Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandt, Frithiof - Brandt, Georg - Brandt, Gustaf Adolf - Brandt, Otto - Brandt, Thure - Brandtelegraf - Brandtit - Brandtjänsteplikt - Brandtorn - Brandts-Buys - Brandvak - Brandvakt - Brand-Victoria - Brandväsen - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Brandt—Brandväsen
722
Brandt, Frithiof, dansk filosof (f. 1892).
Han blev fil. dr 1922 på avh. ”Den mekaniske
naturopfattelse hos Thomas Hobbes” (eng. uppl.
1928) och s. å. prof, i filosofi i Köpenhamn. B.
har vidare utgivit ”Den unge Sören Kierkegaard”
(1929), som huvudsaki. belyser de med
Kierkegaard samtida författarnas syn på filosofen. Av
B:s ”Psykologi”, den största handboken inom
detta ämne på skandinaviskt språk, föreligga
hittills 2 bd (1934—40, 2:a uppl. 1943).
Brandt, Georg, kemist (1694—1768). Han
blev 1726 med. dr i Reims, 1730 myntvärdie och
förestod Bergskollegiets kemiska laboratorium i
Stockholm; 1757 befordrades han till e. o.
bergsråd. B:s största kemiska insats var upptäckten
av metallen kobolt. Redan 1733 visade han,
att arseniken var en verklig (halv-) metall. 1751
sysselsatte B. sig med studier över orsaken till
kallbräcka och rödbräcka hos järn. — Det vid
Harstigens gruva i Värmland förekommande
mineralet brandtit är uppkallat efter B.
Brandt, Gustaf Adolf, präst (f. 1883 26/i).
teol. dr i Lund 1918, amiralitetspastor och
kyrkoherde i Skeppsholms förs., Stockholm, 1926, medl.
av Styrelsen för Sveriges religiösa
reformförbund, red. för dess tidskr. ”Religion och kultur”
1937—47. Skrifter: ”C. O. Rosenii förkunnelse”
(dr-avh. 1918), ”Några blad ur Skeppsholms
förs:s historia” (1942), läroböcker i kristendom
m. fl.
Brandt, Otto, tysk historiker (1892—1935),
prof, i Kiel 1924, i Erlangen 1928. Han
specialiserade sig på Schleswig-Holsteins historia och
skrev därom bl. a. ”Geistesleben und Politik in
Schleswig-Holstein um die Wende des 18.
Jahr-hunderts” (1924, 2:a uppl. 1927) och den
sammanfattande ”Geschichte Schleswig-Holsteins” (1925,
3:e uppl. 1935). Andra arbeten av honom äro
”England und die napoleonische Weltpolitik 1801
—1803” (1916), ”August Wilhelm Schlegel. Der
Romantiker und die Politik” (1919), ”Caspar von
Saldern und die nordeuropäische Politik im
Zeitalter Katharinas II.” (1932), ”Der Kampf um
die Ostsee am Vorabend der französischen
Revolution” (1933), ”Heinrich Rantzau und seine
Relationen an die dänischen Könige” (1927) och ”Der
Freiheitskampf Schwedens unter Gustaf Wasa”
(1931).
Brandt, Mårten Thure Emil, sjukgymnast
(1819—95). B. utbildade en metod för behandling
av kvinnliga underlivsåkommor, vilken han
beskrivit i åtskilliga arbeten. Numera torde hans metod
mer och mer ha kommit ur bruk och ersatts av
annan behandling.
Brandtelegraf, se Brandväsen.
Brandtit, mineral, ett vattenhaltigt
kalcium-manganarseniat, funnet vid Harstigens gruvor i
Värmland.
Brandtjänsteplikt innebär skyldighet för varje
kvinna och man mellan 16 och 65 år att ställa
sig till förfogande vid eldsläckning, i den mån
kroppskrafter och hälsotillstånd tillåta. Den som
vägrar kan straffas med dagsböter.
Brandtorn, station, varifrån bevakning mot
skogseld utövas. Redan i början av 1900-talet
Brandtorn.
hade b. börjat
uppföras av kommuner,
brandbolag och
enskilda skogsägare.
1940 tog staten
genom dåv.
Luft-skyddsinspektionen
hand om
verksamheten. Då blevo nära
300 b. färdiga.
Länsstyrelse ombesörjer
numera kontinuerlig
skogsbevakning från
de i det av K. m:t
fastställda riksnätet
ingående b., s. k.
riks-b randtorn, i den
omfattning, som vid
varje tillfälle anses
erforderligt.
Brandts-Buys
[-böj s], Jan,
holländsk tonsättare
(1868—1933). Hans
mest bekanta verk
är den groteska
operan ”Mannen i
månen”. I övrigt har
han komponerat en
rad operor, som
framförts huvudsaki.
i Tyskland, en
pianokonsert, orkester- och
kammarmusikverk.
Brandvak,
öppning i grövre is,
anordnad i syfte att
under sträng kyla bereda tillgång till vatten för
eldsläckningsändamål.
Brandvakt, person, som har till uppgift att
uppmärksamma brand på fabriker el. vid båtar
i hamn o. dyl. Denna uppgift överlämnas i regel
till nattvaktsbolag, vilka ha s. k. väktare, som
avpatrullera de områden, vilka skola skyddas.
Brand-Victoria, se Försäkrings-ab. Brand
Victoria.
Brandväsen. Historik. Ehuru forntidens
greker och romare knappast tillämpade några av de
anordningar, som numera föreskrivas för att
förebygga eldsvådor, var b. hos dem ganska utvecklat.
I det gamla Rom tjänstgjorde säkerhetsvakten
som ett slags brandkår. Under medeltiden gick
b. föga framåt. I början av nyare tiden blevo
anordningar mot eldfaran mer betryggande, sedan
stadsmyndigheterna börjat vidtaga åtgärder för
allmän och enskild säkerhet. På 1600-talet
förband sig sålunda städernas borgerskap att
upprätta en vakt för att förebygga mordbrand och
eldsvåda i allmänhet. Då denna borgarnas
stadsvakt emellertid ofta kom att bestå av för
ändamålet olämpligt folk, började man i slutet av
århundradet utkräva en särskild skatt,
brandskatt, för att avlöna vaktkarlar för
eldsläckning. Denna tids primitiva eldsläckningsredskap
krävde emellertid en myckenhet folk vid mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
