Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brugsch, Heinrich - Bruguiera - Bruhn, Anders - Bruit - Brukande, Olovligt - Bruksindustriföreningen - Brukskoncernen, ab. - Brukssocieteten - Bruksvallarna - Brukterer - Brulin, Herman - Brumaire - Brumkör - Brummare - Brummell, George Bryan - Brummer, Carl - Brummerska skolan - Brun, altarbrun - Brun, Hans Jacob - Brun, 1. Johan Nordal - Brun, 2. Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
Bruguiera—Brun
938
tiarum” (6 bd, 1882—91). År 1863 grundade han
Zeitschrift für Ägyptische Sprache und
Alter-thumskunde.
Bruguiera, se Mangrove.
Bruhn, Anders, biskop (1778—1856). Han
blev 1814 teol. lektor i Göteborg, prästvigdes
1817, blev 1836 domprost i Västerås och 1840
biskop i Göteborgs stift. Han författade ett par
länge allmänt begagnade läroböcker i
kyrkohistoria och dogmatik.
Bruit [brui’], fr., oväsen. —Tant de bruit
pour une omelette [tä da brui’ pör yn åmlä’t],
”så mycket väsen för ingenting” (egentl. för en
omelett).
Brukande, Olovligt, se Olovligt brukande.
Bruksindustriföreningen är järnhanteringens
branschorganisation inom Sveriges
industriförbund. B. bildades 1942 för att företräda den
svenska järnindustrien och tillvarataga dess
intressen.
Brukskoncernen, ab., se Fager sta bruks ab.
Brukssocieteten, se Jernkontoret.
Bruksvallarna, turistort (720 m ö. h.) i
Tän-näs socken i Härjedalen, 14 km n. v. om Ljusnedal.
Bruktèrer (lat. Bru’cteri), forngermansk
folkstam, vid vår tideräknings början bosatt i trakten
av Ems och Lippe, kämpade 12 f. Kr.-—14 e. Kr.
mot romarna och deltogo i det mot dessa riktade
bataviska upproret 69—70 e. Kr. men föllo under
90-talet offer för en koalition av chamaver och
angrivarier. De synas senare ha uppgått i
fränkernas stamförbund.
Brulin, Johan Olof Herman, arkivman,
historiker (f. 1875 23/s), fil. dr i Uppsala 1905,
doc. i historia s. å., andre arkivarie vid
Riksarkivet 1909. förste arkivarie 1917 och arkivråd
1920 (till 1941). Han har skrivit bl. a. ”Sverige
och Frankrike under nordiska kriget och spanska
successionskrisen 1700—1701” (1905) samt ett
flertal uppsatser rörande den karolinska tidens
historia. I ”Norstedts världshistoria” (bd 9, 1933)
har han behandlat ”Den europeiska jämviktens
brytningstid (1688—1721)”. Vidare har han
utgivit Ӏxel Oxenstiernas skrifter och
brevväxling”, 4—9 (1909—46).
Brumaire [brymä’r], fr. (av lat. bruma,
dimma), ”dimmånaden”, den franska republikanska
kalenderns andra månad. Den motsvarade under
kalenderns första år (år I) tiden från 22/io t. o. m.
20/ii 1792 i den gregorianska kalendern. —
Historiskt ryktbara äro 18 och 19 b. år VIII (9
och 10 nov. 1799), då Napoleon utförde den
statskupp, som störtade direktoriet och gjorde honom
själv till förste konsul.
Brumkör, se A bocca chiusa.
Brummare, kor med permanent och abnormt
stegrad könsdrift. De äro vanl. ofruktsamma och
förete i sitt yttre beteende likhet med handjuren.
Brummell [bra’mal], George Bryan,
kallad ”Beau Brummell”, engelsk dandy (1778—
1840), ryktbar för sitt raffinemang i skick och
klädedräkt. B. spelade från omkr. 1795 under 20
år en lysande roll i londonsocieteten. 1816 måste
han bankrutt fly ur landet. Han dog på ett
hospital i Caen. Som romanfigur är B. tecknad i
E. Bulwers ”Pelham” och Th. H. Listers
”Granby”.
Brummer, Carl, dansk arkitekt (f. 1864). Han
har byggt flera kyrkor och i Köpenhamn
Statens gymnastikinstitut, Spädbarnshemmet
Danmark samt åtskilliga privatpalats. Vidare har han
uppfört biskopsgården i Haderslev samt
monumentet vid Dybböl.
Brummerska skolan i Stockholm grundades
1882 av fröken Eugenie Brummer (1846—
1919; gift 1893 med prosten Alfred Steinmetz,
änka 1894). I skolans program ingick från
början att vid undervisningen i främmande språk
använda det språk undervisningen gällde och att
klasserna skulle vara små. B., som hade
normal-skolekompetens, ägdes 1918—39 av Stiftelsen
Brummerska skolan. Sistn. år övertogs den av
Stockholms stad och bildar tills, m. Ateneum för
flickor och Annaskolan-Detthowska skolan
Norrmalms kommunala flickskola. I samband härmed
bildades Brummerska stiftelsen, som
har till ändamål att för vistelse vid internatskola
i Sverige för flickor utdela stipendier till mindre
bemedlade, för vilka undervisning i internatskola
är särsk. av behovet påkallad, ss. t. ex. för
utlandssvenskars barn.
Brun, altarbrun, se Antependium.
Brun, Hans Jacob, norsk militär (1661—
1739). Han deltog som volontär i franska arméns
fälttåg i Flandern (bl. a. i slaget vid Neerwinden
1693), blev 1694 kaptenlöjtnant i norska armén
och 1709 kommendant på Fredriksten. Han hade
största förtjänsten av staden Fredrikshalds och
fästningen Fredrikstens försvar mot Karl XII
1716. Tvister mellan B. och det tappra
borger-skapets ledare Peder CoIbj örnsen föranledde
tillsättandet av en undersökningskommission
rörande B:s åtgöranden under dessa strider, och 1717
förflyttades han som överste till Fredrikstad.
Han blev 1733 generalmajor och tog avsked 1736.
Brun. 1) Johan Nordal B., norsk präst
och författare (1745—1816). Han var 1772—74
kaplan i sin födelseförsamling Brynesset, kom
därefter till Bergen och blev biskop där 1804.
B. gjorde sig först känd som tragediförfattare
(”Zarine” och ”Einer Tambeskielver”, båda 1772).
B:s dikter ”For Norge, kæmpers födeland”, den
första norska nationalsången, och ”Boer jeg på
det höje fjæld” m. fl. blevo mycket populära. Sin
säkerligen största betydelse har han haft som
psalmsångare. Påskpsalmen ”Jesus lever, graven
brast!” och pingstpsalmen ”And over ånder, kom
ned fra det höje” tillhöra den norska kyrkans
kärnpsalmer. Som präst och teolog är B. känd
för sin hänförda förkunnelse och för sin kamp
mot rationalismen.
2) Johannes Finne B., skådespelare (1832—
90). Han tillhörde 1850—57 Bergens nationella
scen, sedan Kristiania teater. B. gästspelade i
Stockholm 1878 och 1885. Hans staty av
Bergslien restes 1902 vid Nationalteatret i Oslo. B.
var sedan 1851 g. m. den talangfulla
skådespelerskan Louise Guldbrandsen (1831—
66). Av B:s roller märkas Daniel Hej re i ”De
ungas förbund”, Stråman i ”Kärlekens komedi”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
