Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bramah, Joseph - Braman - Bramanism - Bramante da Urbino, Donato (Donato d’Angelo) - Bramantino, Bartolommeo Suardi - Brambeck, Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Braman—Brambeck
698
(bramahlåset) och 1795 den
hydrauliska pressen, länge efter B. kallad ”Bramahs
press”.
Bramän (skt brähmand), beteckning för
medlemmarna av den högsta indiska kasten, den
första av de traditionella fyra kasterna, som
uppstått ur världsskaparens mun. B. måste
ursprungligen ha betecknat innehavaren av den magiska
kraft, som gick under namnet brahman (se d. o.).
Otvivelaktigt voro b. i äldsta tid offerpräster och
huspräster, genom besittningen av sin magiska
kraft skickade att behärska gudarna och framför
allt att besvärja och förgöra demoner och onda
inflytelser. Det är numera ej riktigt att låta b.
betyda präst. Indien äger icke några
motsvarigheter till våra statskyrkosamfund el. vårt
prästerskap. En b. är alltså en person, som genom
födelse och upanayana (”invigning”) tillhör
bra-mankasten — det är sedan ganska likgiltigt vilket
yrke han ägnar sig åt; dock får han naturligtvis
ej ha ett orent sådant.
En b:s liv är enligt den heliga traditionen
indelat i fyra stadier; han inviges vid 5—10 års
ålder medelst anläggande av det s. k. offersnöret
och andra ceremonier och blir först i och med
detta verkligen en b.; sedan är han under en följd
av år en brahmacärin, en ”vedastuderande”, som
lär sig de heliga texterna genom muntligt
eftersägande efter läraren och som är bunden till
fattigdom, kyskhet och lydnad; grihastha
(”husfader”) blir han, då han avslutat sin studiekurs
och inträder i det äkta ståndet (att avla söner
är en religiös plikt för varje ortodox hindu); mot
slutet av sitt liv bör han överge det husliga livet
och bege sig bort från bebyggda trakter för att
som en vänaprastha (eremit) ägna sig åt
meditation och späkningar, och sin sista tid skall han
tillbringa som en bhiksu (”tiggarmunk”), levande
av allmosor och mediterande över de högsta
sanningarna.
Bramani’sm är ett sammanfattande namn för
de indiska religionsformer, som ha till gemensamt
kännemärke, att de anse vedatexterna vara
uppkomna genom gudomlig inspiration och därför
äga oemotståndlig auktoritet. Det betyder icke
den religion, inom vilken Brahmä dyrkas som
högste gud, ty någon sådan existerar i själva
verket icke. B. delade sig redan tidigt i tvenne
huvudriktningar, vilkas gemensamma strävan gick
ut på att omintetgöra karman, aktiviteten och dess
resultat, och dymedelst befria sig ur samsära, det
eviga kretsloppet genom död och återfödelse. Den
ena av dessa riktningar stödde sig på den form
av uppenbarelse, som fanns nedlagd i de vediska
ritualtexterna, och resulterade i den s. k.
karma-märga, den åskådning, som ser möjligheten till
förlossning endast i ett noggrant iakttagande av
de i ritualet kodifierade offerceremonierna i alla
deras ändlösa detaljer. Den andra riktningen
åter tog till utgångspunkt spekulationen över de
kosmogoniska och psykologiska problemen; dess
speciella texter finna vi i de s. k. Äranyakas och
Upanishaderna. Endast genom vetande, genom
kunskap om den absoluta identiteten mellan ät-
man, den individuella själen, och brahman,
världs-själen, vunnen genom meditation och askes, kunde
förlossningen nås. Den filosofiska åskådning, som
närmast utvecklat upanishadernas idéer, kallas
Vedänta.
Ur en blandning av b. och de i Indien sedan
äldre tid fortlevande primitiva religioner, som
äro utmärkande för de dravidiska stammarna, ha
de religionsformer, som vi i brist på en enhetlig
benämning pläga beteckna som hinduism (se
d. o.), utvecklat sig. Jfr vidare Indien (religiösa
förhållanden), Mytologi, indisk, och
Vedareli-gionen.
Brama’nte da Urbin o, Donato, även
kallad Donato d’A n g e 1 o, italiensk arkitekt
(omkr. 1444—1514). Han utbildade sig till
målare i Urbino, flyttade under 1470-talet (före
1477) till Lombardiet och målade fresker i
Ber-gamo, Milano och Pavia samt enskilda
stafflimålningar. Mot slutet av 1470-talet framträder
han som arkitekt. Bland hans byggnader i
Lombardiet äro delar av kyrkorna Santa Maria presso
San Satiro (endast tvärskeppspartiet med närmast
anslutande delar fullbordade av B.; den
åttkantiga sakristian med sin av B. utförda skulpturala
dekoration är hans första avslutade
byggnadsverk) och Santa Maria delle grazie (korpartiet,
1492—97), båda i Milano. B. flyttade hösten 1499
till Rom, där han bl. a. byggde det lilla runda
kapellet (”tempietto”) på klostergården vid San
Pietro in Montorio (fullbordat 1502), planerade
en grundlig ombyggnad av Vatikanen (påbörjad
1505) samt planlade och påbörjade byggandet av
den nya Peterskyrkan (grundstenen lades 18 april
1506). I Vatikanen utfördes el. påbörjades av B.
Cortile di San Damaso med loggiorna, Cortile
del Belvedere och Giardino della Pigna med dess
stora fondnisch. Av Peterskyrkan stodo vid hans
död de fyra centralpelarna med gördelbågar och
pendentiv jämte delar av södra korsarmen och en
av hörnkupolerna färdiga.
B :s konst utövade i sitt senare, av antiken
påverkade skede ett starkt inflytande på samtiden.
Högrenässansens byggnadskonst är i sin helhet
beroende av honom. Bilder se nästa sida.
Litt: M. Reymond, ”B. et 1’architecture
ita-lienne au i6:e siècle” (1914);
”Bramante-Stu-dien”, utg. av H. Egger (1915 ff.).
Bramanti’no, Bartolommeo Suardi,
kallad B., italiensk målare och arkitekt (d. 1536),
verksam i Milano samt från 1508 några år i
Rom. Målade fresker och stafflibilder under
påverkan av B raman tes måleri. Medan de flesta
lombardiska målare ägnade sig åt efterbildning
av Lionardo, uppehöll B. den lombardiska
skolans stil, som ännu kan spåras hos några av hans
lärjungar.
Brambeck, Axel Edvard, skulptör (1843
—1919). Efter studier i Köpenhamn och
Stockholm var han verksam i Paris, Stockholm,
Göteborg, Rom och Florens. Han behandlade
religiösa ämnen, ”Kristi frestelse” (i Mariakyrkan
i Hälsingborg), ”Kristus consolator”, ”Dödens
genius”, utförde i marmor statyerna ”Psyke”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
