Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buchara (Bochara, Bukhara), Gamla - Buchardt, Johannes - Buchari, Muhhammed el-B. - Buchariet - Bucharin, Nikolaj Ivanovitj - Buch der Lieder - Buchenwald - Bucher, Lothar - Buchheim, Rudolf - Buchholtz, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Buchardt—Buchholtz
84
samhälle med c:a 10,000 inv., därav 2/s ryssar,
belägen vid stationen Kagan vid den centralasiatiska
järnvägen. Nya B. grundades 1888 som
residensstad för Rysslands politiska agenter i emiratet
Buchara och är nu industriort (bomulls- och
livsmedelsindustri) med lokal betydelse;
flygplats.
Historia. Nuvarande distriktet B. utgör en del
av forntidens Sogdiana el. Transoxania. Det
frigjordes från arabiska kalifatet under samaniderna
(873—1004), delade därefter öden med övriga
Turkestan och erövrades i slutet av 1400-talet
av de turkiska uzbekerna. Turkiska kanatet B.
hade en kort glanstid under Abdullah kan (1583—
98) men gick sedan tillbaka under tronstrider och
krig med grannkanaten och nuv. Persien. Länge
avvisades varje närmande till Europa, och emiren
Nasrullah kan (1827—60) lät avrätta två engelska
gesanter. Men under hans son, Mozaffer ed-din
(1860—85), kom det 1866 till väpnad
sammanstötning med ryssarna, som i freden 1868 bl. a.
behöllo Samarkand, dittills förenat med B. 1873
bistod B. ryssarna mot Chiva och erhöll en del
av landet vid Amu-darja men fick snart ställning
som rysk lydstat. Sedan den ryska
sovjetrevolu-tionen nått Turkestan, avsattes emiren Seid Mir
Alim 1920, och sovjetrepublik utropades. Statens
formella oberoende erkändes genom en politisk
och militär konvention i Moskva mars 1921. Det
övermäktiga ryska inflytandet gjorde emellertid
oberoendet illusoriskt, och i febr. 1925 ingick B.
i den nybildade Socialistiska sovjetrepubliken
Uz-bekistan, vilken i maj s. å. anslöt sig till
Sovjetunionen.
Buchardt [bö’kart], J o h a n n e Elvira, dansk
författarinna (f. 1908). B. som bedrivit
självstudier samtidigt som hon haft plats som hembiträde
och sömmerska, debuterade 1936 med en novell.
Hon har bl. a. utg. romanerna ”Födt til graad”
(1941), ”Guds og menneskers ager” (1942), ”Der
gaar ingen vej tilbage” (1944), ”Vejen mod Nord”
(1945), som skrevs 1943 men då förbjöds av
tyskarna och som behandlar ockupationsproblem
i dräkt från Valdemar Sejrs tid, och ”Huset
under stjernerne” (1946).
Buchäri, Muhammed e 1-B.,
muhammedansk teolog (810—870). Född i Buchara, var
B. den förnämste av de sex stora sunnitiska
tra-ditionisterna. Hans as-$ahih, som omfattar över
7,000 traditioner om profeten, sovrade efter den
dåtida kritikens regler, åtnjuter kanoniskt
anseende och utgör jämte koranen den viktigaste
källan för muhammedansk teologi och juridik.
Buchariet, föråldrat namn på länderna mellan
Kaspiska havet och Tibet. Man skilde mellan
Stora B., som omfattade ung. nuv.
Västturke-stan, och L i 11 a B., som motsvarade östturkestan.
Bucharin [boka’rjin], Nikolaj
Ivano-vitj, rysk politiker (1888—1938). Han
studerade i Moskva, blev som revolutionär häktad 1911
och deporterad till Nordryssland. En tid arbetade
B. i utlandet tills, med Lenin. I april 1917
återvände B. till Ryssland och blev kort efter sin
hemkomst medlem av Petersburgs sovjet och efter
den bolsjevikiska
novemberrevolutionen
s. å. av allryska
centrala exekutivkommitténs presidium. 1919—
29 var han red. för
Pravda. B., som var en
av skaparna av 3:e
in-ternationalen, var 1927
—29 dess ordf. Han
spelade en stor roll
som popularisator av
det kommunistiska
lärosystemet. Han skrev
bl. a. ”Kommunismens
ABCD” (sv. övers. 1921). Han stödde Stalin i
dennes kamp mot vänsteroppositionen men kom
efter hand i motsättning till honom i sin
egenskap av högeroppositionens främste man. Han
avlägsnades från sina poster 1929. Sedermera
gjorde han avbön och blev medred. för Izvestija.
I febr. 1938 väcktes anklagelse mot B. för
statsförbrytelser. Han erkände sin skuld, dömdes till
döden och avrättades.
Buch der Lieder [bö’k där IFdar] (ty.,
”sångernas bok”), diktsamling av H. Heine.
Buchenwald [bö’kanvalt], ort i Thüringen,
nära Weimar, bekant för sitt fruktansvärda
koncentrationsläger under 2:a världskriget.
Bucher [bö’kar], Lothar, tysk politiker
(1817—92). Han invaldes 1848 i preussiska
nationalförsamlingen, där han tillhörde vänstra centern,
och sedan i andra kammaren. Efter
kammarupplösningen 1849 dömdes B. förlustig sina ämbeten
och till 15 månaders fängelse. Han flydde undan
straffet till London 1850 och uppehöll sig där som
korrespondent till National-Zeitung. Till följd av
amnestien återvände B., som under inverkan av det
politiska livet i England frångått sin tidigare
revolutionära uppfattning, 1861 till Tyskland,
inkallades av Bismarck i preussiska
utrikesministeriet 1864, steg slutligen till
geheimelega-tionsråd 1876 och trädde 1886 i
disponi-bilitet. B. har karakteriserats som Bismarcks
högra hand och användes i viktiga uppdrag, som
krävde diskretion, bl. a. 1870 i Spanien för att
främja den hohenzollernska tronkandidaturen. Vid
offentliga förhandlingar framträdde han
egentligen blott i Frankrike 1870—71 och
Berlinkon-gressen 1878. Efter krisen 1890 var B. ständig
gäst hos Bismarck på Friedrichsruh och var
denne behjälplig vid hans memoararbete. Biogr.
av H. v. Poschinger (1890—94).
Buchheim [bö’khäim], Rudolf, tysk läkare,
farmakolog (1820—79). Han kallades 1849 till
prof, i farmakologi m. m. vid univ. i Dorpat och
1867 till Giessen. B. kan genom de nya
forskningsmetoder, som han införde, anses som
grund-läggare av den moderna experimentella
farma-kologien.
Buchholtz [bo’k-], Johannes dansk
författare (1882—1940). B., som var
järnvägstjänsteman till 1924, har genom ”Egholms Gud” (1915;
”Tusenkonstnären”), ”Clara van Haags mirakler”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
