Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borromeo, Carlo - Borromeoencyklikan - Borromeoföreningen - Borrmini, Francesco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Borromeoencyklikan—Borromini
562
F. Borromini: San Carlo alle quattro fontante (t. v.) och det inre av Sant’ Ivo, Rom.
sin morbror, den nyblivne påven Pius IV, till
Rom samt överhopades av denne med kyrkliga
värdigheter (kardinal samt ärkebiskop av Milano
1560). Den unge B. visade sig vara en
reformivrare av stora mått. Vid det 1562 åter
öppnade Tridentinska mötet vakade B. över att
formuleringen av den katolska kyrkorättens och
kyrkolärans grundsatser blev så skarp som
möjligt. I sitt stift utförde han med
jesuiternas hjälp ett
omfattande reformarbete men
ådrog sig för sin
sedliga iver mångas hat
och förföljelse. De
reformatoriska lärorna,
som i hast utbredde
sig över Italien, hade
i honom en svuren
motståndare. Ett nytt
prästseminarium
upprättades för att möta
rörelsen med andliga
vapen, och i förbund
med den världsliga
makten överlämnade
han skoningslöst kättarna åt inkvisitionen. Han
kanoniserades 1610. Biogr. av L. Celier (1912).
Borrome’oency’klikan (Editae saepe), utgiven
1910 av Pius X med anledning av 300-årsminnet
av Carlo Borromeos (se d. o.) kanonisation. Den
innehöll smädelser mot reformationen och de
furstar och folk, som deltagit i dess
genomfö
rande. Reformationen benämndes ”trons och
sedernas förvändhet, en anledning till den
moderna tidens avfall”. Dessa uttalanden väckte en
storm av harm i det protestantiska Tyskland och
föranledde en diplomatisk hänvändelse vid
Vatikanen. Svaret från kurian till preussiska
regeringen var ovanligt tillmötesgående. B. innehöll
även ett skarpt angrepp på den franska
modernismen, vilken förklarades härröra från djävulen.
Borroméof öreningen, en katolsk förening, som
1844 stiftades i Koblenz, med uppgift att bland
folket sprida katolska böcker och tidskrifter,
upprätta lånbibliotek och lämna anvisning på
lämplig familjelitteratur. Styrelsen har sitt säte
i Bonn, där även katolska bibliotekarier
fackmässigt utbildas.
Borromi’ni, Francesco, lombardisk
arkitekt (1599—1667), vid 1600-talets mitt den
romerska byggnadskonstens inflytelserikaste
mästare. Han flyttade till Rom 1615, arbetade som
skulptör och arkitektelev vid Peterskyrkan under
Madernas ledning, biträdde denne vid
uppförandet av Palazzo Barberini och blev efter hans död
1629 biträde åt hans efterträdare Bernini. B:s
första självständiga arbete av större omfattning
var kyrkan San Carlo alle quattro fontane (1638
—40, fasaden 1667); vidare byggde han Oratorio
di San Filippo Neri med tillhörande kloster
(1638—50), ombyggde Palazzo Spada (1632—38)
och uppförde kyrkan Sant’ Ivo (1642—60),
restaurerade och utsmyckade San Giovanni in
Laterano (1647—50), fullbordade den av Bernini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
