Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burgund - Burgunder (folk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Burgunder
166
Burgundiska besittningar 1477- Kgr = konungarike.
Hd=hertigdöme. Grsk=grevskap.
sonen Filip av Valois (1341—1404), kallad
Filip den djärve. Gift med Margareta av
Flandern, vann Filip vid svärfaderns död 1384 dels
Franche-Comté, dels Flandern, Artois och
Ne-vers. De rika, tätt befolkade flandriska
handels-och industriområdena blevo tyngdpunkten i hans
välde. Därjämte köpte han bl. a. grevskapet
Charolais. Under Karl VI :s sinnessjukdom var
Filip en av Frankrikes regenter men fick en
bitter fiende i Karls bror Ludvig av Orléans. Två
partier uppstodo; det burgundiska (fr. les
bour-guignons), med folkliga förbindelser, och det
or-leanska, sedan kallat det armagnakska, mera
feodalt. Filips son Johan den oförskräckte
(reg. 1404—19) lät på öppen gata i Paris mörda
kusinen Ludvig av Orléans 1407. Kommen för
att försona sig med dauphin (sedan Karl VII)
på bron i Montereau 1419, mördades han själv
av dennes följeslagare. Sonen Filip II (den
gode; reg. 1419—67) trädde då genom fördraget
i Troyes 1420 på engelsk sida men slöt 1435 i
Arras fred med Karl VII, som medgav Filip
frihet från länsplikt till Frankrike. Filip köpte
vidare Namur, ärvde Brabant och Limburg,
till
tvang sig Holland, Zeeland och Hainaut och
förvärvade till sist genom köp och fördrag
Luxemburg. Med Filip blev B. en av det senmedeltida
Europas mäktigaste stater. Vid Filips lysande
hov i Dijon uppblomstrade än en gång
riddar-väsendet, befordrat genom stiftandet av ”Gyllene
skinnets orden” och möjliggjort genom de
nederländska städernas rikedomar. För Filips son
Karl den djärve (reg. 1467—77) hägrade
än mer än för Filip målet att samla sina
nederländska och burgundiska länder till ett avrundat
rike genom förvärv av mellanliggande
elsass-lothringska områden. Hans misslyckade krig med
schweizarna och fall vid Nancy (1477) hade
emellertid till följd, att Frankrike återtog vissa
områden. Maximilian av Österrike, g. m. Karl
den djärves dotter Maria, måste i fördraget i
Arras (1482) avstå Bourgogne och
gränsområdena i n. till Ludvig XI av Frankrike;
Franche-Comté och Artois skulle tillfalla dauphin Karl
vid hans giftermål med Maximilians dotter. Detta
gick dock om intet, och Franche-Comté och Artois
återlämnades genom fördraget i Senlis (1493).
På vissa håll, särskilt i Flandern, blev
Maximilian, som sammanslog alla provinserna till
Burgundiska kretsen av Tyska riket,
erkänd blott som riksföreståndare i egenskap av
förmyndare för sonen Filip den sköne.
Efter Filips död 1506 tillföll det burgundiska
arvet dennes son Karl, även arvtagare till
Spanien och som Karl V tysk kejsare 1519. I
fördraget i Madrid 1526 tvang han Frans I av
Frankrike att avträda hertigdömet B. men måste
återlämna det genom freden i Cambrai 1529.
Sedan dess har B. som provins tillhört
Frankrike. — Litt.: H. Drouot och J. Calmette,
”His-toire de Bourgogne” (1928).
Burgu’nder, en östgermansk folkstam, som
måhända haft Bornholm (Borgundarholm) till
sitt stamland och i 1 :a århundradet e. Kr. bodde
mellan Oder och Weichsel, sannolikt i Posen.
Huvudmassan av dem trängdes under
folkvandringarna till övre Weichsel (omkr. 250), tillbaka
-kastades av gepiderna och tågade åt s. v. in
på romerskt område. De slogo sig småningom
ned på vänstra Rhenstranden, mellan Lauter och
Nahe. Där grundades med Worms som huvudstad
det första riket Burgund (lat. Regnum
burgun-dionum). Då b. valde kristendomens arianska
form, kommo de i motsättning till romarna.
Gun-dovek, B:s förste kände konung, utvidgade
betydligt sitt rike. 463 synes det i s. ha överskridit
floden Dröme; dess huvudstad blev Lyon. Vid
Gundoveks död (470) var B. jämte västgotariket
det mäktigaste i Gallien.. Under 470-talet
utvidgades det än mer och nådde för en tid fram
till Medelhavet. Efter riksdelningar och blodiga
tronstrider förenades riket åter under Gundobad
(d. 516), bundsförvant till frankiske konungen
Klodvig. Om Gundobads arbete på rättens
område se Burgundisk lag. Hans son och
efterträdare Sigismund dödades 523 av Klodvigs
söner, och sedan dessa vid Autun 532 besegrat
även hans broder Godomar, förenades b:s rike
med det frankiska. B. bibehöll sina lagar, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
