Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokföring - Bokförläggare - Bokhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Bokförläggare—Bokhandel
392
skyldige inom 5 år kommit på obestånd. Om
falska el. vilseledande böcker förts, kan straffet
bli upp till 6 års straffarbete.
Bokförläggare el. förlagsbokhandlare,
person el. bolag, som efter avtal med författare
mångfaldigar och sprider av denne författad
skrift. Numera är oftast förlags- och
tryckeriverksamhet åtskilda, men de största förlagen ha
dock i regel egna tryckerier. I de stora länderna
ha olika förlag sina ibland starkt begränsade
specialområden; i Sverige är en dylik
specialisering mindre vanlig.
Bokhandel, den affärsverksamhet, varigenom
böcker, kartor, planschverk och andra
litteraturalster antingen utgivas (förlagsbokhandel) el.
avsättas (sortiments-, kommissions- och
antikvarisk bokhandel).
Sortimentsbokhand-1 a r e driva sin affär så, att de antingen för
egen räkning köpa exemplar av de olika
förläggarnas artiklar el. ock av förläggaren mottaga
exemplar till avyttring ”i kommission”, å
condi-tion, med rätt att återsända de osålda. K o
m-missionsbokhandlaren är bosatt i
bokhandelns hjärtpunkt och verkar där som ombud
och mellanhand för de på olika orter etablerade
bokhandlarna, mottager och befordrar vidare alla
till och från dessa kommande sändningar av
förlagsartiklar, beställningar, likvider o. s. v.
På detta sätt är b. organiserad i Sverige, Norge,
Danmark och Finland ävensom i Holland,
Tyskland, Schweiz m. fl. länder. Med detta slags
kommissionsverksamhet må ej förblandas den
säregna form av bokutgivning, som i Tyskland
kallas kommissionsförlag, i Sverige
distributionsförlag, där författaren
själv bekostar bokens utgivning och den säljes
för hans räkning (”i kommission”, ”i
distribution”). — Antikvarisk bokhandel
(antikvariat) omfattar köp och
försäljning av gamla, dyrbara el. sällsynta alster av
boktryck och grafisk konst, manuskript och
autografer (antikvariat i egentlig
mening) samt handel med begagnade böcker och
rester av upplagor o. dyl. (modernt
antikvariat). Som medel för omsättningen
har den antikvariske bokhandlaren dels
bokauktioner, dels lagerkataloger, ofta ordnade efter
vetenskapsgrenar. — En del större förlag och
bokhandlare bedriva numera en omfattande r
e-sebokhandel genom kringresande agenter,
varvid framför allt större arbeten säljas, ofta
på avbetalning. — En särskild form av b.
utövas i Sverige av s. k. bokförmedlingar,
vilka i anslutning till ett bokförlag huvudsaki.
arbeta med inköp och inbindning av böcker åt
mindre folkbibliotek. Vidare har här införts en
tidigare i Danmark lanserad form av b.:
förlagets direktförsäljning till kunderna via postorder,
postorderbokhandel. 1945 organiserades
s. k. B-b okhandlare, avsedda att på mindre
platser vid sidan av annan verksamhet driva
försäljning och hålla ett mindre lager av böcker.
Bokhandelns uppkomst måste sökas långt
tillbaka i tiden. Under den klassiska forntiden,
särsk. den romerska, var avskrivandet av böcker
en viktig sysselsättning för slavarna, av vilka
många, framför allt de från Grekland inkomna,
voro i besittning av en hög vetenskaplig bildning.
Romaren Pomponius Atticus, Ciceros vän och
förläggare, sysselsatte en stor mängd arbetare
i sin bokförlagsverksamhet. Än större betydelse
fick b. under kejsartiden, då det blev en allmän
sed att hålla sig med en boksamling; de lärde
samlade stora bibliotek, t. ex. filologen Epafroditos
ägde 30,000 rullar och Sammonicus Serenes 62,000.
Nyutkomna arbeten annonserades genom utropare
och anslag på pelarna i promenadhallarna.
Lagliga bestämmelser mot avskrivning av andras
litterära tillhörigheter funnos ej. Bokhandlarna
voro dels librarii (förlagsbokhandlare), som
ombesörjde avskrivning, dels bibliopolae
(sortiments-bokhandlare), som trädde i omedelbar beröring
med allmänheten. Då samma person ofta var
bägge delarna, kommo librarius och bibliopola
att bli liktydiga. Den antika världens
bokhan-delscentrum blev Alexandria.
Under medeltidens första århundraden avtog
den litterära verksamheten. Först med
uppkomsten av univ., på 11 oo-talet, fick handeln med
handskrifter, särsk. i Paris och Bologna, en
större utsträckning. Den ombesörjdes av librarii
och stationarii, som jämte avskrivarna
(escri-vains), rubrikatorerna (enlumineurs,
miniatyrmålare), pergamentsmakarna (parcheminiers) och
bokbindarna (lieurs) utgjorde ett skrå under
universitetens kontroll. Bokhandlarnas
verksamhetsfält blev ännu vidsträcktare genom
boktryckarkonstens uppfinning (i mitten av 1400-talet). De
äldsta boktryckarna voro både förläggare och
försäljare; först längre fram skildes dessa
affärsgrenar från varandra. Johann Fust (Faust) och
Peter Schöffer, Gutenbergs första medhjälpare,
förde alstren av sin press till Paris och
Frankfurt a. M., deras exempel följdes av andra, och
snart bildades bokhandelscentra. Förnämst av
dessa var länge Frankfurt (1564—1749), men
redan i slutet av 1600-talet började Leipzig
höja sig till betydenhet och intog snart den första
platsen. För att bevaka gemensamma intressen
slöto sig Tysklands bokhandlare 1765
tillsammans och bildade det första
”Buchhandlungsge-sellschaft”. 1825 upprättades Börsenverein der
deutschen Buchhändler, som väsentligt bidragit
att ordna b. och utövat varaktigt inflytande på
litteraturens utveckling. Föreningen utger
Bör-senblatt für den deutschen Buchhandel. Den
resi-derade till under 2:a världskriget i Leipzig, och
där höllos de årliga mässorna, då
affärsuppgörelserna skedde mellan förlag och sortiment icke
blott från Tyskland utan från hela världen. En
ytterligare utvecklingsform för Tysklands b. är
Deutscher Verlegerverein, stiftad i Frankfurt
1886. Därjämte stiftades i Leipzig 1916 Deutsche
Buchhändler Gilde. På Börsenvereins initiativ
grundades Deutsche Bücherei i Leipzig, avsedd
att samla allt tyskt tryck efter 1913. Efter kriget
har den tyska b. blivit decentraliserad.
I Leipzig utbildades en speciell form av b.,
”barsortimentet”, d. v. s. engrossortiment,
som mot kontant likvid med vanlig förläggar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
