Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bok (träd) - Bok (skrift) - Boka - Bokander, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Bok—Bokandet
384
Romersk elfenbensdiptyk från 400-talet.
nande löv. Under gynnsamma förhållanden kan
b. nå en ålder av ända till 300 år. Ollonen
mogna och falla av i oktober. Groningen
försiggår på våren, och groddplantorna igenkännas
lätt på sina njurlika, på undersidan silvervita
hjärtblad. — B. lämnar ett ypperligt bränsle,
men virket är föga motståndskraftigt mot röta,
varför det är olämpligt till byggnadsmaterial.
Utom till bränsle brukas det mest till laggkärl
(t. ex. smördrittlar) och enklare möbler. —
Ollonen ha mandelsmak och lämna vid
pressning olja; stor betydelse ha de som en mycket
närande föda för svin och hjortar.
Bok. 1) Varje av sammanhäftade blad (lägg,
ark) bestående skrift el. tryckalster. Under den
klassiska forntiden nedskrevos större litterära
arbeten på papyrusrullar, på vilka skriften
an-bragtes i kolumner, ställda bredvid varandra.
Redan tidigt användes även pergament,
vilket under den hellenistiska tiden (i Rom under
sista årh. f. Kr.) blev vanligt. Då pergament
var mindre lämpligt för framställning av rullar,
började man, efter modell av de till ett antal
av 2—3 el. föga flera sammanhäftade,
vax-klädda trätavlor (diptychon, triptychon el.
polyp-ty chon), vilka hos romarna tjänstgjorde som
anteckningsböcker, snart sammanhäfta det
blad-el. läggvis till böcker. Boken av denna form
(lat. codex} utträngde under 400-talet h. o. h.
skriftrullen (lat. volumen). Pergamentet ersattes
småningom av papper, som infördes till
Europa under 900-talet och började tillverkas
här på 11 oo-talet men som först efter
boktryckarkonstens uppkomst kom i allmänt bruk för
framställning av böcker.
Antikens böcker synas i regel ha varit enkelt
utstyrda, i det att skriften framställdes utan
ornamental utsmyckning, utan illustrationer och med
likformig, enkel text. Undantag förekommo dock,
och användandet av dyrbart material
(purpurfär-gat pergament, skrift med guld o. s. v.) synes
icke ha varit ovanligt. En rikare utveckling av
bokkonsten tillkommer dock först medeltiden.
Under folkvandringstiden och följande århundraden
utbildades själva skriften, särsk. i v. Europa, i
ornamental riktning. Samtidigt levde en antik
traditionen kvar i s. och ö. Europa, där man gärna
använde en skrift med enkla, likformigt
fortlöpande bokstavstyper, prydd med tecknade el.
målade illustrationer. Under den karolingiska
tiden uppträda illustrationer i västerlandets
handskrifter; länge behålla de emellertid i ämnesval
och utförande en blott dekorativ karaktär. Redan
under 1100-talet förekomma dock bokmålningar,
som framställa scener ur texten. Under
medeltidens lopp återgick man till skrift med
likformigt fortlöpande typer, prydd med enstaka rikt
utsmyckade anfangsbokstäver och ofta med
miniatyrer. Praktfulla ramverk etc. användes alltjämt.
De äldsta tryckta böckerna liknade i allt
väsentligt samtida handskrifter och utsmyckades
på samma sätt med handmålade anfangsbokstäver,
stundom med miniatyrer, ramverk o. s. v.
Träsnittet, som redan före boktryckarkonstens
uppfinning nyttjats för tryckning av bilder med el.
utan text, började snart kombineras med det
typografiska trycket för utförande av illustrerade
böcker. I synnerhet i Tyskland fingo de med
träsnitt prydda böckerna en rik utveckling. Även
i Frankrike och Italien utfördes vackra arbeten
av samma art. Mot slutet av 1500-talet började
kopparsticket användas i bokutstyrselns tjänst.
1600-talet var en glansperiod för de stora
planschverken med bilder i kopparstick; kännetecknande
för 1700-talet äro de små, läckert tryckta
romanerna och resebeskrivningarna med planscher i
samma teknik. Stålsticket, som infördes vid
1700-talets slut, var också begränsat till planscherna.
Träsnittet, som alltjämt brukats för
anspråkslösare uppgifter, upptogs ungefär samtidigt av
Bewick och var under 1800-talet det allmännaste
medlet för utförande av illustrationer, som med
dess hjälp åter kunde anbringas i texten och
tryckas samtidigt med denna. Det dekorativa
elementet tillgodosågs under större delen av
1800-talet med anfanger, vinjetter och bårder,
levererade från stilgjuterierna och utförda med föga
smak. En renässans för bokhantverk inleddes av
W. Morris på 1870-talet; många konstnärer och
konsthantverkare ha sedan fört det framåt, medan
de nya kemigrafiska reproduktionssätten fr. o. m.
slutet av 1800-talet öppnat nya möjligheter för
den illustrativa bokutstyrseln.
2) 25, tidigare 24, ark skriv- el. tryckpapper.
Boka. 1) Se Bokning. 2) Bokföra; köpa (el.
beställa) biljett, reservera plats.
Bokander, Hans Gustaf Emanuel, präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
