Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brasilien el. Brasiliens förenade stater - Omfattning, vattendrag och höjdförhållanden - Geologi - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Brasilien
740
Väg i trakten av Cantagallo, staten Rio de Janeiro.
gränsas mot kustflodema av höjdsträckningar,
sammanfattade som Serra do Espinhaqo (högsta
punkt 1,763 m), i v. mot Tocantins av Espigäo
mestre (Serra do Paranå m. fl.; 900—1,000 m
ö. h.), i n. av Serra da Borborema. Mot havet
sänker sig platålandet terrassvis. Höglandets
högsta delar äro i s. ö., där Serra da Mantiqueira når
2,821 m ö. h., Itatiaya, B:s högsta topp. Åt s.
får höglandet mindre bredd och bildar mot
kusten en delvis skarp platårand, som följer kusten
såsom en sammanhängande kustkedja,
sammanfattad under benämningen Serra do Mar (1,000
—1,500 m ö. h.), fortsatt sydligast, med
svängning mot v., av Serra Geral. Am a so n s 1
ätter n a äro nästan j ämna slätter, bredast i v.,
avsmalnande österut. Om Guayanas
högland se Guayana.
Geologi. B :s berggrund utgöres till mycket
stor del av urbergsmassor och äldre eruptiva
bergarter, vilka delvis täckas av flackt liggande,
sedimentära avlagringar. B. är ett av de stora
gamla fastlandsområdena, vilka i det stora hela
ej undergått några bergskedj eveckningar utan
till största delen legat orubbade fr. o. m. den
kambriska tiden. B :s urbergsområde delas
genom Amasonflodens alluviala slättland i två delar,
av vilka den norra hör samman med Guayanas
högslätt. I s. delen avlagrades under den
paleo-zoiska tiden marina bildningar till och med slutet
av karbonperioden, men från den permiska
perioden och långt in i den mesozoiska tiden låg B.
som ett i ö. med Gondwanalandet över Västafrika
sammanhängande fastland. Vid mitten av krit-
perioden sträckte sig havet över delar av B.,
vilket framgår av förekomsten av marina
kritbild-ningar flerstädes i landet. Den andina
bergsked-jeveckningen under tertiärperioden lämnade B.
fullkomligt oberört. Tertiärbildningar äro
sparsamma i B.; längs kusten finnas här och var
korallrev.
Klimat. Amasonflodens område har ett
utomordentligt likformigt tropiskt klimat med en
medeltemperatur av omkr. + 270 och en årlig
nederbördsmängd på mer än 2,000 mm. Regnet
faller framför allt under sommarmånaderna (dec.
—maj) men är ganska rikligt även om vintern.
S. delen av det inre B. har mera utpräglad torka
under vintermånaderna; årsnederbörden är
följaktligen mindre än i Amasonområdet och avtager
söderut men överstiger i allmänhet betydligt 1,000
mm. Temperaturvariationerna äro i dessa
trakter ganska stora; i högländerna medföra de
sydliga vindarna om vintern ej sällan frost. B:s
nederbördsfattigaste område finner man i landets
östligaste utbuktning, n. om floden Säo
Franciscos stora krök från n. ö. till s. ö. i lä av
de nära kusten löpande bergskedjorna. Vinter
månaderna (juni—nov.) äro här nästan regnlösa,
och ej sällan utsträcker sig torkan över större
delen av året, vållande svår missväxt. Eljest är
kuststaterna i allmänhet väl bevattnade. Längst
i s. finns knappast någon utpräglad regntid;
eljest är sommarregnet allestädes förhärskande,
utom på kuststräckan mellan Recife
(Pernam-buco) och Bahia, som egendomligt nog har
övervägande vinterregn.
Medeltemperaturerna för mars och november
äro: Manåos (vid Amasonfloden) 25^5, resp. 27%
Recife 24% resp. 27° 5, Rio de Janeiro 19% resp.
25°s, Porto Alegre 13^5, resp. 25% Säo Paulo
(på 800 m höjd) I4°2, resp. 2i°7. Porto Alegre
representerar det utomtropiska B., vars klimat kan
betecknas såsom mycket hälsosamt. Däremot
härjar gula febern inom stora delar av det tropiska
B.
Växtvärld. Amasonslätterna bära tropiska
regnskogar, av olika karaktär efter läget i förhållande
till flodernas översvämningsgränser men i stort
sett bildande ett enhetligt skogsbälte kring
ekvatorn från atlantiska kusten västerut. Där grus
och sand efter forna flodbäddar bilda marken,
ss. n. om Amasonmynningen, ersättes skogen
av savannen. I n. gå Venezuelas och Guayanas
savanner med smärre delar in i B. Det stora
brasilianska höglandet tillhör inom sin tropiska
del i huvudsak savannen (campos), i sin s.
subtropiska del stäppen. Men i ö., där passaden
driver fuktigheten mot höglandets sidor och regn
faller hela året, bildas ett regnskogsbälte, som
sträcker sig utefter kusten från Säo
Francisco-mynningen till Serra Geral, först som tropisk
regnskog, så småningom övergående i en ej
mindre mäktig subtropisk, vars dominerande träd
är den brasilianska araukarian. I staterna Säo
Paulo och Minas Geraes samt Matto Grosso
uppträder savannen som campo serrado med tätt
ställda, 3—8 m höga träd; på högre platåer
finnes öppen savann (campo aberto) med trädar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
