Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burgunder (folk) - Burgunder (viner) - Burgundiska kretsen - Burgundiska porten - Burgundisk lag - Burgundvätska - Burhanpur - Burian, Emil František - Burián (von Rajecz), Stefan - Buridan, Jean - Buris - Burislev - Burjäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Burgunder—Burjäter
168
deras land utgjorde en del av det frankiska
Neustrien. Under upplösningen efter Klotar I:s
död 561 omtalas stundom ett eget rike Burgund,
till namnet lydande under merovingerna.
Burgu’nder, se Bourgogneviner.
Burgu’ndiska kretsen, en av det forna Tyska
rikets 10 kretsar, upprättades 1512 av
Maximilian I och omfattade n. v. delen av riket,
nämligen Franche-Comté och de 17 nederländska
provinserna. Karl V upphävde 1548 Tyska rikets
överhöghet över kretsen, men den ställdes under
rikets skydd och hade ett ombud vid tyska
riksdagen. Slutligen bestod kretsen blott av
österrikiska Nederländerna.
Burgu’ndiska porten, sänka mellan Vogeserna
och Jurabergen.
Burgu’ndisk lag, namn på två gamla
kodifi-eringar av de burgundiska rättssedvänjorna. Den
ena, Lex Gundobada (fr. Loi Gombette), är en
samling under konung Gundobads regering (omkr.
480—500) avfattade burgundiska konungalagar.
Den andra, Lex romana Burgundionum, är en
för de i burgundernas rike bosatta romarna
avsedd handbok i romerska rätten, även utarbetad
under Gundobad.
Burgundvätska, besprutningsvätska, som
bere-des av kopparvitriol och soda.
Burhanpur, stad i Indiska unionen, vid
floden Tapti och järnvägen Bombay—Allahabad;
54,000 inv. Palats och moské från Akbars och
Aurangzebs tid. Tillverkning av brokad,
guldtråd, siden, muslin. B. grundades omkr. 1400.
Burian [bö’-], Emil Fr an t i sk,
tjeckoslovakisk teaterman (f. 1904). Han grundade
1933 en experimentscen, benämnd D 34 (D =
divadlo, teater; årtalen växla), som snabbt vann
stor framgång. Teatern stängdes 1940 av
tyskarna, och B. sattes i koncentrationsläger. Efter
befrielsen återupptog han teaterverksamheten. B.
är känd för sina djärva iscensättningar av bl. a.
Shakespeare. Han har även framträtt som
tonsättare i avancerad stil.
Burian [bö’-] (B. von Rajecz) [ra’jets],
Stefan, greve (till 1918 friherre),
österrikiskungersk statsman (1851—1922); av gammal
ungersk adelssläkt. Han inträdde på diplomatbanan och
var bl. a. generalkonsul i Moskva 1886-—90 och
minister i Aten 1897—1903. B. efterträdde 1903 von
Kållay som
riksfinans-minister (till 1912)
och var samtidigt
högste chef för
förvaltningen i Bosnien
och Hercegovina. Som
sådan verkade han för
dessa provinsers
närmare anslutning till
riket i
förvaltningshän-seende. I jan. 1915
övertog B., som
redan 1913 varit
ungersk hovminister, efter
Berchtold posten som
utrikesminister. Hans främsta uppgift blev att
söka hindra Italiens och Rumäniens inträde i
kriget på ententens sida, vilket dock misslyckades.
Centralmakternas genom neutral förmedling
gjorda fredsbemödanden efter kejsar Frans Josefs
död 1916 hade i B. en varm anhängare. Mitt
under diskussionen om de gjorda hänvändelserna
nödgades B. draga sig tillbaka (dec. 1916). B.
blev nu ånyo gemensam österrikisk-ungersk
finansminister (dec. 1916—april 1918). För andra
gången övertog han utrikesministerportföljen
(efter greve Czernin) april 1918 och behöll den
till 24 okt. s. å., då han efterträddes av Andrässy.
Växande slitningar med tyska riksledningen och
ett resultatlöst försök i sept. att få till stånd
en allmän konferens om samförståndsfred
kännetecknade denna hans sista ämbetstid. Hos Wilson
anhöll han 5 okt. om dennes medverkan till
stille-stånd och fredsförhandlingar på de 14 punkternas
grund men fick ett avvisande svar. — B:s
memoarer, ”Drei Jahre aus meiner Amtsführung
im Kriege”, utgå vos 1923.
Buridan [byridä’], Jean, fransk filosof (d.
efter 1358), lärare vid universitetet i Paris och
författare till en vida spridd handbok i logik,
”Compendium logicae” (tr. 1489). Mest bekant
är B. genom den av okänd anledning med hans
namn förknippade termen Buridans åsna.
Därmed åsyftas ett i medeltida disputationer om
viljans frihet ofta nyttjat exempel: en åsna
mellan två hötappar svälter ihjäl, emedan båda
locka henne lika mycket.
Büris, dansk prins (d. efter 1167), son till
Sven Estridssons sonson Henrik Skadelaar. Han
slöt sig under tronstriderna på 1150-talet till
Valdemar den store, utmärkte sig under dennes
krig mot venderna och lönades för sina tjänster
med ett stort län i Jylland. Kort därefter kom
B. på spänd fot med Valdemar, som 1167 lät
sätta honom i fängelse för livstid på Söborg.
En folkvisas uppgift, att orsaken till Valdemars
åtgärd varit, att B. förfört konungens syster,
”liden Kirsten”, saknar historisk grund.
Bürislev, svenska konungaättlingar. I
Valdemars jordebok omtalas en son till Sverker d. ä.
vid namn B., och Västgötalagens kungakrönika
berättar, att Knut Eriksson (omkr. 1170) tagit
en konung B. av daga. Denne har ansetts
identisk med Sverkers son. Emellertid omtalas i en
av N. Ahnlund 1945 upptäckt källa, anteckningar
från Vreta kloster, en konung B., son till Johan
Sverkersson och sonson till Sverker d. ä. Man
torde därför få räkna med två svenska
konungaättlingar med namnet B., en B. Johansson,
sonson till konung Sverker, som omkr. 1170 antog
kunganamn men liksom sin broder Kol Johansson
stupade i strid med Knut Eriksson, samt en B.
Sverkersson, son till Sverker d. ä., som omtalas
i Valdemars jordebok men eljest är okänd.
Burjäter, ett mongolfolk, som på 1200-talet
utvandrade från n. v. Mongoliet till Bajkalsjön,
där det ännu bor. B., nu omkr. 300,000 stå
sedan 1600-talet under ryskt välde. De idka
huvudsaki. boskapsskötsel men även jordbruk samt
jakt och fiske. En del är halvnomader. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
