Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bretagne - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Bretagne
804
Locronan, n. v. om Quimper.
många orter fördelade sardinindustrien. I n. är
hummer- och kräftfiske huvudfisket, och
befolkningen är jämnare fördelad utefter kusten och
tillika jordbrukare. Endast från enstaka platser
drives fisket som storsjöfiske. Paimpol i n. är
samlingspunkt för B :s islandsfiskare.
Ostronodling i stor skala drives vid Tréguier och
Auray. Kustorterna i n. och v. uppsökas som
bad- och turistorter. Storindustri och
statsverkstäderna äro samlade i Nantes, Brest och Lorient.
B :s gamla huvudstad är Rennes, den enda staden
av betydenhet i det inre. — Befolkningen i B. är
av enhetlig ras och härkomst, rent keltisk utan
inblandning av frankiskt el. normandiskt blod,
men den är numera språkligt uppdelad i en
östlig del, som talar franska och antagit franskt
väsen, och en västlig, som behållit bretonska
språket. Gränsen går utefter en linje från Plouha
vid S:t Brieucviken i en mot v. böjd båge ö. om
Vannes till Vilaineviken. Man kallar den v.
delen av B. för Bretagne bretonnante el.
med äldre benämning B a s s e - B. (Nedre B.)
till skillnad från H au te-B. (Övre B.). Jämte
det äldre språket ha i den v. delen även religion
och seder bevarat gammal prägel.
Historia. B :s äldsta historia är föga känd.
Landet erbjuder stort arkeologiskt intresse och
kan uppvisa några av de märkligaste megalitiska
minnesmärkena i världen. Vid tiden för den
romerska erövringen, åren 56—51 f. Kr., beboddes
landet av fem små keltiska stammar. Hela landet
kallades Armorica och utgjorde även på
romar-väldets tid i verkligheten små, nästan
självständiga republiker, i vilka dock romersk kultur i hög
grad inträngde. Despotism och odrägliga skatter
framkallade flera uppror, och slutligen fördrevos
romarna samtidigt från B. och Britannien. De
germanska invandrarna i Britannien orsakade
från omkr. 450 under mer än 150 år en oavbruten
utflyttning av britter till B. Omkr. 600 skilde man
på Romania, armorikanernas och galloromanernas
land (huvudstad Rennes),
samt Britannia, britternas
land. Hela B. var delat på
4 grevskap och 2
furstendö-men, och under dessas
härskare stodo klanhövdingar.
Trots uppdelningen stod B.
som en enhet mot yttre
fiender.
Tid efter annan erkändes
i B. de frankiska
konungarnas överhöghet, men ej ens
Karl den store kunde helt
betvinga B. Ludvig den
fromme tillsatte en nationell
hövding, N o m e n o è, som
blev B:s förste hertig; denne
tvang 846 Karl den skallige
att erkänna B:s oberoende.
Mot slutet av 800-talet och i
början av 900-talet härjades
landet fruktansvärt av
nor-manniska vikingar. Grevarna
av Rennes underlade sig B.
och antogo hertigtiteln 992. Efter tronstrider
med engelsk inblandning och sedan dynastien
utslocknat, tillföll B. 1212 som franskt län
Pierre Mauclerc, greve av D r e u x, en
ättling av franska konungahuset; hans ätt regerade
där till 1400-talets slut. B. behöll alltjämt egna
lagar och egen representation. Hertig Johan
IH:s död (1341) framkallade tronstrider, som
sammansmälte med engelsk-franska
”hundraårskriget”, varunder folket i B. i regel tog
Frankrikes parti. Den siste hertigen, Frans II
(reg. 1458—88), grundläde universitetet i Nantes,
gynnade handel och industri och upprättade
parlamentet i Vannes, vilket bestod ända till
revolutionen. Frans’ dotter Anna ärvde B. (reg.
1488—1514), blev 1489 förlovad med Maximilian
av Österrike men tvangs 1491 att i stället äkta
franske konungen Karl VIII, som sålunda kom
i besittning av B., dock med bekräftandet av alla
dess privilegier. Efter Karls död 1498 återvände
Anna till B., och endast på ytterst förmånliga
Bretonska folktyper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
