Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bunkerhill - Bunkerkol - Bunkstål - Bunnerfjällen - Bunsen, 1. Christian Carl Josias von - Bunsen, 2. Maurice de - Bunsen, Robert Wilhelm - Bunsens brännare - Bunsenelement - Buntmakare - Bunyan, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Bunkerkol—Bunyan
152
endet i hög grad stärktes. På slagfältet har
rests en 67 m hög granitobelisk.
Bunkerkol, kol för ångares eget behov, lastat
i kolrummet.
Bunkstål. För export till orienten avslås
fyrkantstål av hög kolhalt i mindre bitar och
nedpackas i träkaggar, vilkas vikt i packat tillstånd
motsvarar en vanlig mansbörda. På dylikt sätt
förpackat stål benämnes b. B. användes till smide
av verktyg och vapen.
Bunnerfjällen, fjällmassiv (1,554 m) i s. v.
Jämtland, strax s. om Ånnsjön och n. ö. om
Sylarna, Undersåkers socken.
Bunsen [bo’nzan], 1) Christian Carl
Josias von B., friherre, preussisk diplomat
och vetenskapsman (1791—1860). B. blev tidigt
känd i vetenskapliga kretsar. Han var lärjunge
till Niebuhr och kallades 1816 av denne till
preussiska legationen i Rom, där han biträdde honom
även i vetenskaplig forskning. 1818 blev han
le-gationssekr. och 1827 ministerresident där. B:s
egna trägna studier i Roms arkeologi och
topografi offentliggjordes bl. a. i ”Beschreibung der
Stadt Rom” (1830—43). Han blev ambassadör
i Bern 1839 och i London 1842. I England
försvarade B. ivrigt 1848 års frisinnat
nationella rörelser i Tyskland, och i ett till Lord
Palmerston lämnat memorandum om
slesvig-holsteinska frågan (1849) tog han skarpt parti
mot Danmark. B. protesterade 1850 mot
Lon-donprotokollet men blev nödsakad att underteckna
Londontraktaten av 1852. Då B. vid
Krimkri-gets utbrott tog parti mot Ryssland, medan
Preussen däremot iakttog välvillig neutralitet,
erhöll han på begäran avsked. 1857 blev han
frihere. Sina sista år ägnade B. åt ”Bibelwerk
für die Gemeinde” (9 bd, 1858—70; fullbordad
av Kamphausen pch Holtzmann), ett stort, för
sin tid värdefullt textkritiskt arbete med
kommentarer. — Biogr. av Baehring (1892). Jfr
även Ranke, ”Aus dem Briefwechsel Friedrich
Wilhelms IV. mit B.” (1873), och Ulbricht,
”B. und die deutsche Einheitsbewegung” (1910).
2) Maurice de B., den föreg:s brorson,
engelsk diplomat (1852—1932). Han inträdde
1877 i engelsk diplomattjänst, var bl. a.
ambas-sadsekr. 1897—1902 i Konstantinopel och 1902—
05 i Paris, envoyé i Lissabon 1906 samt
ambassadör i Madrid 1906—13 och i Wien från
1913 till världskrigets utbrott aug. 1914. Han
utförde 1918 en diplomatisk mission till U.S.A.
och tog avsked 1919.
Bunsen [bo’nzan], Robert Wilhelm,
tysk kemist och fysiker (1811—99), prof, i kemi i
Heidelberg 1852—89. B:s största berömmelse
vilar på hans epokgörande upptäckt (1859) tills, m.
G. Kirchhoff av spektralanalysen, vid vars
utarbetande han i mineralet lepidolit
(litiumglim-mer) och i vissa salta källor fann de nya
grundämnena rubidium och cesium. B. var en genial
experimentator, som gjort grundläggande
undersökningar på de mest skilda områden: han
utarbetade den kvantitativa gasanalysens metoder
och utredde reaktionerna vid förbränning av
krut, han grundläde 1862 tills, m. sin lärjunge
H. Roscoe den
kvantitativa fotokemien,
han blev en av
ban-brytarna för den
geologiska kemien, särsk.
genom sina studier
över isländska
mineral och
vulkanprodukter, varvid han bl. a.
fann förklaringen till
geysirfenomenet; hans
klassiska
ungdomsarbeten i de organiska
arsenikföreningarnas
kemi stödde läran om
de organiska radikalerna. Som universitetslärare
hörde B. till de utvalda, och många framstående
kemister utgingo ur hans skola. Hans namn är
knutet till ett flertal av honom uppfunna el.
förbättrade instrument, ss. bunsenbrännare,
bunsen-element, Bunsens iskalorimeter m. fl.
Bunsens brännare, en av R. W. Bunsen
uppfunnen brännare för lysgas,
vid vilken gasen får genom
en fin öppning strömma in i
ena ändan av ett med
sido-öppningar försett rör, varvid
den genom injektorverkan
suger med sig s. k.’ primärluft
genom öppningarna. Lågan
blir härigenom mycket het
och sotar ej. En modifikation
av B. är den nedslagssäkra
s. k. Mekr-brännaren, vid
vil
ken brännarmynningen täckes av ett nickelgaller.
Bunsenelement, se Galvaniska element.
Buntmakare (ty. Buntmacher, av Bunt,
pälsverk), gammalt yrkesnamn på hantverkare, som
bereder skinn till pälsvaror, körsnär.
Bunyan [ba’njan], John, engelsk religiös
skriftställare (1628—88). B. var son till en
kittelflickare i Elstow i Bedfordshire och ägnade
sig till en början åt faderns yrke. Begåvad med
livlig fantasi, begynte han tidigt röna starka
intryck av de puritanska väckelsepredikanternas
föredrag. Vid sjutton års ålder gick B. i
krigstjänst. Efter fälttågets slut återvände han till
sin hembygd och gifte sig med en gudfruktig
kvinna. Småningom övergav han nöjen och
förströelser, men i sitt inre sönderslets han av
tvivel och hemska
fantasier. Denna svåra
inre kris beskrev han i
”Grace abounding”
(sv. övers. 1946).
Slutligen ingick han i den
independentiska
församlingen i Bedford,
dit han flyttade. Ett
svårt slag för B.
var, när hans hustru
(”Barmhärtig” i
”Kristens resa”) avled (B:s
hustru i andra giftet är
modell till ”Kristinna”
Bunsens brännare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
