Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulgarien - Historia - Litt. - Bulgaris, Eugenios - Bulgariska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Bulgaris—Bulgariska litteraturen
130
militärt inslag under den kungatrogne förre
krigsministern Zlatevs ledning. Principiellt avvek
eljest den nya regeringens program knappast från
sina föregångares. Redan i april s. å. inträffade
en ny kris. En ny regering med minskat militärt
inslag bildades 21 april under prof. Tosjev, en
äldre diplomat. Utan att bebåda en återgång till
parlamentarismen vidtog regeringen åtgärder för
att åvägabringa en ny författning. Därav blev
emellertid intet. Regeringen föll i nov. s. å., och
Boris fick nu så gott som diktatorisk makt.
Under denna auktoritära styrelse var G.
Kjo-seivanov konseljpresident. 1937 slöt B. en
vän-skapspakt med Jugoslavien, och följ, år ingicks
ett avtal med staterna i Balkanententen, varvid
B. blev militärt likaberättigat med dessa och till
gengäld uppgav sina krav på gränsrevision.
Kjo-seivanov avgick i febr. 1940, och en ny regering
bildades av B. Filov.
4) Bulgarien under och efter 2: a
världskriget. Från hösten 1940 hade B.,
som redan tidigare kommit under tysk ekonomisk
kontroll, blivit politiskt beroende av Tyskland.
Med tysk hjälp återfick det s. Dobrudscha (21
aug. s. å.). Konung Boris försökte i det längsta
undgå att biträda ”axelns” paktsystem, men 1
mars 1941 undertecknade han dock
tremaktspak-ten, varefter tyska trupper besatte flera punkter
i B. som led i Hitlers uppmarsch mot
Jugoslavien och Grekland. England avbröt de diplomatiska
förbindelserna med Sofia 5 mars. Bulgariska
trupper deltogo i anfallet mot Jugoslavien, och
större delen av Makedonien ställdes under
förvaltning av B. Bulgarerna besatte även en del av
Trakien. I dec. 1941 förklarade B. krig mot
Storbritannien och U.S.A. men däremot icke mot
Sovjetunionen. Det lät ej heller engagera sig på
östfronten. 28 aug. 1943 avled Boris få dagar
efter hemkomsten från ett besök i Hitlers
högkvarter. Dödsorsaken uppgavs vara en
hjärtsjukdom, men egendomliga omständigheter kring
dödsfallet föranledde många rykten. Den
sexårige kronprinsen utropades till konung S i m
e-on II, varvid ett regentskapsråd blev tillsatt
under farbrodern prins Kiril och prof. Filov.
Den politiska kursen blev allt mer protysk och
tog sig uttryck i judeförföljelser och ökat
förtryck mot oppositionen. Redan 1942 organiserades
en motståndsrörelse, Fosterländska fronten, under
medverkan av kommunister, zveno, bondepartiet
och socialdemokrater. En ny regering, som i juni
1944 bildats av Bagrjanov, försökte lägga om
kursen som följd av skarpa varningar från de
allierade. Han strävade bl. a. efter att få
förbindelse med Fosterländska fronten. 2 sept.
bildades en ny regering av bondeledaren Muravjev.
Denne försökte främst uppnå fred, men 5 sept.
tillställde ryssarna Sofia en krigsförklaring, och
ryska trupper ryckte in i landet. 6 sept.
kapitulerade bulgariska armén. Fosterländska fronten
gav signal till resning mot krigsregimen och
tyskarna. 9 sept. bildade den regering under
ledning av zvenochefen Georgiev.
Vapenstilleståndsvillkoren undertecknades 28 okt. Bulgariska armén
drev snabbt ut tyskarna, reorganiserades därefter
NF IV — s
och insattes i strid på jugoslaviska fronten sida
vid sida med ryssarna. Dec. 1944—maj 1945
opererade de bulgariska styrkorna huvudsaki. i
Ungern. I den i B. efter kriget tillsatta allierade
kontrollkommissionen utövades den avgörande
kontrollen av chefen för de ryska
ockupationstrupperna. En blodig räfst mot den störtade
regimens män vidtog. Prins Kiril och de andra
regenterna ställdes inför folkdomstol och
avrättades i jan. 1945 jämte över hundra protyska
politiker. Det kommunistiska inflytandet gjorde sig
allt starkare gällande inom Fosterländska
fronten, vars antikommunistiska element utträdde och
bildade ett oppositionsblock under agrarpolitikern
Petkovs ledning. Kommunisternas aktivitet ökades,
sedan deras ledare, den landsflyktige G. Dimitrov,
hade återvänt. Efter en folkomröstning om
statsskicket proklamerades 9 sept. 1946
Folkrepubliken B. Den avsatte Simeon gick i landsflykt
till Egypten. Till statspresident utnämndes
kommunisten Kolarov. Vid allmänna val s. å. erhöllo
kommunisterna absolut majoritet i sobranjen.
Dimitrov blev därefter konseljpresident i en
övervägande kommunistisk regering. I juni 1947
häktades oppositionsledaren Petkov, varjämte 23
medl. av hans parti uteslötos ur parlamentet (i
aug. upplöstes partiet, vilket betydde ett dråpslag
mot oppositionen). Petkov dömdes till döden och
avrättades i sept. Folkrepubliken inrättades delvis
efter sovjetryskt mönster. Enl. det i febr. 1947
i Paris undertecknade fredsfördraget erhöll B.
samma gränser som 1941 och fick alltså behålla
s. Dobrudscha. Genom vänskapsfördrag med
kommunistiskt styrda stater har B. inlemmats i
östblocket. Till president valdfes i dec. 1947 dr
M. Neitchev (återvald jan. 1950). Dimitrov avled
i juli 1949, varefter V. Kolarov utsågs till
ministerpresident och efter honom i febr. 1950 V.
Chervenkov.
— Litt.: W. N. Slatarski & N. Staneff,
”Ge-schichte der Bulgaren” (2 bd, 1917); T.
Chris-toff, ”Das heutige B.” (1930); G. C. Logio,
”Bul-garia, past and present” (1936).
Bulgaris [voTgaris], E u g e n i o s, nygrekisk
teologisk författare (1716—1806). Han var 1753
—58 föreståndare för den grekiska läroanstalten
på Athos, blev 1761 lärare i den stora
national-skolan i Konstantinopel, begav sig senare till
Ryssland, där han 1776 av Katarina II utnämndes
till ärkebiskop av Cherson. B. var en av den
österländska kyrkans mest ansedda teologer och
hade även betydelse som förkämpe för den
nygrekiska odlingen.
Bulgariska litteraturen utbildades av de
slaviska apostlarna Cyrillus’ och Methodius’
lärjungar från Mähren och Pannonien och nådde
under medeltiden sin högsta utveckling på
900-talet. En nationell b. i egentlig mening uppstod
först efter 1877—78 års rysk-turkiska krig, men
redan dessförinnan hade en rad frihetsagitatorer,
Petko Slavejkov, Ljuben K a r a v
e-1 o v, HristoBotjovm. fl. varit verksamma
som lyriker. En äkta litterär talang var Ivan
Vazov (1850—1921), både lyriker och
roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
