Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bull, 3. Georg Andreas - Bull, 4. Edvard (läkare) - Bull, 5. Edvard (jurist och politiker) - Bull, 6. Henrik - Bull, 7. Mette - Bull, 8. Edvard (historiker) - Bull, 9. Francis - Bull, Henrik Johan - Bull, 1. Jacob - Bull, 2. Olaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Bull
136
3) Georg Andreas B., den föreg:s bror,
arkitekt (1829—1917). Han blev 1898
byggnadschef i Oslo, där han bl. a. uppförde flera kyrkor,
järnvägsstation samt andra offentliga och privata
byggnader. B:s undersökningar och uppmätningar
av äldre norska byggnader ha varit betydelsefulla,
särskilt med avseende på stavkyrkorna.
4) Edvard Isak Hambro B., läkare (1845—
1925), med. dr 1875, en tid överläkare vid en av
rikshospitalets i Oslo medicinska avd., verksam
som praktiserande läkare vid sidan av en rik
vetenskaplig gärning, huvudsaki. på
invärtesmedi-cinens område. B. författade även en del
populärvetenskapliga skrifter och reseskildringar.
5) Edvard Hagerup B., brorson, till B.2),
jurist och politiker (1855—1938). Efter juridisk
examen blev han tjänsteman först i inrikes-,
sedan i finansdepartementet, där han 1888 blev
expeditionssekreterare och anlitades bl. a. för
omfattande skattetekniska utredningsarbeten. Han
var 1893—1918 assessor i Höjesteret. Av
stortinget var han led. 1903—05 och 1910—18. Han
var mars 1905—nov. 1906 medl. av Michelsens
ministär (först som led. av statsrådsavdelningen
i Stockholm, sedan som justitie- och till sist
som finansminister). Han blev 1912 högerpartiets
ledare i stortinget. Som oppositionsledare under
i:a världskriget var han synnerligen lojal och
måttfull. 1920—21 var han åter finansminister
(i Halvorsens första ministär). B. hade starka
musikaliska och konstnärliga intressen samt utg.
”Fra 1905. Erindringer og betragtninger” (1927)
och ”Profiler av noen samtidige” (1933).
6) Henrik B., son till B.3), arkitekt (f.
1864). B. har byggt bl. a. Pauluskirken,
National-theatret och Regjeringsbygningen i Oslo. B.
intog länge en ledande ställning bland sin
generations norska arkitekter och har i fråga om
konstslöjd och dekoration gjort insatser av värde.
7) Mette Marie B., f. Wang, den föreg:s
hustru, skådespelerska (1876—1946). Hon var
1899—1918 anställd vid Nationalteatern i Oslo
och har även sedermera spelat där. Bland B:s
roller må erinras om Pernille i ”Den stundeslöse”
och Elina i ”Vid rikets port”, vilka hon även
utförde vid Nationalteaterns gästspel i Stockholm
1916. Naturlig friskhet, omedelbarhet och humor
utmärkte hennes konst.
8) Edvard B., son till B.4), historiker (1881
—1932). Han blev 1912 fil. dr på avh. ”Folk
og kirke i
middelalde-ren”, 1913 docent och
1917 professor i
historia i Oslo. Tidigt
påverkad av K. Marx’
skrifter, verkade B.
flitigt i arbetarpartiets
tjänst och valdes 1923
till partiets vice ordf.
Hans marxistiska
inställning satte också
spår i hans historiska
författarskap. I en rad
arbeten, bl. a. ”Akers
historie” (1914—18),
”Kristianias historie”, I—3 (1922—36, bd 3
postumt, går fram till 1814) samt ”Jemtland
og Norge” (1927), betonade han starkt de
ekonomiska och sociala faktorerna. Avh. ”Leding”
(1926) behandlar centrala problem i äldre norsk
historia. En sammanfattning av Norges historia
under tiden 1000—1280 gav B. i ”Det norske
folks liv og historie gjennem tidene”, 2 (1931).
B. skrev vidare en biogr. över Vincens Lunge
(1917). Modern historia har han bl. a. behandlat
i ”Den russiske arbeider- og bonderevolution”
(1922). Postumt utkom en saml. uppsatser
”Historie og politikk” (1933). B. var 27 jan.—15
febr. 1928 utrikesminister i Hornsruds ministär.
9) Francis B., den föreg:s bror,
litteraturhistoriker (f. 1887). Han var 1913—18
universi-tetsstipendiat i nordisk litteratur vid Oslo univ.
och blev 1920 prof.
där. Som
litteraturhistoriker är B.
främst
kulturhistoriker. Bland hans
arbeten märkas ”Ludvig
Holberg som
historiker” (1913), ”Fra
Holberg til Nordal
Brun” (1916), ”Studier
og streiftog i norsk
litteratur” (1931) och
”Mennesker” (1938),
en saml. porträtt. Tills,
m. F. Paasche och A.
H. Winsnæs utgav B.
”Norsk litteraturhistorie” i 5 bd 1924—37, där
B. själv behandlat perioderna från reformationen
till 1814 samt från februarirevolutionen till 1 :a
världskriget. Han utgav även
”Verdenslittera-turhistorie” (1941). Under den tyska
ockupationen av Norge insattes B. på Grini, där han
kvar-hölls från 1941 till 1944. Här höll han i
hemlighet föredrag och tal för sina medfångar; ett
urval av dessa anföranden ingår i ”Tretten taler
på Grini” (1945; sv. övers, s. å.). På Grini
skrev han också memoarboken ”Tradisjoner og
minner”, publ. 1945. 1947 utg. han ”Henrik
Ibsens Peer Gynt”. B. har även verkat som
utgivare. Sedan 1926 är B. red. för den
litteraturhistoriska tidskr. Edda.
Bull, Henrik Johan, norsk valfångare och
polar forskare (1844—1930). Han ledde 1894—95
”Antarctics” sydpolsfärd och blev därvid
banbrytande inom den antarktiska forskningen genom
landstigningen vid Kap Adare.
Bull. 1) Jacob Breda B., norsk författare
(1853—1930). På nästan alla litteraturens och
journalistikens område var B. verksam.
Värdefullast äro hans hembygdsskildringar:
”Folkelivs-romaner” (3 bd, 1913) och ”Folkelivsbilleder” (5
bd, 1914).
2) O1 af Jacob Martin Luther B., den föreges
son, författare (1883—1933). Genom ”Digte”
(1911), ”Nye digte” (1913), ”Digte og noveller”
(1916), ”Stjernerne” (1924), ”Metope” (1927),
”Oinos og Eros” (1930) och ”Ignis ardens” (1932)
blev B. en av nutidens förnämsta lyriker i Norge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
