Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brasilianska litteraturen - Brasilianska strömmen - Brasilien el. Brasiliens förenade stater - Omfattning, vattendrag och höjdförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Brasilianska strömmen—Brasilien
738
(1740—95) i dikten
”Uruguay” 1769 indianernas
strider mot de spanska och
portugisiska inkräktarna samt
hemlandets natur, medan José
de Santa Rita Duräo (d.
1784) ägnade sitt epos
”Cara-murü” 1781 åt Bahias
upptäckt och kolonisering. Mest
berömd blev lyrikern Thomas
Gonzaga (1744—1809), som
dog landsflyktig och vars
diktsamling ”Lyras”
innehåller en sällsynt vacker erotisk
lyrik.
Sedan landets
självständighet proklamerats 1822, steg
den nationella ambitionen.
Omkr. 1840 växte fram en
ny, utpräglat nationell
skaldeskola under påverkan av
romantiken. Som skolans
grundläggare anses den
religiöse Gonqalves de
Magal-häes (1811—82), som var
både lyriker, epiker och dramatiker. Bland de många
unga skalder, som slöto sig till honom, märkas M.
de Araujo Porto Alegre (1806—79) i beskrivande
poesi, lyrikerna A. Gonqalves Dias (1823—64),
Manoel de Macedo (1820—82) och Alvares de
Azevedo (1831—52). Romanförfattare med livlig
fantasi, svällande diktion och exotisk färgprakt
voro den ovannämnde Manoel de Macedo, som i
sina romaner företrädesvis skildrade de
brasilianska kvinnorna, José de Alencar (1829—77),
som främst uppskattas som skildrare av landets
indianer, B. Guimaräes (1827—84), Machade de
Assis (1839—1908) och Escragnole Taunay (1843
—99), vilka givit tidsskildringar av värde.
I början på 1870-talet blev realismen
förhärskande. Med sina naturalistiska romaner
”Mula-to” och ”0 cörtico” revolutionerade Aluizio de
Azevedo (1857—1913) den brasilianska
litteraturen. Efterbildare av de franska pamassiens voro
bl. a. Olavo Bilac (1865—1918) och Theophilo
Dias (1857—89), vars huvudverk, ”Fanfarras”,
är en hymn till passionen i Baudelaires maner,
samt skaldinnan Francisca Julia de Silva (1874—
1920). Bland de moderna diktarna må särsk.
nämnas Jorge de Lima (f. 1895). Den mest
representative av det moderna Brasiliens romanförfattare
är Graqa Aranka (1868—1931).
Litt.: J. Verissimo, ”Historia da literatura
bra-sileira” (1916); I. Goldberg, ”Brazilian
litera-ture” (1922); A. Motta, ”Historia da literatura
brasileira” (1930).
Brasilianska strömmen, se Atlantiska
oceanen.
Brasilien el. Brasiliens förenade
stater (Estados unidos do B rasil), förbundsrepublik
i Sydamerika; 8,511,189 km2, 49,800,000 inv.
(1949; uppskattat inv.-antal). Omfattar
världsdelens inre och östra delar (ung. V2 av
Sydamerika) och har kust utmed Atlanten från 40
NF III — 24
Landskapsbild från Matto Grosso.
22’ n. br. till 330 43’ s. br. Huvudstad: Rio de
Janeiro.
Omfattning, vattendrag och höjdförhållanden.
Av Sydamerikas naturliga huvuddelar falla inom
B :s gränser större delen av Amasonslätterna, det
stora ö. och s. ö. höglandet (”Brasiliens
högland”) jämte kustremsan nedanför höglandet
utmed Atlanten, dessutom smärre delar av
Guaya-nas högland i n. och av slätterna kring La Platas
källarmar i s. Kustlinjen kan uppdelas i en
nordöstlig och en större östlig (sydöstlig) del, som
mötas i Kap Branco, världsdelens östligaste punkt
(340 5o’ v. Igd). B. omgives av Guayana,
Venezuela, Colombia, Peru, Bolivia, Paraguay,
Argentina och Uruguay. Större delen av B. hör
till Amasonflodens vattensystem. Amasonfloden
(Rio Amasonas) genomflyter B. från v. till ö.
och utmynnar vid ekvatorn. Från n. mottager
den Rio Negro med Rio Branco. Även de stora
s. bifloderna höra till sina huvuddelar el. helt till
B. Tocantins (Rio Tocantins) uppstår inom B :s
högland och utmynnar ö. om Amasonflodens
huvudmynning. Huvudflod i ö. är Rio Säo
Francisco. I s. flyta Paranå (Rio Paranå) och Rio
Uruguay, i v. Rio Paraguay till den gemensamma
huvudfloden La Plata (Rio de la Plata) utanför
B :s gränser. Höglandsfloderna äro endast
delvis segelbara och avbrytas av forsar och fall.
Däremot är Amasonfloden farbar för fartyg om
2,000—3,000 reg.-ton upp till Iquitos vid
Andernas fot i Peru; och även Amasonflodens
låg-landsbifloder äro helt el. delvis farbara. Av B:s
huvuddelar har B:s högland den största
omfattningen. Högplatån i v. (400—700 m) har
sina högsta delar i källområdet för floderna
Tapajöz, Xingü och Tocantins och vänder branta
och dalinskurna bergssidor mot floddalarna i s. v.
och s. ö. Längre åt ö. ligger Säo
Franciscobäc-kenet ganska djupt nedsänkt i platålandet och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
