Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonifatius VIII (påve) - Bonifatius (fältherre) - Bonifatius (Winfrid) - Bonfatiusföreningen - Bonifikation - Bonin, Eduard von - Bonington, Richard - Boninöarna - Bonit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Bonifatius—Bonit
478
riklig avlat för tillströmmande pilgrimer införde
B. det första jubelåret 1300, varigenom han
stärkte sin kassa och befäste sin självkänsla. B:s
nederlag mot den nationella statstanken betecknar
en vändpunkt i det medeltida påvedömets historia.
Bonifatius, fältherre i det västrom. riket under
förra hälften av 400-talet e. Kr. Han tävlade
om kej sar familj ens gunst och makten i riket med
Aètius. Till en början stod han högt i nåd hos
den regerande kejsarmodern Placidia och blev
ståthållare i provinsen Afrika. Då senare Aètius
vann Placidias gunst, blev B. avsatt. Han
vägrade dock att avgå och måste tvingas med våld.
Under de förvecklingar, som därigenom
uppkom-mo, inträngde vandalerna i Afrika. Efter hans
återkomst till Italien kom det till en strid 432,
vari B. segrade. Han avled dock av de sår han
erhållit. Litt.: L. Schmidt (i Historische
Vier-teljahrsschrift 1899).
Bonifatius (Win fr id), Tysklands apostel
(omkr. 680—755). Född i Devonshire av en
förnäm angelsaxisk släkt, inträdde han som ung i
klostret Nhutscelle, greps där av den inom
engelska kyrkan rådande missionsivern och begav sig
716 till Friesland. Missionsförsöket misslyckades,
men 718 befann sig B. i Rom, där han förband
sig att verka för den romerska
kristendoms-formen. Han begav sig nu till Thüringen
och Friesland. Innan ett årtionde förflutit,
kunde han lägga en ny kyrkoprovins,
Thü-ringen-Hessen, för påvens fot. B.
utnämndes då till ärkebiskop med vidsträckt
fullmakt. Han organiserade också Bayerns kyrka med
4 biskopsstift efter romersk åskådning. Hans
inflytande började sträcka sig även till det gamla
frankiska riket. Genom en synod 742 ordnades
den östfrankiska kyrkan i närmare anslutning till
Rom, och B. lyckades genomsyra även
Västfran-kens klerus med sin åskådning. B. blev därefter
ärkebiskop i Mainz. 754 insatte han Lullus till,
sin efterträdare där och anträdde en
missions-färd till Friesland. 5 juni 755 överfölls lägret
av hedningar, och när B. gick att möta dem
med evangelieboken, blev han dödad. Hans ben
vila i klostret i Fulda. — B. var ett barn av
sin tid, grovhuggen, överdrivet asketisk,
hänsynslös i valet av medel. Med orädd
övertygelsetrohet och sällsynt förmåga att behärska människor
förenade B. stor organisationstalang. Litt.: J. J.
Laux, ”Der heilige B.” (1922); O. Wissig,
”Wyn-frid-B.”_(i929).
Bonifatiusföreningen, tysk katolsk förening,
stiftad på tredje tyska katolikdagen i
Regensburg 1849 för att genom upprättande av kyrkor
och skolor stödja katolicismen i trakter med
övervägande protestantisk befolkning. Styrelsens säte
är Paderborn. Tidningsorgan: Bonifatiusblatt.
Bonifikatiön (av lat. bo’num, gott, och fa’cere,
göra), gottgörelse, skadestånd. Verb’.
Bonifi-c è r a, ge skadestånd.
Bonin, Eduardvon, preussisk general (1793
—1865). Han förde som brigadgeneral befäl över
de preussiska trupper, som 1848 sändes de
slesvig-holsteinska upprorsmännen till hjälp, deltog i
striderna vid Slesvig och Dybböl och blev, sedan
R. P. Bonington: Gatuparti. Privat ägo.
vapenstilleståndet i Malmö gått till ända,
befälhavare över slesvig-holsteinska hären, som han
reorganiserade. B. vann april 1849 segern vid
Kolding men blev 16 juli s. å. fullständigt slagen
vid Fredericia. 1852—54 och 1858—59 var B.
preussisk krigsminister.
Bonington [båu’nigtan], Richard Parkes,
engelsk målare (1802—28). Han började som
akvarellmålare, kom vid 16 års ålder till Paris,
där han sedan var huvudsaki. verksam. Starkt
påverkad av sin landsman Constable, påverkade
han i sin ordning unga fransmän, i första
rummet Delacroix. Hans konsthistoriska betydelse
är, att han överfört till Paris det engelska
land-skapsmåleriet och lockat Constable m. fl. att
deltaga i ”salongerna” i Paris. Hans stämningar
från Picardie och Normandie liksom hans senare
venezianska motiv äga ljus och klarhet, styrka
och klang i färgerna. B. är en föregångare till
Fontainebleauskolan. Han utförde även små
historiska kompositioner i stark kolorit och rask
pensel f öring.
Boninöarna, jap. Mumn-to (”de obebodda
öar-na”) el. Ogasawarajima, japansk ögrupp i Stilla
havet, s. ö. om Hondo (mellan 26° 30’ och 270
45’ n. br. och mellan 1410 och 1430 ö. Igd). De
äro vulkaniska öar med korallrev, tills. 69 km2
med omkr. 7,500 polynesiska inv. B. äro nära
100 till antalet. Öarna alstra rörsocker,
bananer, ananas och citroner. — öarna upptäcktes
1543 av européer. 1861 togo japanerna dem i
besittning (formellt erkännande 1876).
Bonit, zool., se Makrillfiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
