Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boije af Gennäs, släkt - Boije af Gennäs, 1. Carl Gustaf - Boije af Gennäs, 2. Hans Henrik - Boije af Gennäs, 3. Ludvig Boye - Boije af Gennäs, 4. Gustaf - Boije af Gennäs, 5. Fredrik Boye - Boileau-Despréaux, Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Boileau-Despréaux
374
släkt, introducerad på såväl Sveriges som
Finlands riddarhus. Släktens stamgods Gennäs och
Dalkarlby lågo i Nyland. Bemärkta
ättmedlemmar under Vasakungarnas tid voro Nils
Andersson B. (d. 1568), fogde och krigare
under Gustav Vasa och högt betrodd under Erik
XIV, som gjorde honom till fältöverste i danska
kriget 1565, då han erövrade Varberg, och till
lagman över s. Finland, samt hans son Göran
B. (d. 1617), som innehade många krävande
uppdrag under Johan III :s ryska krig och flera
gånger var ståthållare i Estland; han vacklade
länge mellan Sigismund och hertig Karl,
övergick 1600 till den sistnämnde och blev riksråd
1602. En svensk gren blev friherrlig 1771 med
Hans Henrik B. (se denne), som erhöll
tillstånd att adoptera barnen till sin bror,
hovjägmästaren Erik Gustaf B. (1702—51),
känd som en av mössornas verksammaste
röst-värvare på 1740-talet.
1) Carl Gustaf B., partigängare (1697—
1769). B. var som hatt led. av sekreta utskottet
vid riksdagarna 1738—39, 1740—41 och 1746
—47 samt arbetade våldsamt för förändringen i
rådet 1739 och för kriget med Ryssland 1741.
Men 1761 samverkade han med hovpartiet och
mössorna och genomdrev Pechlins utvotering
från riddarhuset. Han var en driftig lantbrukare
(kallades ”Får-Boijen” ss. expert på fåravel)
och erhöll 1756 av riksdagen 14,000 dal. smt för
sitt arbete ”Den igenom många års egna försök
förfarna swenska landthushållaren” (1756; 2:a
uppl. 1794).
2) Hans Henrik B., den föreg:s kusin,
frih., politiker (1716—81). Efter att vid
riksdagarna 1738—39 och 1742—43 ha gjort sig
känd som en fanatisk hatt, övergick B. före 1746
—47 års riksdag till motpartiet och blev en av
de förnämsta utdelarna av ryska och engelska
mutor, av vilka han säkert behöll åtskilligt själv.
Under militär tjänstgöring i Finland (från 1748)
var B. en blandning av spion och provokatör.
Som verksam hatt tillhörde B. vid riksdagarna
1755—56 och 1760—62 sekreta utskottet och
befordrades (som partibelöning) 1761 till
landshövding i Nylands och Tavastehus län. 1771
blev han frih. samt 1772, efter att ha tillvunnit
sig Gustav HI:s gunst, president i
Statskontoret samt 1775 medlem av deputationen för
krono-brännerierna. Han förrådde till ryska
sändebudet Simolin mot månadsbetalning de viktigaste
regeringshandlingar, särsk. militära. B. hade med
olika medel förvärvat stor förmögenhet men
ruinerade sig på ett kronobränneriarrende, gjorde
1778 konkurs och måste lämna sitt ämbete.
3) Johan Ludvig Johansson Boye, den
föreg:s brorsons son, frih., jurist, politiker
(1768—1841), revisionssekreterare 1802. Han
tilldrog sig 1812 och 1815 uppmärksamhet som
medlem av riddarhusets opposition och blev till
följd av ett par skrifter om penningnöden och
om nyttan av opposition utsatt för ett par
häftiga stridsskrifter av Grevesmöhlen. Striden
mellan dem blev därefter starkt personlig, och
de anlade process mot varandra. Grevesmöhlen
blev 1816 förklarad ärelös och biltog, men
samtidigt dömdes B. för ohöviskt skrivsätt till
fängelse. Någon tid efter återvunnen frihet blev
han 1819 förklarad tjänstledig men med lönens
bibehållande. På riksdagarna uppträdde B.
därefter som regeringens trogne anhängare och
försvarare. Som debattör blev ”nötknäpparen”,
vilket spenamn B:s egendomliga utseende ådragit
honom, ganska bemärkt i de rojalistiska och
konservativa leden. Bl. a. uppträdde han med
skärpa mot lagkommitténs reformvänliga förslag
och insattes efter riksdagen 1834—35 i den s. k.
tablåkommittén, som skulle uppställa
jämförelsetablåer mellan den gamla lagen och lagförslaget,
men kunde icke samarbeta med de övriga
ledamöterna. Då Karl Johan mot avstyrkande från
flera statsråd 1841 insatte B. i den av riksdagen
begärda Lagberedningen, avsade sig samtliga
övriga lagkommitténs ledamöter, så att
Lagberedningen ej kunde göras fulltalig förrän efter
B:s död.
4) Gustaf Reinhold B., den föreg:s kusin,
friherre, militär (1769—1836). Efter
tjänstgöring bl. a. i Pommern blev B. överste för
konungens eget värvade reg. 1812. Som
överadjutant hos Gustav IV Adolf fick B. vid
krigsutbrottet 1808 verkställa arresteringen av ryske
ministern Alopæus. Sedan det av B. på
konungens order företagna landstigningsförsöket vid
Helsinge i s. Finland misslyckats,
kontrasigne-rade han själv den bestraffande generalordern
om gardesregementenas degradering. Som
bri-gradchef i kustarmén bevistade han fälttåget i
Västerbotten 1809, deltog i kriget i Tyskland
1813—14 och intog i kriget mot Danmark jan.
1814 Glückstadt och blev då generallöjtnant.
Ekonomiskt lättsinne orsakade hans ruin och
flykt undan sina kreditorer 1825; han levde
sedan fattig i Finland.
5) Fredrik Carl Boye, den föreg:s
kusin, frih., militär, gravör, skriftställare (1773—
1857). Uppväxt i Pommern, överstelöjtnant
1814, bevistade fälttåget i Tyskland 1813—14,
avsked 1820, kammarherre 1816. Han är mest
känd som artist (kopparstick, etsning, akvatinta,
stålstick) och litteratör. Han utgav ”Konst- och
nyhetsmagasin för medborgare af alla klasser”
(1818—23), fortsatt under titeln ”Magasin för
konst, nyheter och moder” (1823—44), vari
infördes talrika av B. graverade bilder. Han utg.
även ”Målare-lexikon” (1833), ett bristfälligt
arbete men det första i sitt slag i Sverige.
Boileau-Despréaux [b<walå’-däpreå’],
Nico-1 a s, fransk skald och kritiker (1636—1711). B.
är den franska litteraturens förste typiske
"homme de lettres” i modern mening. Tidigt
ekonomiskt oberoende, kunde han h. o. h.
hängiva sig åt sina vittra sysselsättningar under
flitigt och ömsesidigt givande umgänge med sina
vänner La Fontaine, Molière och Racine, vilkas
nya konstnärliga ideal han skulle kodifiera och
genom sin kritiska verksamhet bringa till seger.
Genombrottet föregicks av en hård kamp mot
den härskande barocksmaken, vars huvudsäte var
den nybildade akademien, där B. först sent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
