Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruch, Max - Bruchsal - Brucin - Brucit - Bruckner, Anton - Bruckner, Ferdinand - Brudand - Brudbröd - Brudfrämma, brudsäta - Brudkrona - Brudköp - Brudköpet (opera) - Brudmässa - Brudnäbb - Brudpäll - Brudslöjan (vattenfall) - Brudsporre - Brudsäta - Brueghel (Breughel), 1. Pieter, d. ä. (Bonde-Brueghel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
Bruchsal—Brueghel
932
även symfonier, kammarmusikverk, solosånger
och pianostycken.
Bruchsal [bro’kzäl], stad i n. Baden,
Tyskland, n. ö. om Karlsruhe, viktig järnvägsknut,
metall-, trä- och pappersindustri; 18,000 inv.;
tillhörde från 1 ooo-talet biskopen av Speyer och kom
1802 till Baden. Slottet i B., som uppfördes på
1730-talet, skadades svårt under 2:a världskriget.
Brucin förekommer jämte stryknin i
strychnos-arter och är kemiskt att uppfatta som
dimetoxyl-stryknin. Dess fysiologiska verkan liknar
stryk-ninets men är svagare.
Brucit, mineral av sammansättningen
magne-siumhydroxid, Mg (OH)2.
Bruckner [bro^nar], Anton,
tysk-österrikisk tonsättare (1824—96); organist i Linz 1856,
hovorganist i Wien 1868 och därjämte lärare i
orgelspelning,
kontrapunkt och komposition
vid konservatoriet;
1875 även musiklektor
vid univ.
(hedersdoktor 1891). B. var en
av 1860- och
1870-talets skickligaste
orgelspelare och åtnjöt
även högt anseende
som kontrapunktiker.
Han vann sitt stora
rykte först på
1880-ta-let, då nyromantikerna
satte upp B. som den
”möderne” symfoni-
kern gentemot Brahms’ mera romantiskt betonade
symfonistil. Hans musikaliska produktion är
relativt liten och omfattar förutom 9 symfonier (en
io:e ofullständig) blott tre mässor samt några
katolska körverk, en stråkkvintett och några
manskörer med orkester. B. förenar en grandios
tematisk uppbyggnad med en rik, ofta lärd,
kontrapunktisk genomföring. Av sin samtid betraktades
B. som särsk. inspirerad av Wagner. Han stod
dock som symfoniker närmare Schubert. Den
wagnerska klangskruden har i själva verket
tillkommit genom överarbetningar från olika
orkesterledares sida. I en samlingsuppl. av mästarens
verk, som utges av R. Haas och A. Orel, ha
dessa tillsatser avlägsnats. Biogr. av E. Decsey
(1920), M. Auer (1923), E. Kurth (1925) och
W. Zentner (1946) samt A. Halm, ”Die
Sympho-nien A. B:s” (1914).
Bruckner [bro’knar], Ferdinand, 1928
antagen pseud. av österrikiske författaren Theodor
Tagger (se d. o.).
Brudand, se Änder, egentliga.
Brudbröd, se Spiraea.
Brudfrämma, brudsäta, brudkläderska, i
allm. en äldre, väl ansedd kvinna, som också under
bröllopshögtidens fortsättning intog en
särställning bland gästerna.
Brudkrona, se Bröllop.
Brudköp var i forntiden och är ännu i dag
hos vissa folk ett brukligt sätt att ingå äktenskap
genom att brudgummen köper bruden av
hennes fader el. närmaste. De äldsta källorna till
sydgermanernas historia omtala b. ss. gängse hos
dessa folk. Däremot torde ej b. ha ingått i
nordbornas sedvanor i historisk tid. I gamla nordiska
rättskällor kvarstå dock från äldre tid uttryck,
som tyda på att b. i Norden förekommit i
förhistorisk tid, t. ex. uttrycket, att hustru är ”köpt
med mund”, d. v. s. genom erläggande av ett
belopp. De äldsta nordiska lagarna stodo dock på
den ståndpunkten, att äktenskapet icke längre
in-gicks ss. ett köp utan genom utbyte av gåvor.
Man återfinner bland dessa den gamla
brudköps-summan i förvandlat skick. Utvecklingen gick
efter hand i den riktning, att den nordiska
rättens fordran på gåvor i och för äktenskaps
ingående bleknade bort under inflytande av den för b.
alldeles främmande kanoniska rätten.
Brudköpet, opera av K. Sabina, musik av B.
Smetana, uppförd f. g. i Prag 1866, i
Stockholm 1894.
Brudmässa, se Bröllop.
Brudnäbb, ”näbben” (spetsen) på ett brudfölje,
består av 2 små flickor el. 2 gossar el. en gosse
och en flicka, som i bröllopståget gå närmast före
brudparet; även vart och ett av dessa barn kallas b.
Brudpäll, ett slags baldakin, som må hållas
över brudparet, då brudmässa utföres. Bruket
upphörde på 1700-talet.
Brudslöjan (no. Brudeslöret), namn på flera
vattenfall i Nordskandinavien, varibland det mest
kända är beläget på riksgränsen, strax v. om
Storliens station i Jämtland; 24 m fallhöjd.
Brudsporre, Gymnadénia, ett litet växtsläkte
av fam. Orchidaceae, som har pollenmassornas
klibbskivor obetäckta, läppen vigglik, treflikad
samt sporren i regel lång. Blommorna äro ljust
violetta, sällan vita, knölrötterna handflikade. I
Sverige finnas två arter, G. conopsea, med svagt
doftande blommor, som växer på mer el. mindre
torra ängar, och G. odoratissima, med starkt
doftande blommor, sällsynt på fuktiga kalkängar
i s. Sverige.
Brudsäta, se _Brudfrämma.
Brueghel [brö’gal] (Breughel).
1) P i e t e r B. d. ä., kallad Bon
de-Brueghel, flamländsk målare
(omkr. 1525—69), verksam i
Ant-werpen, från 1563 i Bryssel. B. var
elev av P. Coecke van Aelst och
gjorde under förra hälften av
1550-talet en studieresa i Italien. Sina
avgörande intryck mottog han av
Hieronymus Boschs konst, som han
omsatte i en mindre mystiskt färgad,
mera nyktert realistisk form.
B. var den främste av sin tids
nederländska konstnärer och en av de
få, som motstodo den italienska
konstens övermäktiga inflytande. Han
var utpräglad realist både i
ämnesval och uppfattning; han tecknade
flitigt folktyper, figurscener och
landskap efter verkligheten och
målade liksom Bosch genrebilder
ur folklivet med saftig och
osminkad realism. Även hans allegoriska
[-Brudsporre, Gym-nadenia conopsea.-]
{+Brud-
sporre,
Gym-
nadenia
conop-
sea.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
