Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burckhardt, Jacob - Burckhardt, Johann Ludwig - Burdach, Konrad - Burdekin River - Burdett, Sir Francis - Burdigala - Burdjiter - Burdon-Sanderson, John Scott - Burdus - Burdwan, Bardwan - Bure - Bure el. Bureus, släkt - Bure, 1. Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Burckhardt—Bure
156
arbeten äro av
konst-och kulturhistoriskt
innehåll och utmärka sig
genom djupgående
kritik av källorna,
snillrik uppfattning, klar
framställning och
ovanligt omfattande
lärdom. Bland hans
skrifter märkas ”Die
Zeit Konstantins des
Grossen” (1853),
”Ci-cerone, eine Anleitung
zum Genuss der
Kunstwerke Italiens”
(1855), ”Die Kultur der Renaissance in Italien”
(1860), en djuppejlande framställning av den
italienska renässanskulturen, och det
arkitekturhistoriska arbetet ”Geschichte der Renaissance in
Italien” (1867; sv. övers. 1930). Postumt ha utkommit
bl. a. ”Beiträge zur Kunstgeschichte von Italien"
(1898), ”Griechische Kulturgeschichte” (4 bd,
1898—1902), ”Weltgeschichte” (4 bd, 1898—
1902), ”Weltgeschichtliche Betrachtungen” (1905;
sv. övers. 1941), vari B. riktar en knivskarp
kritik mot den moderna makttanken, och ”Vorträge
1844—87” (1918). — B:s ”Werke” äro utg. i
14 bd 1929—34. — Litt.: C. Neumann, ”J. B.”
(1927); W. Kaegi, ”J. B.”, 1 (1947).
Burckhardt, Johann Ludwig,
schweizisk forskningsresande (1784—1817). Han reste
1809—12 i Syrien, där han upptäckte
ruinstaden Petra. 1812—17 vistades han i Egypten,
varifrån han företog flera färder i Nubien samt
över Suakin och Djidda 1814—15 besökte Mecka
och Medina. 1816 reste han på Sinaihalvön. B.
var en gedigen och grundlig forskare och har
efterlämnat värdefulla arbeten, ss. ”Traveis in
Nubia” (1819), ”Traveis in Syria and the Holy
land” (1822), ”Traveis in Arabia” (1829).
Burdach [bö’rda^J, Konrad, tysk
germa-nist (1859—1936). B. kallades 1902 till Berlin
som led. av preussiska vet.-akad. B:s arbeten ha
framför allt gällt det tyska skriftspråkets,
medeltidslitteraturens och renässansens historia.
Nämnas må ”Vom Mittelalter zur Reformation”
(1893 ff.), ”Walther von der Vogelweide” (2:a
uppl. 1928), ”Renaissance, Reformation,
Humanismus” (1916; 2:a uppl. 1918), ”Deutsche
Renaissance” (3:e uppl. 1919).
Burdekin River [bä’dikin ri’va], flod i
Queensland i n. ö. Australien, utmynnar på
östkusten; c:a 650 km lång.
Burdett [bäde’t], Sir Francis, engelsk
politiker (1770—1844). Han var från 1796, med
ett kort avbrott 1806—07, till sin död led. av
underhuset. B. gjorde sig där snart känd som
våldsam oppositionstalare. Han var en av
parla-mentsreformens tidigaste och mest
handlingskraftiga anhängare. När den omsider 1832
genomförts, ansåg B. sina flesta politiska syften
genomförda, närmade sig tories och övergick
1837 formligen till dem.
Burdi’gala, romarnas namn på Bordeaux.
Burdjiter, de av de bahritiska
mamluksulta-nerna anskaffade och till Kairos citadell
förlagda tjerkessiska mamlukerna, som 1382 genom
Barkuk tillvällade sig sultanvärdigheten och
makten över Egypten, som de innehade till
1517.
Burdon-Sanderson [bädn-sä’ndasn], John
S c o 11, engelsk fysiolog (1828—1905), prof, i
fysiologi i London 1871, Oxford 1882. B.
utövade omfattande vetenskaplig verksamhet inom
den kliniska medicinens och den allmänna
patologiens område; senare arbetade han inom den
experimentella fysiologien.
Burdüs (Ity. perdus, pardus), framfusig; tvärt,
plötsligt.
Burdwan [eng. bädæä’n], B a r d w a n, stad
i Bengalen, Indiska unionen, 90 km n. v. om
Kalkutta; 63,000 inv., i en av provinsens
fruktbaraste och tätast befolkade delar. Känd bl. a.
för sin hinduhelgedom Sjivoraja, bestående av
108 tempel i 2 koncentriska cirklar.
Bure, nord, myt., enl. Snorreeddans
framställning av den fornvästnordiska skapelsehistorien
den man, som kon ödhumla frambragte genom
att slicka de salta rimfroststenarna. Han var
fader till Bur.
Bure el. B u r e u s, släkt härstammande från
Bure by i Skellefteå socken. Anders Jakobsson
från Bure levde i början av 1500-talet. Hans
dotterdotter var g. m. kyrkoherden Tomas
Matthiæ i Åkerby, Uppland, och moder till B.i).
En yngre syster till henne Elisabeth Buræa, g. m.
Engelbrekt Laurentii, kyrkoherde i Säbrå,
Ångermanland, och slutligen i Luleå, blev mor till B.2)—
B.4), vilka adlades med namnet Bure och vilkas
adliga ätt på svärdssidan utslocknade 1829.
Engelbrekt Laurentiis brorson, Strängnäsbiskopen
Ja-cobus Zäbrozynthius (1572—1642), kallade sig
stundom Bureus. Hans son Nils Bureus adlades
1654 med namnet Burensköld; en annan
son Lars Bure (d. 1665) blev prof, i historia i
Uppsala samt 1657 riksantikvarie.
1) Johan B. (Johannes Thomae Bureus),
forn- och språkforskare (1568—1652). Han gick
i skola i Stockholm och Uppsala och anställdes
1590 i Johan HI:s kansli, var notarie vid
Uppsala möte 1593, blev senare tjänsteman i hertig
Karls kansli och tjänstgjorde vid
underhandlingarna i Ulvsbäck 1602. Av Karl IX kallades
B. till lärare för Gustav Adolf, vars förtrogne
han förblev,
utnämndes 1609 till
riksarkivarie och var sedan
såväl riksantikvarie
som kungl.
bibliotekarie samt nyttjades i
åtskilliga allmänna
värv, utsågs till
”cor-rector” vid
tryckningen av bibeln och
augs-burgska bekännelsen
m. m. B. var
mångsidigt bildad med
skarp blick och sinne
för verkligheten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
