Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, 10. Nils d. y. - Brahe, 11. Erik - Brahe, 12. Magnus - Brahe, 13. Magnus - Brahea - Brahehus - Brahestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
Brahe—Brahestad
690
måste dessutom i april 1682 jämte sju kolleger
nedlägga sitt riksrådsämbete.
u) Erik B., den föregzs sonsons son, greve,
politiker (1722—56). Han blev överste för
livregementet till häst 1752. Såsom äldste greve
tjänstgjorde B. som lantmarskalk vid 1751—52
års riksdag under Gyllenborgs nästan ständiga
opasslighet och förvärvade därvid anseende för
duglighet och oväld. Nära förbunden med Adolf
Fredrik, tillhörde B. hovpartiet och var genom
egenskaper, börd och rikedom en av dess främsta
medlemmar och 1755 dess kandidat till
lantmar-skalksposten vid den s. å. sammanträdande
riksdagen. B. invecklades i hovpartiets
statsvälv-ningsplaner och inställdes, då den tillärnade
revolutionen juni 1756 i förtid röjts, för
ständernas kommission. Ehuru hans delaktighet ej
kunde fullt bevisas, dömdes han till döden och
avrättades å Riddarholmen 23 juli 1756.
12) Magnus Fredrik B., den föreg:s son,
greve, lantmarskalk (1756—1826). Han
överhopades av Gustav III med utmärkelser, bar vid
riksdagen 1778 kronprinsen till dopet och blev
den förste innehavaren av värdigheten ”en av
rikets herrar”. Kaptenlöjtnant vid
livdrabantkåren 1780, lämnade han tjänsten 1787, sedan
förloppet av 1786 års riksdag grumlat förhållandet
till konungen. Genom sin samhällsställning intog
B. en framskjutande plats inom oppositionen
framför allt vid 1789 års
riksdag. Även under
riksdagen i Gävle 1792
tillhörde B.
oppositionen men försonades
med konungen vid
hans dödsbädd. Vid
riksdagen i
Norrköping 1800 var B.
lantmarskalk och stod nu
i motsatsförhållande
till den av franska
revolutionens idéer
påverkade yngre
riddar-husoppositionen. Då B.
vid justering av
pro
tokollet ang. antagande av hemliga utskottets
finansplan ej lät inflyta, att särskilt beslut borde
fattas om tiden för bevillningens utgående, vilket
han själv vid propositionens antagande vidgått,
följde det stormiga uppträde, då en del
oppositionsmän avsade sig, somliga sitt adelskap, andra
sin riksdagsmannarätt, så länge B. ledde
förhandlingarna. Under 1809—10 års riksdag
räknades han till gustavianema, som önskade prinsen
av Vasa till tronföljare; 1812 tillhörde han
hemliga utskottet. Vid sidan av förvaltningen av
sina stora gods var B. kansler för Uppsala univ.
1813—18, högt aktad för redbarhet och
anspråkslöshet och i besittning av Karl XIV Johans
stora tillgivenhet.
13) Magnus B., den föreg :s son, greve,
hovman, militär och politiker (1790—1844). Han
blev 1809 kornett, 1810 kabinettskammarherre,
avancerade raskt såväl på den militära som på
hovmannabanan, blev 1824 generalmajor, 1830
generallöjtnant och 1834 ’riksmarskalk; sedan
1839 var han kansler för krigsakademien på
Karlberg. — B. kom tidigt i närmare beröring
med Karl Johan, som i den gamla högadeln
sökte ett stöd för sig och sin ätt. Snart var
han konungens närmaste vän och oumbärlig
mellanhand mellan konungen och de många, som
sökte närma sig denne. Som generaladjutant för
armén (sedan 1828) var han konungens rådgivare
i kommandomål. Vid 1828—30 års riksdag var
han i många frågor,
framför allt militära,
regeringens språkrör,
och under riksdagens
lopp övertog han
regeringspartiets ledning.
Under de följande åren
växte hans inflytande
och därmed hos de
liberala oviljan mot vad
man kallade
”Brahe-väldet” el.
”Kamarillan”. Om vidden av
B:s inflytande äro
emellertid meningarna
delade. På konungens
till överilade beslut lätt stämda sinne övade
han ett lugnande inflytande. Vid statsrådets
omorganisation 1840 upphörde hans befattning som
generaladjutant och rådgivare i kommandomål,
och han vägrade att som chef för
Lantförsvars-dep. ingå i statsrådet. Under Karl Johans sista
år synes B:s inflytande ha varit svagare. —
Sin kunglige vän blev B. trogen i det sista
och vakade med outtröttlig hängivenhet vid Karl
Johans dödsläger; ansträngningarna därvid
påskyndade hans eget frånfälle.
Brähea, fordom stad i n. Karelen, Finland,
vid Lieksa älvs inflöde i Pielisjärvi. Anlädes 1653
av Per Brahe d. y., vann dock aldrig betydelse,
brändes av ryssarna 1656 och förföll efter 1681,
då Per Brahes friherreskap återgick till kronan.
Brahehus, ruin i n. v. Småland, Gränna
landskommun, något n. om Gränna, på en bergklint,
89 m över Vättern. En hänförande utsikt. Det
praktfulla slottet byggdes 1644 av greve Per
Brahe d. y. som änkesäte åt hans gemål; det
indrogs 1685 till kronan och nedbrann 1708.
Brahestad (fi. Raahe), stad vid Bottniska
viken, Uleåborgs län, Finland; 4,500 inv.,
hu-vudsakl. finsktalande. Staden grundlädes 1649 av
Per Brahe d. y. (på ett torg mitt i staden står
hans staty). — B. åtnjöt länge endast
uppstads-rättigheter, fick 1765 rederirättigheter och
slutligen, 1791, full stapelrätt. 1810 nedbrann större
delen av staden, bl. a. det vackra rådhuset från
1650-talet; 1908 brann stadens gamla träkyrka
(uppf. 1651). B. hade tidigare en ansenlig
handelsflotta, av vilken inga spår mera finnas. Inre
hamnen är nu uppgrundad, men vid Lapaluoto,
omkr. 5 km från staden, har en uthamn med
tillräckligt vattendjup och järnvägsförbindelse
byggts. Exporten av sågade trävaror och
rundvirke är omfattande. Staden har
järnvägsförbindelse med stambanan till Uleåborg sedan 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
