Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bourdet, Édouard - Bourdon, Eugène - Bourdon, Sébastien - Bourdonröret - Bourette-silke - Bourg - Bourgelat, Claude - Bourgeois, Émile - Bourgeois, Léon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Bourdon—Bourgeois
650
sitt gissel över en
krasst
kommersialiserad litteraturvärld;
den perversa
snobbismen i efterkrigstidens
kosmopolitiska societet
får schavottera i ”Le
sexe faible” (1930;
”Det svaga könet”,
uppf. i Sthlm 1931)
och ”La fleur des
pois” (1932), medan
”Les temps
diffi-ciles” (1934)
behandlar cyniska affärs- och
äktenskapstransaktioner i världskrisens skugga.
Vidare märkas ”Margot” (1936) och ”Hyménée”
(i94i).
Bourdon [bordå’], Eugène, berömd fransk
fabrikant av metallartiklar (1808—84),
uppfinnare av bourdonröret (se d. o.).
Bourdon [bordå’], Sébastien, fransk
målare (1616—71). Han studerade i Paris och
Italien, återkom till Paris 1643, hovmålare i
Sverige 1652—54, blev 1655 direktör för franska
konstakademien, bland vars stiftare han var. B.
var fenomenalt skicklig, producerade med lätthet
och någon gång med ytlighet religiösa, historiska
och mytologiska kompositioner, jakt- och
lägerscener, landskap, stadsbilder, bambocciader och
porträtt, ofta starkt påverkade av och stundom
imiterande än den ene, än den andre av tidens
högst uppskattade konstnärer. Ursprungligast
Sébastien Bourdon: Självporträtt. Nationalmuseum,
Stockholm.
äro hans realistiska småstycken och porträtt; i
Sverige var han nästan uteslutande porträttör.
Här målade han drottning Kristina (flera porträtt,
ett i Nationalmuseum), greve Gustav av
Vasaborg (Uppsala universitet), Arvid Wittenberg
och Karl X Gustav (Gripsholm) m. fl. Dessa
porträtt äro som personskildringar något
överförfinade men hållna i förnäm kolorit med kylig,
gråstämd helton. Monografi av Ponsonailhe
(1884).
Bourdonröret [bordå’q-] består av ett efter
ändamålet mer el. mindre tunnväggigt metallrör
av oval sektion och böjt efter en större el.
mindre del av en cirkelbåge (30° upp till flera
varv). När ett dylikt rör utsättes för inre
övertryck, strävar det att räta ut sig. B. har fått
vidsträckt användning som motoriskt organ i
manometrar. Rörets tillslutna, fria ände länkas
härvid till visaraxeln medelst ett kuggdrev.
Bourette-silke [borä’t-], sämsta slag
natur-silke, spunnet av avfall.
Bourg [bör], namn på flera franska städer
och byar. — B., förr B.-e n-B r e s s e [-[bork-ä-brä’s],-] {+[bork-ä-
brä’s],+} stad i ö. Frankrike, 55 km n. ö. om Lyon,
huvudstad i dep. Ain, 26,000 inv. Centralpunkt
för landskapets handel.
Bourgelat [bor?ala’], Cl au de, fransk
veterinär (1712—1779). Han var först chef för
ridskolan i Lyon och grundade där 1762 Europas
första veterinärskola, besökt även från Sverige.
B. blev 1766 även direktör för den då
nyinrättade veterinärskolan i Alfort och innehade även
posten som generalkommissarie för stuterierna.
Av B:s läroböcker må nämnas: ”Traité de la
conformation extérieure du cheval, de sa beauté
et de ses défauts” (1776).
Bourgeois [bor?æa’], É m i 1 e, fransk
historiker (1857—1934), prof, i historia vid Sorbonne.
Mest bekant av B:s många historiska arbeten är
hans värdefulla ”Manuel historique de politique
étrangère” (4 bd, 1893—1926), som behandlar
Europas historia 1610—1919. Han har vidare
skrivit bl. a. ”La diplomatie secrète au XVIII :e
siècle” (3 bd, 1909—10) och ”Les origines et
les responsabilités de la Grande guerre” (1921).
Bourgeois [bor?æa’], Léon, fransk
statsman (1851—1925). Han tjänstgjorde 1877—87 i
förvaltningen, till sist som polisprefekt i Paris.
Som motkandidat till Boulanger blev han
deputerad 1888 och slöt sig till de radikala.
Under-statssekreterare i inrikesministeriet 1888—89 i
ministären Floquet och undervisningsminister
1890 i Freycinets kabinett, kvarstod han på gr.
av sin energi och genomförde viktiga reformer
även i Loubets ministär febr.—nov. 1892. Under
Panamaskandalen var han dec. 1892—april 1893
justitieminister i Ribots första kabinett och
ingrep skarpt mot de brottsliga. Själv blev han
ministerpresident 31 okt. 1895 och var
därjämte först inrikes- och sedan utrikesminister;
han avgick 29 april 1896 till följd av en
konflikt med senaten. 1898 var han kort tid
undervisningsminister i kabinettet Brisson. Vid första
Haagkonferensen 1899 var B. fransk förste
delegat och blev 1903 led. av Permanenta skilje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>