Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Busch, 2. Adolf - Busch, Moritz - Busch, Wilhelm - Buschan, Georg - Buschir (Abuscher) - Buschmän - Buscovius, Daniel - Busembaum, Hermann - Bush, Vannevar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Busch—Bush
192
är sedan 1926 bosatt i Basel. B. räknas som en
av de största violinisterna sedan Joachim. Han
är primarie i en efter honom benämnd
stråkkvartett. B., som ofta spelade Regers kammarmusik
tills, m. kompositören, har påverkats av denne i
sin produktion, omfattande kör- och orkesterverk,
kammarmusik, sånger m. m.
Busch [boj], Moritz, tysk skriftställare
(1821—99). 1859—64 redigerade B. den
moderatliberala tidskriften Grenzboten i Leipzig. Efter
en tids tjänst hos hertig Fredrik av
Augusten-borg utgav B. ånyo Grenzboten 1865—66 och
försvarade där energiskt Bismarcks politik. Han
anställdes 1870 vid preussiska utrikesministeriets
pressbyrå för att genom pressen sprida Bismarcks
åsikter och ledsagade denne i fransk-tyska kriget.
Från 1878 ledde han åter Grenzboten, till dess
Bismarck fick avsked 1890. B. är mest känd
genom sina många skrifter om Bismarck, vilka
givit forskningen ett ofta värdefullt material.
Busch [boj], Wilhelm, tysk tecknare
(1832—1908). Han
blev mycket
populär genom sina
godmodigt
humoristiska bildserier
för små och stora
barn — ”Max und
Moritz”, ”Hans
Huckebein, der
Unglücksrabe” m.
fl. — samt de
satiriska teckningarna
till ”Die fromme
Helene”, ”Der
hei-lige Antonius” m.
fl., belysta av
lustig versifierad text.
Han utgav även
diktsamlingar.
Mo-nogr. av K. W.
Neumann (1919).
Buschan [bo’-
Jan], Georg, tysk etnograf, marinläkare (1863
—1942). Han utg. bl. a. ”Germanen und Slaven”
(1890), ”Illustrierte Völkerkunde” (1910; 2:a
uppl. 1922—26), ”Die Balkanvölker” (1910), ”Die
Sitten der Völker” (3 bd, 1914—16), ”Uber
Me-dizinzauber und Heilkunst im Leben der Völker”
(1943). Han grundade och utg. Centralblatt für
Anthropologie, Ethnologie und Urgeschichte (1896
—1912).
Buschir (A b u s c h è r), stad i s. v. Persien,
vid Persiska viken; c:a 30,000 inv., mest araber.
I B. finnes engelsk generalkonsul. Det är ett av
Persiens viktigaste handelscentra. Export av
hudar, bomull, vävnader, mattor, frukt m. m.
Flygstation.
Buschmän (av holl. boschjesman, buskman),
ett i s. Afrikas ofruktbaraste trakter
kringströvande folk, som jämte Centralafrikas dvärgar
utgör världsdelens primitivaste och äldsta
påvisbara befolkningselement. Numera finnas de
oblandade och i fritt tillstånd nästan blott i
Kala-hariöknen, dit de undanträngts av de kraftigare
Gammal buschmanhövding.
kafferfolken och
av boerna. Fordom
måste de haft ett
betydligt större
utbredningsområde
att döma av
förekomsten av
klippmålningar och
-ristningar (Kaplandet,
Natal, Rhodesia).
Nu omfatta de c:a
7,500 individer. —
B. äro finlemmade
och småväxta, i
medeltal 1,5 m. De
ha blekgul hud-
färg och tidigt mycket skrynklig hud, troligen
en följd av ojämn tillgång på föda. Kvinnorna
ha ofta väldiga fettanhopningar i sätet
(steato-pygi). — Urspr. voro männen endast jägare, men
våra dagars knapphet på villebråd har gjort, att
de huvudsaki. fått ägna sig åt insamling av
födoämnen, växter, rötter, frukter, grodor, ormar,
gräshoppor etc.; de medföra liksom kvinnorna
en grävkäpp, gärna med en sten som tyngd.
Deras huvudvapen äro båge och förgiftade pilar med
benspets. De äro mästare i primitiva jaktmetoder.
Förr användes vid struts jakt maskering till
struts. Att skaffa vatten är ofta svårt i Kalahari,
och mången gång få de mödosamt genom ett
nedstucket rör suga upp droppe efter droppe ur
fuktig mark (grundvatten). Någon
stamförfattning äga de ej utan leva i horder, i vilka de äldre
männen äro de bestämmande, eller familjevis.
Berömda äro b :s ristningar och målningar
(jaktscener m. m.) på klippväggar och i grottor,
vilka, liksom de paleolitiska grottbilderna i n.
Spanien och s. Frankrike, visa verkligt
konstnärlig uppfattning och intim kännedom om djur.
Av musikinstrument känna b. musikbågen. Det
för deras språk mest utmärkande äro
srnacklju-den (7 st.). — Litt.: H. Obermaier & H. Kühn,
”Buschmannkunst” (1930).
Buscövius, Daniel, präst (1599—1677).
B. blev 1631 kaplan i Älvdalen. När under
kriget med Danmark 1643—45 den svenska
styrelsen ville företa ett infall i Norge, förklarade sig
allmogen i Mora beredd men begärde till anförare
B., som lät övertala sig. Med 200 Morakarlar
och älvdalingar bröt han i mars 1644 upp mot
Särnadalen, som då tillhörde Norge. De
överraskade gränsbyarna gåvo sig utan motstånd. B.
blev 1654 kyrkoherde i Kumla.
Busembåum [bö’z-], H erman n, jesuitisk
moral teolog (1600—68), rektor vid jesuitkollegiet
i Hildesheim och Münster. Hans kasuistiska
handbok ”Medulla theologiæ moralis” (1645)
fick stor spridning. Efter Damiens’ mordförsök
1757 mot Ludvig XV, vilket lades jesuiterna till
last, gjordes sak mot boken, som påstods
försvara tyrannmord, och den storm förbereddes,
vilken snart ledde till jesuitordens upphävande.
Bush [boj], Vannevar, amerikansk
tekniker (f. 1890), prof, i elektroteknik i Cambridge,
Teckning av Wilhelm Busch
i ”Die fromme Helene”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
