Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boissier, Gaston - Boissy d’Anglas, François - Boit, Charles - Boito, Arrigo - Boj - Bojar - Bojardo, Matteo Maria - Bojer - Bojer, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Boissy d’Anglas—Bojer
378
senare prof, i latinska litteraturen vid Collège
de France, invaldes 1876 i Franska akad. och
var från 1895 dess ständige sekreterare. Mest
bekant av B:s arbeten är ”Cicéron et ses amis”
(1865; sv. övers. ”Cicero och hans vänner”,
2 bd, 1915—16, 2:a uppl. 1928); f. ö. märkas
”La religion romaine d’Auguste aux Antonins”
(1874), ”Promenades archéologiques. Rome et
Pompéi” (1880), ”La conjuration de Catiline”
(1905), m. fl- B:s om grundliga och
självständiga studier vittnande arbeten utmärka sig för
en ovanligt klar, elegant och fängslande
framställningsform.
Boissy d’Anglas [bwasi’ dägla’(s)],
Fran-q o i s Antoine d e, greve, fransk politiker
(1756—1826). Han var advokat, då han
invaldes i nationalförsamlingen, där han tillhörde
högra centern. Som led. av konventet tillhörde
han ”träsket” och stod girondisterna nära. 1 dec.
1794 blev han led. av välfärdsutskottet. Under
direktoriet var han medl. av de 500 :s råd men
blev efter statskuppen 18 fructidor (4 sept.
1797) dömd till deportation; han lyckades dock
undkomma. Av kejsar Napoleon gjordes B. till
greve och senator samt av Ludvig XVIII till
led. av pärskammaren, där han tillhörde den
liberala oppositionen.
Boit [bcoa], Charles, emalj målare (1662
—1727), född i Stockholm, son till en invandrad
fransman. Han kom tidigt till England, där
han vann stort anseende som porträttör, flyttade
sedan till Paris och verkade även i andra
huvudstäder på kontinenten. Utom porträtt målade
han grupper, allegorier m. m.; i sitt arbete visar
han mera skicklighet och smak än konstnärlig
ursprunglighet.
Boito [båi’tå], A r r i g o, italiensk tonsättare
och skald (1842—1918). Hans redan 1868 skrivna
opera ”Mefistofeles” erhöll en genomgripande
framgång först efter en grundlig omarbetning
1875. B. ägnade sig sedan åt att skriva libretton
för andra italienska kompositörer, däribland de
båda berömda ”Othello” och ”Falstaff” för
Verdi, men sysselsatte sig därjämte även med
ett större musikdrama, ”Nerone”, på vilket han
arbetade ända till sin död. Först 1924
fullbordades detta verk av A. Toscanini och uppfördes
med exempellös prakt å Scalascenen i Milano;
i Stockholm 1926. B. är en av Wagners främsta
fullföljare i Italien. — Litt.: H. Key, ”A. B.”
(1918).
Boj. 1) Flytande, förankrat sjömärke,
vanligen av konisk el. halvsfärisk form, målas ofta i
bjärta, avstickande färger för att lätt draga
seglarens uppmärksamhet till sig och förses
oftast på sin övre del med särskilda s. k.
topptecken. För farleders utprickning användas
röda och svarta bojar. Lysbojar äro
försedda med fyr ljus, vanl. agaljus. Ljudbojar
alstra ljud antingen på pneumatisk väg med
tillhjälp av sjöhävningen el. genom tryck,
åstadkommet från kolsyrebehållare. Klockboj ar
äro ett slags ljudbojar, där ljudet åstadkommes
genom kläppslag på en klocka. Man använder
även kombinerade lys- och ljudbojar, som
stundom (dock ej mera i Sverige) ha anordning
för utsändande av undervattenssignaler.
Vrakbojar, vanl. grönmålade, med el. utan fyr ljus,
utläggas vid vrak. Vidare förekomma
telegrafbojar för utmärkande av
telegrafkablars sträckning, karantänsbojar för
angivande av karantänsplats, förtöjning
s-och förhalningsbojar för fartygs
och båtars förtöjning och förhalning m. fl. Se
vidare Utprickningssystem.
2) Ett grovt, tvåskaftat ylletyg, vanligen
tillverkat av shoddy. Färgas i starka, ensartade
färger; brukas till möbeltyg, draperier o. dyl.
Bojär, krigare, ädling, rysk beteckning för dem
av jordägaradeln (dvorianstvo), som särsk. höjde
sig och bildade en sorts med civil och militär
myndighet utrustad oligarki kring furstens
person. Titeln el. rättare värdigheten av b. var
aldrig ärftlig, ehuru den ofta erhölls i flera
släktled. På de moskovska furstarnas tid var
bojarduman en feodalkuria, som innehade
stor politisk makt. Bojarväldet bröts av Ivan
den förskräcklige genom en omfattande
terroraktion, och Peter den store avskaffade
bojarduman. Själva bojartiteln försvann på
1700-talet.
Boja’rdo, Matteo Maria, greve av
Scan-diano, italiensk skald (omkr. 1441—94). B.
tillhörde den vittra och lärda krets, som samlades
vid furstesläkten Estes hov i Ferrara. Hans
förnämsta verk är den stora riddardikten
”Or-lando innamorato” (den förälskade Roland; god
uppl. av Foffano 1906—07), vars ämne hämtats
från legendkretsen kring Karl den store. B.
hann aldrig fullborda sin dikt, men Ariosto
upptog händelsernas tråd på det ställe, där
”Orlando innamorato” avbröts. Litt: ”Studi
su B.” (1894); monografi av Bertoni (1904).
Bojer, forntida, vitt förgrenat keltiskt folk,
vars förnämsta stamtillhåll var Boihemum,
”bo-jernas hem”, nuv. Böhmen. En gren av b.
inföll jämte helvetierna i Gallien (Frankrike) år
58 f. Kr. men blev slagen av Caesar.
Bojer, Johan, norsk författare (f. 1872).
Han fick föga undervisning och prövade olika
yrken, innan han 1894 debuterade som
dramatiker och med ett stipendium begav sig ut på
resor. Romanerna ”Et folketog” (1896), ”Den
evige krig” (1899) och ”Moder Lea” (1900; sv.
övers. 1902) gjorde honom berömd; de handla
alla om hur norsk
politik fördärvar
människors karaktär. ”En
pilgrimsgang” (1902;
sv. övers 1903) och
”Troens magt” (1903;
sv. övers. 1904) äro
djupare i sin psykologi
och liksom de
föregående pessimistiska,
medan optimismen
bryter fram i
”Fangen som sang” (1913;
sv. övers. 1928) och
”Den store hunger”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
