Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borg (befästning) - Borg (socken) - Borg, Axel - Borg, Carl - Borg, Fredrik - Borg, 1. Pär Aron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Borg
516
Schematisk genomskärning av ett kärntorn (t. v.), kärntorn med skyttegång
av trä, buren på utskjutande bjälkar (mittbilden) och porttorn med
vindbryggor och karnap samt skyttegång innanför murkrönet.
der 1500-talet föredrog man, där terrängen tillät,
regelbundna borganläggningar i form av en länga
eller av 3—4 längor kring en rätvinklig gård,
gärna försedda med framspringande hörntorn för
flankerande beskjutning av fronterna. Då stod
emellertid borgarkitekturen inför sitt slut; mot
artilleri voro b. värnlösa, och fr. o. m. 1600-talet
skildes bostads- och befästningsarkitekturen åt.
Kännetecknande för medeltida b. som
fästningsverk är strävandet att förlägga stridsriktningen
i vertikalled till den försvarandes förmån. B.
byggdes fördenskull helst på isolerade, branta
berg (högborg). Där en b. anlades i flack
terräng, byggdes den på en naturlig eller
konstgjord holme (vattenborg). Porten skyddades
av fällgaller eller vindbrygga, över porten fanns
ofta ett utsprång (karnap, ty. Pechnase} med
nedåtriktad glugg, från vilken ingången kunde
be-strykas. Innanför porten mötte överraskande
stup-och skottgluggar, nya fällgaller o. s. v. I borgens
inre voro dörrarna ofta små, så att de endast
släppte fram en man i sänder. Trånga, branta
trappor skänkte åter försvararen fördelar. —
Litt.: Enlart, ”Manuel d’archéologie franqaise” II
(1903); Piper, ”Burgenkunde” (2:a uppl. 1905);
Hahr, ”Skånska borgar” (1914—22) och ”Den
äldre vasatidens svenska borgar” (1917); P. A.
Olsson, ”Skånska herreborgar” (1922); E.
Wrangel, ”En bok om borgar” (1938). — Se
även Bygdeborg.
2) Sjöv., Begagnas mest i sammansättningar
för att beteckna sådana tåg, kättingar o. dyl.,
som å fartyg under hårt väder användas till att
förstärka andra tåg m. m., exempelvis
borgbras-sar, borgbarduner. — Borga upp, förstärka
surrningarna å ankarna, båtarna el. dyl. och
därvid ofta något upplyfta dessa.
Borg, före 1936 socken i n. Östergötland mellan
Glan och Norrköping; Memmings härad,
Östergötlands län; nu införlivad med Norrköping, där
den utgör Norrköpings Borgs församling.
Borg, Axel Leonard, målare (1847—1916).
Efter ett par års zoologiska studier var han
elev vid Konsthögskolan och gjorde studieresor
till Paris. Målade först
landskap och figurstudier under
påverkan av franskt
frilufts-måleri. Efter hemkomsten
slog han sig 1883 ned i
Örebro, målade porträtt och
folkliga genretavlor samt
specialiserade sig småningom på
djurmåleri, särsk. på friskt
uppfattade framställningar av
älgarnas liv i skog och mark.
Hans ”Älgfamilj” (1893)
finnes i Nationalmuseum.
Borg, Carl Oscar,
svensk-amerikansk målare
(1879—1947). B. utvandrade
till Ü.S.A. 1904 och bosatte
sig i Los Angeles. Han vann
stort erkännande som målare
av ödemarker och
ökenlandskap samt av indianmotiv.
Borg, Fredrik Theodor, tidningsman,
politiker (1824—95). Av ekonomiska skäl nödgades
B. avbryta sina universitetsstudier i Lund och
vistades 1847—53 i Stockholm, bl. a. som skolman,
utgivare, jämte N. P. Nordin, av den
socialistiska tidningen Reform (dec. 1849—maj 1850) och
senare medarbetare i Aftonbladet. Han blev 1853
i Hälsingborg medarbetare i Sturzen-Beckers
öre-sunds-Posten, blev dess redaktör 1855 och ägare
1856 och redigerade den till sin död. B. var 1879
—84 led. av Andra och 1885—92 av Första
kammaren. Som politiker var B. radikal, ivrade för [-ståndsrepresentationens-]
{+ståndsrepresentatio-
nens+} avskaffande,
tillhörde sedan i
riksdagen lantmannapartiet
och verkade bl. a. för
kvinnans politiska och
sociala likställighet
med mannen samt för
fredssaken. Han
väckte 1884 den första
motionen om politisk
rösträtt och valbarhet
för kvinnor. Personlig
vän till Björnson,
hyste B. i unionsfrågan
livlig sympati för
norrmännens självständighetssträvanden. Biogr.
av Louise Hamilton (1910). — B:s maka,
Kristina B., f. Jönsson (1844—1928), var även
verksam för kvinnosaken och fredssträvandena.
Efter makens död behöll hon länge ledningen av
Öresunds-Posten.
Borg. 1) Pär Aron B., stiftaren av
Allmänna institutet för dövstumma och blinda (1776
—1839). Han var urspr. tjänsteman och blev 1809
protokollssekreterare men hade 1807 börjat att
undervisa en blind flicka och fördes härigenom
på tanken att i Stockholm upprätta ett institut
för dövstumma och blinda. Härför fick han
1808 anslag av staten. 1812 förflyttade B.
institutet från staden ut till det av honom inköpta övre
Manilla på Djurgården. Efter en brytning mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
