Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgholm - Borgholm—Böda järnväg - Borgia, familj - Borgia, 1. Cesare - Borgia, 2. Lucrezia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Borgholm—Böda järnväg—Borgia
526
B. har samrealskola och lasarett, är kansliort
och tingsställe för Ölands domsaga, som även
omfattar den under landsrätt liggande staden. 1941
uppfördes på torget mitt emot kyrkan ett nytt
tings- och stadshus. I den s. k. Fogdegården
inrymmes den av Ölands kulturminnesförening
ägda Ölands forngård. I B. utges (sedan 1867)
provinsens enda tidning, ölandsbladet. B. bildar
eget pastorat i Växjö stift, Ölands n. kontrakt.
Tax.-värde å fast egendom 10,757,000 kr,
bevill-ningstaxerad inkomst 5,376,000 kr (1949). B.
gränsar i s. till Borga hage, en yppig ekskog.
Här ligger (4 km från B.) S o 11 i d e n (se d. o.,
färdigt 1906). I ö. utbreder sig det för några år
sedan inkorporerade Kolstads villasamhälle, som
är på väg att växa samman med det 3 km ö.
därom belägna Köping med dess utmärkta
strandbad. 1946 inkorporerades området mellan
landborgen invid slottsruinen och staden, den s. k.
Åkerhagen.
På grund av sitt natursköna läge, milda
klimat och sin friska, ozonmättade luft är B. en
livligt besökt kurort med
havsbadan-s t a 11. Badinrättningen, som grundades 1864,
tillhör f. n. ab. Borgholms kurort och havsbad.
Historik. Platsen var redan under medeltiden
ett fiskläge, blev 1620 köping, benämnd
Borka-hamn, senare Borgehamn, erhöll 1816
stadsprivi-legier och uppkallades då efter det 1 km s. om
staden, på kalkbergets krön belägna slottet.
Borgholms slott nämnes första gången
1281 som befästad ort men torde leda sitt
ursprung ända från vikingatiden. Rester av ett
runt vakttorn, en kastal från noo-talet, ha
framgrävts på borggården. Under unionstiden^
vapenskiften spelade slottet en rätt betydande roll;
utbyggdes till sitt nuvarande omfång under Johan
III samt utrustades då åt landsidan med
kalk-stensbastioner enligt det italienska
befästnings-systemet. Slottet intogs 1612 av Gert Rantzau
efter en kort belägring, varunder såväl
befästningsverken som själva slottet svårt skadades.
När Karl X Gustav som tronföljare innehade
Öland som förläning 1651—54, residerade han på
slottet och lät omedelbart efter sin tronbestigning
Nikodemus Tessin d. ä. uppgöra ett storartat
om-byggnadsförslag, som s. å. sattes i verket. Vid
konungens död avbröts arbetet men återupptogs
1682 av Karl XI enligt Tessins ritningar. Det
gick dock långsamt och avbröts 1709 definitivt.
Under 1700-talet fick slottet fullständigt förfalla,
och tidens förstörelse fullbordades av en eldsvåda
1806. Det har senare upprepade gånger
undergått konservering mot tidens åverkan. — Litt.:
G. V. Sylvander, ”Borgholms slotts historia”
(1877); E. E. Areen, ”Borgholm, stadens och
badortens historia” (1924).
Borgholm—Böda järnväg, se Ölands järnväg.
Borgia [bå’rd$a], ryktbar, urspr. spansk
adelsfamilj, som på 1400-talet flyttade till Italien.
Alfonso B., påve under namnet Calixtus III (se
d. o.), adopterade sin systerson Rodrigo,
sedermera påven Alexander VI (se d. o.). Som
kardinal fick denne (med Vanozza de Cataneis)
barnen Cesare B. och Lucrezia B. (se nedan).
r) Cesare B.,
italiensk statsman
(trol. 1475—1507), son
till påven Alexander
VI och Vanozza de
Cataneis. Kardinal
1493, gjorde sig B.
i Rom känd för sitt
tygellösa liv och sina
politiska intriger.
Sedan hans äldste
broder, don Juan,
mördats 1497, blev B.
förnämsta verktyget för
utförandet av faderns
planer. Efter att med dennes tillstånd 1498 ha
nedlagt kardinalvärdigheten, överförde han som
påvlig legat till Ludvig XII i Frankrike en
bulla, som upplöste dennes äktenskap med
drottning Johanna. Till belöning fick han
hertigdömet Valentinois i län och
förmäldes 1499 med konungens av Navarra syster
Charlotte d’Albret. Under de följande åren erövrade
B. städerna i Romagna, till vars hertig han 1501
utnämndes av fadern. Dennes oförmodade död
1503 blev emellertid jämte B:s samtidiga
insjuknande ödesdiger för B:s planer på en
mellan-italiensk konungakrona. Han kunde icke utöva
något inflytande på påvevalet, och släktens
dödsfiende, kardinal della Rovere, besteg som Julius
II påvestolen. B. flydde till Neapel, där Ferdinand
den katolske lät fängsla honom. Efter ett par
års fångenskap i Spanien lyckades han fly till sin
svåger, konungen i Navarra, i vars tjänst han
stupade.
B. skildras av sin samtida som en man av
sällsynt skönhet och kroppsstyrka, med
genomträngande politisk blick och oböjlig viljekraft men
tilllika grym, härsklysten och hänsynslös. Han var
högt bildad och hade sinne för litteratur och
konst. Machiavelli har i ”11 Principe” givit en
klar och skarp bild av B., klandrande hans
personliga moral men beundrande honom som
statsman. Biogr. av Ch. Yriarte (2 bd, 1889) och L.
Pastor (i ”Geschichte der Päpste”, 3, 1895).
2) L u c r e z i a B., syster till Cesare B. (trol.
1478—1519). Hon var en av renässansens
skönaste och mest begåvade kvinnor. Hennes far,
Alexander VI, bortgifte och skilde dottern allt
efter politikens krav. Sedan hennes första
äktenskap (1494—97) med
Giovanni Sforza,
påvlig vikarie i Pesaro,
till stor skandal
upplösts, äktade hon 1498
en naturlig son till
Alfonso II av Neapel,
Alfonso, hertig av
Bis-ceglia. På Cesare B:s
anstiftan mördades
denne 1500, varefter
påven lyckades
till-tvinga dottern ett
förnämt parti 1501 med
Alfonso d’Este, ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
