:s vapen är ”i silverfält krenelerad
fästning, röd, med två portar, guld, med
gångjärn och lås svarta; till h.
ett upprätt svärd, blått, till
v. ett upprätt lejon,
naturlig färg, rest emot
fästningen”. Vapnet har
tillkommit under svensk tid.
Om allmogemålet i B. se
Svenska språket.
Historia. B. hörde i äldre
tider till Norge. När
sys-selindelningen infördes i
Norge, delades landet mellan Glommen och Göta
älv i Rånrikisysla el. Viken, som
omfattade trakten från Havstensfjorden upp mot
Svine-sund, och Elf sy sia (Älvsyssel), landet mellan
Göta älv och den vid Uddevalla inträngande
havsviken. Under unionstiden bildade nuv. B. en enda
lagsaga, Vikens, indelad i 16 ”skipreidor”
(skeppslag), vilka i det närmaste motsvarade de nuv.
häraderna. Det hörde till Oslo stift och var för
den civila förvaltningen delat i två län: Vikens,
omfattande de 9 n. ”skipreidorna”, och Bahus
län (emedan fogden bodde på Bahus), omfattande
de 7 s. Vikens län lades snart under Bohus län.
En kortare tid, 1523—32, lydde B. under Sverige
men återlämnades sedan av Gustav Vasa till
Danmark-Norge. Sedan B. 1658 genom freden i
Roskilde definitivt avträtts till Sverige, styrdes
det först av egna guvernörer. 1680 förenades
Bohus län, Göteborgs stad samt Askims, östra
Hisings och Sävedals härad av Västergötland
under en landshövding. Denne fortfor att residera
på Bohus till 1700, då han flyttade till Göteborg
och länet fick det namn det ännu bär.
Bland historiskt märkvärdiga orter i B. må
nämnas: medeltidsstaden Konungahälla
(nära nuv. Kungälv): det fasta B a g a h u s el.
Bahus (se Bohus); Marstrand; det av
Tord Bonde på 1450-talet byggda
Karlsborgs slott vid Åbyfjorden och Olofsborg
vid Bullaren, ett viktigt fäste under den senare
unionstiden, förstört på 1530-talet. Det stora
antalet befästa platser förklaras av B:s egenskap
av gränsland, ständigt utsatt för anfall under
de krig, som fördes mellan de skandinaviska
folken. — Litt.: A. E. Holmberg, ”Bohus läns
historia och beskrifning” (1842—45; 2:a uppl.
1867); G. Brusewitz, "Elfsyssel” (1864); W.
Berg, ”B:s historia” (2 bd, 1912—20); E. Olån,
”B :s krönika” (1918); — C. Krantz, ”B.
Landskapet vid västerhavet” (1943), ”Göteborg och
B.” (1943), ”Bohuskust” (1949).
Bohuslänningen, tidning i Uddevalla, gr. som
halvveckotidning 1878 av T. Malmgren, utges
sedan dec. 1925 sex ggr i veckan. Huvudred,
är sedan 1949 B. F. E. Malmström (f. 1902).
I politiskt avseende är tidningen liberal.
Bohusläns fornminnes- och
hembygdsförbund, en sammanslutning av landskapets lokala
hembygdsföreningar, bildad 1929; utger årsboken
”Vikarvet”.
Bohusläns regemente (I 17) tillhör 3:e
militärområdet. Genom 1925 års försvarsbeslut har
reg. i sig delvis upptagit Västgöta reg. Förlagt
till Uddevalla. — Regementet leder sina anor
från en kavalleri- och en dragonavdelning, som
1661 uppsattes i Bohuslän. Den förra uppgick
i det 1674 av Rutger von Ascheberg uppsatta
Riksänkedrottningens livregemente till häst med
rusthåll i s. Bohuslän och i n. Halland. Den
senare bildade 1680 Bohusläns dragonbataljon
med rusthåll i n. Bohuslän. De sammanslogos
1721 till Bohusläns dragonregemente. 1777 och
1783 förändrades den n. och 1790 den s.
bataljonen av regementet till infanteri och kallas
sedan dess Bohusläns regemente, övningsplats var
från 1770 t. o. m. 1913 Backamo.
Bohusposten, moderat tidn., utg. i Uddevalla
sedan 1910, daglig sedan dec. 1936. Red. är
sedan 1944 T. Berglund (f. 1910).
Boiardo, se Bojardo.
Boidae, se Jätteormar.
Boieldieu [bwajäldiö’], Franqois, fransk
tonsättare (1775—1834). Född i Rouen, begav
han sig i unga år till Paris, där han uppehöll
sig med att skriva
romanser och små
melodier för teaterstycken;
sin första mera
betydande framgång å
scenen hade han med
”Ca-life de Bagdad” (1800),
vilken snart
efterföljdes av den likaledes
berömda operetten
”Ma tante Aurore”
(1803); efter en
längre bortovaro från den
franska huvudstaden
(1803—10 i
Petersburg) skrev han bl.a.
”Jean de Paris” (1812). Hans nästa allmänt
givna stycke blev ”Le petit chaperon rouge”
(1818). Hans sista berömda mästerverk blev
”La dame blanche” (1825; Stockholm 1827;
”Hvita frun”). Denna ur Walter
Scott-stäm-ningen framsprungna romantiska opera kan
räknas till hans allra yppersta verk. — Litt.:
Biografier av A. Pougin (1875), Fr. A. de Lassus
(”Musiciens célèbres”, 1905 ff.), P. L. Robert
(”Correspondance de B.”, 1912).
Boije af Gennäs, svensk-finländsk
adels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
