- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 4. Bruneau - Colón /
69-70

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brögger, 4. Waldemar - Brögger, 5. Mai - Bröggerit - Bröllop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69 Bröggerit—Bröllop 70

4) Waldemar B., den föreg:s son,
författare (f. 1911). Han intog en framträdande
ställning i den yngsta diktargenerationen i Norge efter
1 :a världskriget. I en rad romaner (”Den evige
vilje”, 1932, ”Annen akt”, 1933, ”Jeg opdager
livet”, 1934, ”Når markene plöies”, 1935, ”Ut av
tåken”, 1936) behandlade han aktuella
livsåskådnings- och livsföringsproblem. I ”Vår tids
undergång” (1935) behandlade B. i essäform aktuella
och filosofiska, politiska och kulturella problem.
”Tor Eik” (1939) var ett versdrama. Under
den tyska ockupationen arresterades B. och
insattes på koncentrationslägret Grini men lyckades
fly därifrån till Sverige. Här utg. han under
pseud. Carsten Frogner 1943 ”Den
osynliga fronten”, där han skildrade den illegala
verksamheten i Norge på ett sådant sätt, att Gestapo
kunde draga nytta av boken för sitt arbete. 1945
utfärdades arresteringsorder mot B. från norskt
håll, och efter hemkomsten internerades han på
Ilebu (f. d. Grini) för undersökning av hans
inställning. Under samma pseud. utg. han på
svenska den stora romanen ”Han sitter vid
skrivbordet” (1945).

5) Margit (M a i) Inger B., f. Lindegård, den
föreg:s maka, författarinna (f. 1919), se
Chris-tensen, Synnöve.

Bröggerit, torium- och blyhaltig uraninit. B.
är väsentligen känd från granitpegmatiter i
Norge, bl. a. från Ånneröd och Råde vid Moss.

Bröllop (fsv. brudhlöp, egentl. ”brudlopp”,
åsyftande forntida bröllopsseder). 1) Festlighet
vid ingående av äktenskap. Hos urmänniskan
beledsagades icke detta av några ceremonier, och
detta gäller fortfarande åtskilliga ociviliserade
folk. Bröllopsceremonierna ha uppkommit
småningom och på olika sätt; när formerna för att
ingå ett äktenskap ändrades, fortlevde en tidigare
form som ceremoni. Bruket att röva hustrun t. ex.
förvandlades till en symbol, sedan brudköp blivit
den lagliga formen; i andra fall har bruket att
köpa hustrun bibehållits som symbol, sedan det
upphört att vara en realitet. Allteftersom
äktenskapet var erkänt som en sak av betydenhet,
började man fira dess ingående med ceremonier,
och på många håll har det tidigt åtföljts av en
fest. B. fick också ofta en religiös karaktär. I
buddistiska länder är äktenskapet uteslutande ett
civilt kontrakt, och hos hebréerna finnes varken
i G. T. el. Talmud något spår av prästerlig vigsel.

I antikens Grekland skedde någon tid före
b. förlovningen, d. v. s. avslutandet av
äkten-skapskontraktet. Det föregicks omedelbart av
vissa inledande ceremonier, offer till äktenskapets
gudar. Viktigt var brudbadet. Vattnet
hämtades i ett höghalsat kärl (lutro foros), som icke
sällan ställdes på en ung flickas grav. På
bröllopsdagen gav brudens fader en måltid, vid
vilken paret fick gåvor. Bruden fördes till sitt nya
hem oftast i vagn mellan brudgummen och en
brudförare under fackelsken och avsjungande av
bröllopssånger . (hymenaios). Vid framkomsten
mottogs bruden av sina svärföräldrar och fördes
kring husets härd; man kastade fikon, nötter
m. m. över henne. Därpå leddes hon av en
kvinn

lig anförvant in i sovgemaket. Utanför dörren
uppstämdes sånger (epithalamia). Dagen därpå
fick bruden gåvor av vänner och släktingar. I
Sparta tog b. den formen, att brudgummen
åtminstone till skenet rövade sin brud.

I Rom blevo de äldre äktenskapsformerna,
confarreatio (en ceremoni med ett bröd) och
coemptio (ett slags köp) rätt tidigt undanträngda
av en form, som vilade på hävd (usus); kvinnan
vistades ett år utan avbrott i mannens hus.
Genom alla dessa former blev makan rättsligt
helt underställd sin man. Längre fram blev det
därför vanligt, att kvinnan tre nätter i rad
vistades borta, varigenom hävden bröts och kvinnan
fick en friare rättslig ställning. B. föregicks av
förlovningen (sponsalia) i vänners närvaro, vid
vilken föräldrarna hade ett avgörande ord.
Ceremonierna påminna mycket om de grekiska, så
särsk. offren och skänkerna till gudarna före b.
På bröllopsdagens morgon inhämtades
lyckosamma järtecken och förrättades offer.
Bröllopsmål-tiden intogs vanligen i brudens hem. När natten
inbröt, tog brudgummen bruden ur hennes moders
armar. I festligt tåg under fackelsken, musik och
ofta rätt vågade visor fördes paret till sin bostad.
Bruden lyftes över tröskeln, mottogs, som det
heter ”med vatten och eld”, bragte ett offer åt
husets gudar (larerna) och leddes av
brudförer-skan till den äkta bädden.

Indien. Det vediska ritualet innehåller
ytterst detaljerade föreskrifter rörande villkoren
och formerna för äktenskapets ingående. Åtta
olika former av äktenskap omtalas, av vilka
emellertid blott fyra betraktas som fullt lagenliga
— brudköp och brudrov skulle nämligen
teoretiskt sett vara uteslutna. Såsom särskilt
utmärkande drag i bröllopsritualen kunna anföras:
brudens fader överlämnade henne i brudgummens
händer, brud och brudgum fattade varandras
högra hand, offrade gemensamt i elden och
vandrade tre gånger runt denna samt togo slutligen
gemensamt sju steg i bestämd riktning från
elden. Det hela avslutades med brudens färd till
sitt nya hem, även den förbunden med en mängdi
ceremonier. — I modern tid äro bröllopsskicken
inom de otaliga kasterna högst skiftande.
Åtminstone bland bramanerna iakttages ännu en
hel del av det vediska ritualets föreskrifter.
Karakteristiska i synnerhet för de högre kasterna
äro mycket tidiga giftermål (barnäktenskap)1,
varvid bruden som regel stannar kvar i
föräldrahemmet, tills hon nått pubertetsåldern.

I K i n a växla bröllopssederna starkt i de olika
provinserna, men följande drag äro allmänna.
Efter vederbörlig medling av vanligen kvinnliga
mellanhänder, varvid de ev. parternas horoskop
skärskådas, framställa brudgummens föräldrar eller
förmyndare frieri till brudens, och dessa svara
skriftligt. Detta kontrakt och därpå följande
sändning av förlovningspresenter till bruden
(bruddräkt, siden, pengar, vin, kakor etc.) äro lagligt
bindande. Några dagar före b. föres utstyrseln i
festlig procession till brudgummens hus.
Bröllopsdagen skrudas bruden under musik och får en
röd slöja för ansiktet. En vän till brudgummen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffd/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free