Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brusilov, Aleksej Aleksejevitj - Brusk - Brussa - Brussavin - Brussel - Brustad, Bjarne - Brut - Brutal - Brutet ackord - Brutet tal - Bruttier - Brutto - Bruttoton - Brutus - Brutus, Lucius Iunius - Brutus Marcus Iunius - Bruun, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Brusk—Bruun
24
des B:s armé icke allenast segrande tränga
framåt utmed Karpaterna utan även taga några av de
viktigaste passen. I dec. 1914 måste han dock
draga sig tillbaka, och hans upprepade försök att
tränga ned på Ungerns slätter misslyckades. Efter
det stora återtåget sommaren 1915, varigenom alla
förut vunna framgångar gingo förlorade, avgick
B. från sitt armébefäl. Men i april 1916 togs
han åter i anspråk och gjordes till befälhavare
vid s. v. fronten. Genom de framgångsrika anfall
han företog 1916 blev B:s namn allmänt känt.
Av den nya ryska regeringen 4 juni 1917
utnämnd till högste befälhavare, företog B. juli
s. å. en offensiv i stor stil, som snart förvandlades
i fullständigt nederlag och medförde Galiziens
utrymmande. Han avgick från högsta befälet 1
aug. 1917. B. ställde sig sedermera till
sovjetregeringens förfogande och blev 1921
överbefälhavare i Sydryssland.
Brusk, i gamla brukssmedjor den på
hjulstocken till vattenhjulet fästa lyftarm, varmed
hammaren höjdes till slag.
Brussa, vilajet och stad i Turkiet, se Bursa.
Brussavin, tungt, garvämnerikt,
bordeauxlik-nande vitt vin från Brussa (Bursa).
Brussel [brözS31], flamländska namnet på
Bryssel.
Brustad, Bjarne, norsk tonsättare och
violinist (f. 1895), 1919 anställd i filharmoniska
orkestern i Oslo och sedan 1928 konsertmästare
där. Både som violinist och som altviolinist har
han framträtt som solist, bl. a. vid nordiska
musikfester. Han har skapat kammarmusik och
orkesterverk, bl. a. två violinkonserter och
symfoniska dikten ”Atlantis”.
Brut [bryt], en torrhetsgrad hos champagne,
betecknar ett vin av vanligtvis endast ett års
skörd och utan sockertillsats (se c).
Brutal, djuriskt rå, plump, grov, vildsint. —
Subst.: Brutalitet.
Brutet ackord, ackord, vars intervaller ej bilda
en samfälld klang utan få inträda efter varandra.
Brutet tal, se Bråk.
Bru’ttier (lat. Bruttii), invånarna i det skogrika
berglandskapet Bruttii el. Bruttius ager
på Italiens sydspets. De bildade efter 356 f. Kr.
en mäktig förbundsstat, oroade de grekiska
kolonierna på kusten (Lokri, Kroton m. fl.) och blevo
omkr. 272 Roms bundsförvanter. I andra puniska
kriget ställde de sig på Kannibals sida och miste
till straff härför sin frihet.
Bru’tto (it., rå), handelsterm med betydelsen
”utan avdrag”. — Bruttovinst, intäkter av
ett företag utan avdrag för omkostnader. —
Bruttovikt, en varas vikt utan avdrag för
kärl el. emballage (tara). — Motsatsen till brutto
är netto. — Brutto för netto betyder,
att priset på en vara avser varan, inberäknat
emballage.
Bruttoton, se Ton.
Brutus (fr. Brut d’Angleterre), medeltida
sagofigur i England, som troddes vara sonson till
Aeneas och ha grundat det britanniska riket. B.
omtalas först i Geoffrey of Monmouths ”Historia
Britonum”. En anglonormandisk rimkrönika från
1155 om B., ”Roman de Brut”, som är en
bearbetning av Monmouths verk, tillskrives Robert
Wace.
Brutus, L u c i u s lunius, systerson till
Roms siste konung, Tarquinius Superbus.
Tillnamnet B. (slö, dum) lär han ha fått därav, att
han, för att undgå Tarquinius’ förföljelse mot
släktens medlemmar, en tid ställde sig enfaldig.
Efter våldsdådet mot Lucretia (se d. o.)
förmådde B. enl. sagan folket att avsätta konungen och
förvisa honom och hans familj. Man bestämde
därefter, att två konsuler för ett år i sänder
skulle utöva högsta makten; B. blev en de båda
första konsulerna. B. föll sedan i en strid mot
den fördrivne konungens son Arruns.
Brutus, Marcus lunius, romersk krigare
och statsman (85 el. 72—42 f. Kr.). Han var son
till en folktribun med samma namn och Servilia,
halvsyster till Cato
Uticensis, vars dotter
Porcia blev hans
andra maka. B. erhöll
en vårdad uppfostran
och idkade bl. a.
filosofiska och historiska
studier. Han var en
högdragen aristokrat,
stolt att, som han
trodde, härstamma
från frihetens
förkämpe (se L. I. B.), och
med ett glödande hat
mot all envåldsmakt
(”tyranni”). — I
med
borgarkriget slöt sig B. först till Pompejus som
förkämpen för Roms gamla frihet men övergick
efter slaget vid Farsalos 48 f. Kr. till Caesar, som
visade honom mycken välvilja; han blev
ståthållare i cisalpinska Gallien 46 och pretor 44. Djupt
besviken i sina förhoppningar på Caesar, slöt sig
B. till sammansvärjningen mot ”tyrannen” och
blev dennas självskrivne ledare. Den handfallenhet
republikanerna visade efter mordet på Caesar
gav emellertid deras farligaste motståndare
Antonius tillfälle att rycka till sig makten. Nu
utbröt ett inbördeskrig, som fick sin avslutning
vid Filippi år 42. B. och hans svåger
Cas-sius mötte här Antonius och Octavianus. B.
vann mot den sistnämnde en avgjord seger, men
Cassius blev slagen av Antonius och lät, okunnig
om B:s seger, döda sig. Ungefär en månad senare
såg sig B. på grund av härens påtryckningar
nödsakad att leverera en ny drabbning, som slutade
med triumvirernas fullständiga seger. B. valde att
dö för en väns svärd. — Av B:s skrifter (tal och
filosofiska arbeten) finnas blott några obetydliga
fragment i behåll, däremot har en del av
brevväxlingen mellan B. och hans förtrogne vän
Cice-ro bevarats. — Litt.: G. Boissier, ”Cicero och
hans vänner” (2:a uppl. 1928), G. Delogu, ”B.”
(1945).
Bruun [bron], Christian Walter, dansk
biblioteksman och historiker (1831—1906).
Anställd vid kungl. biblioteket i Köpenhamn, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
