Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brädgård - Brädspel - Brädstapel - Bräken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Brädspel—Bräken
48
Brädgård med staplingsmaskin.
2—6 mån. Kan det härefter ej genast skeppas,
måste det ”klossläggas” (till eng. close, tät,
hopträngd) i täta staplar för att ej spricka. Höjden
på en stabbe (virkes- el. brädstapel)
kan uppgå till c:a 6 m, virkesvolymen närmar
sig stundom ioo m3. Vid fullt moderna
sågverks-anläggningar, som utrustas med anordningar för
artificiell snabbtorkning av virket, behövas inga
egentliga b.
Brädspel, spel med brickor och tärningar, voro
i bruk hos forntidens greker och romare liksom
hos vikingarna (i Norden kallades b. t avel).
Den i Sverige vanliga arten av b. spelas i en
rektangulär låda. Brädet delas i fyra avdelningar
genom skiljeväggar mitt på vardera långsidan.
Utefter långsidorna finnas inalles 24 tungor, 12
på vardera sidan, varannan ljus och varannan
mörk. På dessa flyttas brickorna. Spelarna äro
två; den ene har 15 ljusa, den andre 15 mörka
brickor. Vid spelets början har vardera spelaren
sina brickor uppstaplade på tungan längst till
höger på motståndarens sida (hem el. hus).
Två tärningar användas för varje kast, och
brickorna flyttas lika många tungor framåt, som
tärningarna visa ögon, utom vid all or (= lika
många ögon på båda tärningarna), som tagas
dubbelt. Spelets idé är, att man skall söka fria
brickorna över hela brädet för att spela ”hem”
el. ”opp” dem på den tunga, där de först
staplades. Den, som hinner först härmed, har
vunnit. En enkel bricka kallas ”blotta” och kan
”slås”, d. v. s. måste av sin ägare borttagas ur
brädet, om motståndaren träffar den och med sin
bricka intar dess tunga. Den, som har sin bricka
slagen, måste först ”slå in”, d. v. s. placera den
å ett av sina 6 första fält (hemmet och de 5 fälten
till v. därom), innan han får flytta någon annan
bricka. Band kallas två (el. flera) brickor av
samma färg på en tunga. Snabbare (och med
dubbel vinst) än genom hemspel kan man vinna
genom att göra motspelaren j a n, d. v. s. att slå
flera av hans brickor, än han har möjlighet att
slå in. Att göra sprängjan är det högst
skattade sättet att vinna; det sker genom att
vid inslag slå motspelarens band. — Munk
kallas spelare, som ännu har en el. flera brickor
slagna, när motspelaren spelar hem och vinner.
Enkelt och dubbelt kronspel, t r a p
p-s p e 1 och u p p s p e 1 kallas mindre vanliga
former för vinst, som stå hemspel nära. F å t (fr.
faute, fel) kallas slag, på vilket spelare ej kan
”komma in” med slagen bricka. — Bland
utomlands gängse b. kunna nämnas triktrak, av hög
ålder och med invecklade spelregler, toccategli,
puff, revertier, som mest liknar svenskt b., och
backgammon. Se T. Wilson, ”Handledning i sv.
b.” (1910); ”Små spelböcker”, 7 (3:e uppl. 1932).
Brädstapel, se Brädgård.
Bräken, gemensamt namn på en mängd
orm-bunksarter av olika släkten; i egentlig
bemärkelse är b. dets. som örnbräken (Eupteris
[Pteris] aquilind), som så mycket mindre gör skäl
för namnet ormbunke, som de grova,
triangelfor-miga bladen icke växa i bunkar utan alltid äro
spridda, uppväxande enstaka från den krypande
rotstocken, örnbräken, som är en av våra största
och allmännaste ormbunksväxter, är utbredd över
hela landet. Den är en verklig kosmopolit och
växer i alla världsdelar. Den stärkelsehaltiga rot-
Brädspelsbord med brickorna upplagda i
utgångsställ-ning.
Vit får tärningskastet 6 och 4 (”sex kvart”), går in
på 6:an och slär därmed ut svarts band med de tre
brickorna, varvid svart blir sprängjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
