Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broman, Erland - Broman, 1. Ivar - Broman, 2. Sten - Broman, Natanael - Broman, Olof - Bromander, Carl - Bromarv - Bromat - Bromberg - Brombergskanalen - Bromée, Jöns - Bromeliaceae - Bromelius, 1. Olof - Bromelius, 2. Magnus (von Bromell) - Bromell, Magnus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Broman—Bromell
882
snabbt förslösade. Efter hans död blottade en
uppseendeväckande konkurs de svindlerier han
tilllåtit sig.
Broman, i) I v a r B., anatom (1868—1946),
med. dr och docent i anatomi vid Lunds univ.
1899, e. o. prof, i anatomi 1901 i Uppsala, 1905
i Lund, 1909—33 prof, där, heders-dr vid
Köpenhamns univ. 1929. B:s forskningsområde föll
inom den jämförande anatomien och
embryolo-gien. B. har bl. a.
lämnat bidrag till
kännedomen om
utvecklingen av hörselbenen,
stora nätet (omentet)
och vissa rudimentära
hudorgan hos
människan. B. har vidare
på ett synnerligen
intressant sätt belyst
byggnaden och
funktionen hos det s. k.
”Jacobsonska
organet”; ett arbete av
betydande räckvidd
äro B:s studier över
den postembryonala lungutvecklingen. B. utgav
en välkänd handbok, ”Normale und abnorme
Ent-wicklung des Menschen” (1911) och även ett stort
antal arbeten för den anatomiska undervisningen
(”Människokroppen”, 1—3, 1934—36,
”Människokroppens topografiska anatomi”, 1941, m. fl.)
ävensom en serie populärvetenskapliga verk. B.
företog flera forskningsresor, bl. a. till Östafrika
1929—30. Från 1933 var han chef för Lunds
universitets embryologiska institution
(Tornblads-insti tutet).
2) Sten B., den föreg:s son,
musikskriftställare och tonsättare (f. 1902 25T), fil. lic. 1927.
Han är sedan 1923 musikkritiker i Sydsvenska
Dagbladet och har publicerat en rad uppsatser
framför allt om 1800- och 1900-talens musik.
Speciellt intresse har han ägnat F. Berwald. B.
har komponerat kammarmusik, scenisk musik,
orkester-, piano- och orgelstycken samt sånger. Han
har även framträtt som dirigent och föreläsare,
bl. a. i radio.
Broman, Carl Natanael, pianist (f. 1887
W12), blev utbildad vid Konservatoriet i
Stockholm 1902—u och hos I. Friedman i Berlin 1912,
var 1913—14 lärare i operaskolan och har sedan
verkat som enskild pianolärare. B. har gjort sig
värderad som ypperlig ackompanjatör vid
romanskonserter och som ensemblespelare. Hans spel
är musikaliskt fulländat, själfullt och fritt från
effektsökeri. B. har komponerat den symfoniska
dikten ”Fritiof och Ingeborg”, violinromans och
violinsonat, pianostycken, sångballaden (med
orkester) ”Kung Lif och drottning Död” m. m.
Sedan 1925 är B. musikchef i Radiotjänst.
Broman, Olof Johansson, författare (1676—
1750). B. blev 1719 rektor vid trivialskolan i
Hudiksvall och 1728 kyrkoherde där. B. var en
verksam man, som nitälskade för både kyrka och
skola. Då ryssarna härjade Hudiksvall 1719, miste
B. sitt stora bibliotek och flera arbeten i
manu
skript; han efterlämnade likväl 11 stora band
originalarbeten i handskrift, omfattande
psalmhistoria, skoltal, språkliga samlingar, natur- och
kulturhistoriska samlingar och anteckningar samt
dikter. Viktigast äro ”Glysisvallur” (utg. 1911
ff.), en vidlyftig geografisk, etnografisk och
antikvarisk materialsamling, och romanen ”Stilpho
Thorgilssons historia”, ett av de tidigaste svenska
romanförsöken. — Litt.: K. Barr ”O. B.” (1898).
Broma’nder, Carl Vilhelm, präst, person- och
kulturhistoriker (f. 1865 %), teol. dr 1927,
kyrkoherde i ölme 1905, i Fryksände 1915 och
domprost i Karlstad 1922—37. Vid sidan av sin
prästerliga gärning har B. visat livligt intresse
för värmländsk person- och kulturhistoria samt
författat ett flertal skrifter härom.
Bromarv, svenskspråkig kustsocken i Nylands
län, Finland, n. om Hangöudd; 182,6 km2, 2,600
inv. — IB. ligga Finska Forcit-Dynamit-ab:s
fabrik och Rilaks fideikommiss.
Bromät, benämning på bromsyrans salter. Se
Bromföreningar.
Bromberg, tyskt namn på staden Bydgoszcz
(se d. o.).
Brombergskanalen, se Bydgoszczkanalen.
Bromée [-mé’], Jöns, jordbrukare, politiker
(1841—1931). Född i Hackås, Jämtland, och
tillhörande en gammal odalmannasläkt, slog han
sig ned som lantbrukare i sin födelsesocken. I
hemorten erhöll han en mängd kommunala
uppdrag, bl. a. som landstingsman. Vid valet till
maj riksdagen 1887 invaldes B. som frihandlarnas
kandidat i A. K. för Jämtlands östra domsaga,
vilken han sedan representerade t. o. m. 1911
års riksdag. Efter lantmannapartiernas
sammanslagning 1895 stannade B. ogillande utanför
och medverkade vid bildandet av folkpartiet. I
detta fungerade han som ordf, till 1900, då
partiet uppgick i Liberala samlingspartiet, vars
förtroenderåd han sedan tillhörde sin återstående
riksdagstid.
Bromeliäceae, se Ananasfamiljen.
Bromélius. 1) Olof B., läkare (1639—1707).
Han blev med. dr i Leiden 1673, medl. av
Collegium medicum i Stockholm 1675, slutligen
1691 provinsialläkare i Göteborg; en av Sveriges
främsta botanister före Linné. Skrifter:
”Lupu-logia” (1687) och ”Chloris gothica” (1694), en
ortsflora för göteborgstrakten. Efter B.
uppkallade Linné släktet Bromelia, tillhörande
ananasfamiljen.
2) M a g n u s B., adlad von Bromell 1726,
den föreg:s son, läkare (1679—1731). Han blev
med. dr i Reims 1703 och 1720 assessor i
Bergskollegium i Stockholm samt efterträdde 1724
Urban Hjärne såsom arkiater, preses i Collegium
medicum och föreståndare för Laboratorium
che-micum vid Bergskollegium. B. ägde stora
mynt-och mineralsamlingar, vilka grundlagts redan av
fadern. B:s myntsamling hör nu till Kungl.
myntkabinettet. B. publicerade bl. a. för sin tid
förtjänstfulla arbeten i mineralogi och paleontologi.
Bromell, Magnus von, se Bromélius 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
