Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunelleschi el. Brunellesco, Filippo di Ser - Brunering - Brunetière, Ferdinand - Brunett - Brunetto Latini - Brunfels, Otto - Brunflo - Brunfläcksjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Brunering—Brunf läcks juka
4
Filippo Brunelleschi: Cappella de’ Pazzi vid Santa Croce, Florens; fasad (t. v.) och interiör.
äro finheten och fantasien i detaljformer och
ornamentik hos hans byggnader. Märklig är ock
hans tekniska djärvhet och skicklighet. —
Monografier av C. von Fabriczy (1892) och H.
Fol-nesics (1915).
Brunering (av fr. brunir, göra brun),
ytbehandling med kemikalier på föremål av järn el.
koppar för att giva dem ett konstgjort brunt
oxidöverdrag till skydd mot rost, ärg o. dyl. el.
enbart i prydnadssyfte. På järn användes härför
en blandning av antimonklorid och olivolja
(bron-sersalt).
Brunetière [bryntiä’r], Ferdinand, fransk
kritiker och litteraturhistoriker (1849—1906) Han
inträdde 1875 i redaktionen av Revue des Deux
Mondes och blev 1893 dess huvudredaktör. S. å.
invaldes han i Franska akad. Sedan 1886 var han
dessutom föreläsare vid École normale
supérieu-re. — B:s flesta
arbeten äro i bokform
sammanförda
uppsatser och föreläsningar.
Viktigast äro ”Études
critiques sur 1’histoire
de la littérature
fran-qaise” (9 bd, 1880—
1925), ”Le roman
na-turaliste” (1883),
”L’é-volution des genres
dans 1’histoire de la
littérature franqaise”,
1 (1890), hans
grundläggande programskrift, vidare ”Les
époques du théåtre franqais”(i892), "L’évolution
de la poésie lyrique en France au dix-neuvième
siècle” (2 bd, 1894) och ”Histoire de la
littérature franqaise classique” (1904—18, fullbordat
efter B:s död av hans lärjungar). B. är som
systematiker den franska kritikens största namn
efter Boileau, vars estetiska ideal han gjorde
till sina och sökte tillämpa på den moderna
litteraturen. 1600-talets klassiker representerade för
honom den franska litteraturens höjdpunkt. Han
var som kritiker i hög grad doktrinär:
traditionalist, anti-individualist, sträng moralist, slutligen
troende katolik efter att under uppseendeväckande
former ha förkunnat ”vetenskapens bankrutt”.
Som litteraturhistoriker kompletterade han Taines
analytiska metod på en viktig punkt: ej blott
rasen, miljön och det historiska ögonblicket
bestämma ett litterärt verks karaktär utan också —
enligt B. i främsta rummet — den litterära
traditionen. Sålunda drevs han att uppställa sin
berömda teori om diktarternas utveckling efter den
darwinistiska evolutionslärans mönster. — Litt.:
J. M. H. van der Lugt, ”L’action religieuse de
F. B.” (1936).
Brune’tt, fr. brunette, av brun, brun), kvinna
med mörk hy, bruna ögon och brunt hår.
Motsats: blond och blondin.
Brune’tto Latini, florentinsk lärd (omkr.
1220—95). Han tillhörde liksom Dan te, vars
lärare han var, guelfernas parti och drevs på
1260-talet i landsflykt till Frankrike, där han på
nordfranska skrev en encyklopedi, ”Li livrés dou
tresor”. På italienska skrev han den allegoriska
lärodikten ”11 tesoretto” och några översättningar
från latinska klassiker.
Brunfels [brö’n-], Otto, tysk botanist (1488
—1534). Urspr. munk blev B. senare lutersk
skollärare i Mainz och läkare. Utgav ”Herbarum
vivae eicones” (1530 ff.), ett stort verk om
växterna, deras namn och egenskaper, vilket blev
förebilden för otaliga senare ”örteböcker”.
Brunflo, socken i mellersta Jämtland, s. ö. om
Östersund, utmed ö. stranden av Brunfloviken av
Storsjön; Jämtlands östra domsagas tingslag,
Jämtlands län; 253,14 km2, 3,244 inv. (1950).
Närmast Storsjön tillhör B. Jämtlands jämna
och bördiga silurområde. I s. och s. ö. är socknen
ganska kuperad. Nära B. järnvägsstation ligger
Gusta stenhuggeri. N. om samhället ligger
Grytans art.-skjutfält. 1,689 har åker.
Järnålders-gravar finnas flerstädes. Kyrkan av sten är från
1770-talet. Bildar med Marieby och Lockne ett
pastorat i Härnösands stift, Östersunds kontrakt;
utgör tills, med socknarna Lockne och Marieby
storkommunen B., 465,94 km2, 5,732 inv. (1950).
Brunfläcksjuka, sjukdom på veteax, vilken
visar sig som bruna fläckar på agnarna. Den
framkallas av en parasitsvamp, Phoma
Henne-ber g ii. B. förekommer allmänt men synes blott
sällan göra större skada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
