Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bunyan, John - Bunzlau (Niederschlesien) - Bunzlau, Jungbunzlau (Böhmen) - Buol-Schauenstein, Karl Ferdinand - Buonaparte - Bounarroti, Filippo - Buonarroti, Michelangelo - Buoninsegna, Duccio di - Bupalus piniarius - Buphaga - Buprestis, Buprestidae - Buquoy, Karl Bonaventura de Longueval von - Bur - Buræus - Burán - Burbage, Richard - Burbank, Luther - Burckhardt, Carl - Burckhardt, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Bunzlau—Burckhardt
154
i ”Kristinnas resa”). För att avleda dysterheten
bör j ade han verka som independentpredikant. I
likhet med Milton och många andra drabbades han
av reaktionen vid stuartarnas återkomst till
England. 1660 blev han insatt i Bedfords fängelse,
där han med ett kort avbrott kvarhölls i 12 år.
Där utvecklade han en rik författarverksamhet
med böcker och traktater i mängd på vers och
prosa. När B. 1672 återfick friheten, blev han
pastor för en församling i Bedford.
Innan B. lämnade fängelset, hade han börjat
den storartade allegori, ”The pilgrim’s progress
from this world to that which is to come”,
vilken skulle göra hans namn odödligt. De
äventyr, som bokens hjälte, Kristen, upplever, de
faror, som möta honom, de fiender han
bekämpar, de vänner och pilgrimer, med vilka han
sammanträffar — allt detta betecknar de olika
graderna av den troendes andliga utveckling,
de förvillelser och frestelser, för vilka han är
utsatt. Boken utkom först 1678 och fick genast
en ofantlig framgång. Nästan alla europeiska
litteraturer ha genom översättningar tillägnat sig
detta verk. Till sv. överflyttades det första
gången 1727; sedan dess har det översatts
många gånger. 1684 utkom andra delen av
”The pilgrim’s progress” (”Kristinnas resa”).
Den är vida underlägsen första delen. Kort
därefter offentliggjorde B. ”Life and death of Mr
Badman” och ”The holy war”. B:s samlade
verk (man räknar 59 skrifter av honom)
utkom-mo 1692 och ha flera gånger omtryckts. — Litt.:
J. A. Brown, ”J. B.” (1885; nya uppl.,
huvudarbete); Sv. biogr. ha författats av A. Björling
och D. Helander (1928).
Bunzlau [bo’ntslau], po. Bo-le-slawiec, stad
i Niederschlesien, s. v. Polen, vid Bober; 22,000
inv. Berömd lergodstillv.; B. kom till Polen 1945.
Bunzlau [bo’ntslau], Jungbunzlau, stad
i Böhmen, Tjeckoslovakien, se Mladå Boleslav.
Buol-Schauenstein [bö’ål-jau’anjtain], Karl
Ferdinand, österrikisk statsman (1797—
1865). Han blev 1852 utrikesminister och
ministerpresident. B:s vacklande hållning under
Krim-kriget (1854—56) bidrog att försvaga Österrikes
ställning. B. representerade Österrike på
kongressen i Paris 1856. Hans sista åtgärd som minister
var att utfärda ett ultimatum till sardinska
regeringen 1859, vilket gjorde det italienska kriget
oundvikligt. Kort därefter avgick han.
Buonapa’rte [bæån-], se Bonaparte.
Buonarroti [bcoånaråti’], F i 1 i p p o, fransk
revolutionsman (1761—1837). Han deltog 1796
i Babeufs sammansvärjning, dömdes 1797 att
deporteras men hölls i stället länge i fängelse.
I Grenoble sökte han 1812 organisera en
sammansvärjning mot Napoleon, tog därpå sin
tillflykt till Genève och senare, utvisad därifrån
1815, till Bryssel. B. utgav 1828 sin berömda
”Histoire de la conspiration de Babeuf”. Efter
julirevolutionen 1830 flyttade B. till Paris, där
han bildade ett hemligt revolutionärt sällskap,
”de demokratiska carbonari”, som bidrog att
förbereda revolutionen 1848.
Buonarroti [btoånarå’ti], Michelangelo,
florentinsk konstnär, se Michelangelo.
Buoninsegna [bæåninse’nja|, Duccio di,
sienesisk målare, se Duccio.
Büpalus piniärius, se Tallmätare.
Büphaga, se Oxhackare.
Bupre’stis, Buprestidae, se Praktbaggar.
Buquoy [bykcoa’], Karl Bonaventura
de Longueval, greve von B., österrikisk
general av fransk börd (1571—1621). Han stred
i spanska hären under nederländska frihetskriget
och fick 1618 som kejserlig generalfälttygmästare
högsta befälet i Böhmen. Där slog han 1619
Mansfeld vid Nadelitz och hade stor andel i
segern över bömarna på Vita berget 18 nov.
1620. B. intog s. å. Mähren och stupade sedan
i en strid mot Bethlen Gåbor.
Bur, nord, myt., son till Bure och g. m.
jättedottern Bestla. Deras bl. a. i Voluspa
omnämnda söner voro Oden, Vile och Ve, som skapade
Midgård och styrde himmel och jord.
Buræus, annan stavning för B u r e u s, se
Bure, släktart.
Burån (turk., storm; ry. bur ja), en våldsam
virvelvind på Rysslands och delvis Sibiriens
stäpper, vilken om vintern åtföljes av häftig
snöyra och ofta åstadkommer stor förlust av
kreatur. — På tundrorna i Sibirien kallas en
liknande vind p u r g a.
Burbage [bä’bid^], Richard, engelsk
skådespelare (1568—1619). Han spelade under
1590-talet på den av fadern, James B. (d. 1597),
byggda och ledda första fasta teatern i England,
The Theatre i London, och från 1599 på The
Globe i samma stad. B. var sin tids störste
tragiker öch knöt sitt namn oupplösligt vid
Shake-speares som den förste framställaren av dennes
hjältar.
Burbank [bö’bäuk], Luther, amerikansk
växtförädlare (1849—1926). B., som urspr. var
trädgårdsmästare i Kalifornien, började på
1880-talet arbeta med växtförädling för att från 1890
uteslutande ägna sig åt detta arbete. Han
inriktade sig framför allt på att framställa nya
former av vissa odlade växter, och av hans
arbete ha framgått en mängd nya sorter av
trädgårdsväxter.
Burckhardt, Carl Jacob, schweizisk
historiker och diplomat (f. 1891). Han var prof, i
historia vid Zürichs univ. 1927—32 och vid Inst.
des hautes études internationales i Genève 1932
—37- 1937—39 var han folkförbundskommissarie
i Danzig och kom därvid att spela en
uppmärksammad roll. I motsats till sin företrädare Lester
lät B. det nationalsocialistiska partiet i Danzig
obehindrat undertrycka de oppositionella partierna.
Förgäves försökte han under den tysk-polska
krisen 1939 lösa de lokala tvistefrågorna. 1944
—48 var B. Röda korsets president. 1945—49
var han schweiziskt sändebud i Paris. Han har
bl. a. utg. ”Richelieu” (1935) och ”Gestalten und
Mächte” (1941).
Burckhardt, Jacob, schweizisk historiker
(1818—97), e. o. prof, i historia vid Basels univ.
1845—53, ordinarie från 1858. B:s viktigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
