Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buys-Ballot, Christophorus Henricus Didericus - Buys-Ballots lag - Buysse, Cyriel - Buzău - Buzot, François Nicolas Léonard - Buzuluk - By (plats)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Buys-Ballots lag—By
206
Henricus Didericus, holländsk fysiker
och meteorolog (1817—90). Han var den förste,
som med myndigheternas stöd regelbundet
offentliggjorde väderlekstelegram till sjöfartens
fromma. Han arbetade för utveckling av det
telegraferande stationsnätet och för likformighet i de
meteorologiska telegrammens avfattning samt
nedlade stor förtjänst om synoptiska kartors
praktiska bruk. Jfr Buys-Ballots lag.
Buys-Ballots lag [bois-balå’ts], kallas den
bariska vindlagen, alltsedan Buys-Ballot 1860
preciserat den, ehuru han däruti förekommits av
Ferrel 1856. Lagen kan uttryckas sålunda: Står
man med ryggen mot vinden, har man lägsta
lufttrycket framför sig och på norra halvklotet
till vänster, på södra till höger.
Buysse [boi’sa], Cyriel, flamsk författare
(1859—1932), högt skattad för sina friska och
vederhäftiga allmogeberättelser (”Gunstje en
Ziencke”, 1887, m. fl.). Han skrev också
märkliga krigsromaner och skådespel.
Buzäü [boza’<n], stad i Rumänien, 90 km n. ö.
om Bukarest, vid floden B., en biflod till Seret;
36,000 inv. B. är järnvägsknut och
handelscent-rum samt har kvarn-, textil- och
petroleumindustri.
Buzot [byzå’], Franqois Nicolas L
é-onard, fransk politiker (1760—94). Han var
urspr. advokat i sin födelsestad Évreux och
valdes till medlem av riksständerna 1789 samt av
konventet 1792. Som girondist förklarades han
i akt 2 juni 1793 och flydde då till Normandie,
där han jämte Barbaroux anstiftade ett snart
kuvat uppror, och sedan till Bretagne. Han
berövade sig efter misslyckandet sannolikt livet. B.
var madame Rolands vän och beundrare och
efterlämnade ”Mémoires sur la révolution
fran-<;aise” (utg. 1828 och, fullständigare, 1866).
Buzuluk [bozolo’k], kretsstad i
Kujbysjev-området i RSFSR, 30,000 inv. (en stor del
tatarer), på v. stranden av floden Samara och vid
Kujbysjev—Orenburg-järnvägen. Järnverk,
traktors- och livsmedelsindustri; spannmålshandel.
By (fsv. byr, by) betydde i fsv. bebyggd plats,
således även stad och enstaka gård, men har i
modern svenska bibehållit endast betydelsen av
en tätare bebyggelse på landet, nämligen ett
flertal gårdar (jordbruksfastigheter), vilkas ägor helt
el. delvis utgöra el. i äldre tid utgjort en
samfällighet. B. är en bebyggelseform, som i
Sverige förekom redan i förhistorisk tid.
Förhärskande anses by-bebyggelsen ha varit i södra och
mellersta Sveriges slättbygder utom i Dalsland,
Värmland och på Gotland. Vid sidan av
by-bebyggelsen skedde emellertid antagligen redan
förhistoriskt bebyggelse i ensamgårdar, särskilt vid
landvinningar från obygden och till följd därav
framför allt i det stora nordliga
kolonisations-området. På grund av den gamla rättens regler
om egendomsgemenskap inom familjen måste
emellertid i många fall en ensamgård ha
övergått till en by. Nybebyggelse har även ägt rum
genom anläggandet av byar; så ha t. ex. tydligen
i många fall avgärdabyar (se d. o.) ett
dylikt ursprung. I motsats till sistnämnda byar
kallades moderbyn ”högby” (d. v. s. by med
hednisk gravhög) el. ”bolby”. Under större delen
av vår historiska tid ända intill senare delen av
1800-talet kvarstod byn såsom den viktigaste
bebyggelseformen i Sverige, särskilt vid det mindre
jordbruket.
Arten av den samfällighet, vari byns jordägare
voro förenade, växlade under tidens lopp i
samband med ändringarna i skifteslagstiftningen. I
stort sett gick utvecklingen i den riktningen, att
den individuella äganderätten vann ökat
utrymme och alltmer minskade samfällighetens
betydelse och omfattning. Enligt äldre lagar och
skiftesförfattningar sammanföll byalaget,
d. v. s. byns jordägare, med skifteslaget.
Detta innebar, att byalaget utåt uppträdde såsom
en enhet. Rätten till jord och vatten fördelades
i första hand mellan byalagen. Ännu långt fram
i tiden voro emellertid byarna mångenstädes ej
avgränsade genom ordentliga rågångar, utan
storleken av deras ägovälde i skogsmark, b y a
11-männingen, berodde, särskilt i skogrikare
trakter, på den utsträckning, i vilken de
nyttjade skogen. Jfr Avvittring.
Vad beträffar fastigheterna inom byn voro
dessa i äldre tid endast delvis skilda från
varandra genom gränser. Äldst var blott tomten
ordentligt utmärkt på detta sätt. Åkertegarnas
bredd var ofta angiven genom enklare märken,
enär enligt sol- och tegskiftesmetoden tvist om
storleken av grannes åkerlott slets genom
ommätning med ledning av tomtens storlek el. i
senare tid av b y a m å 1 e t, d. v. s. den norm,
varefter fastighet ägde del i det för byn
gemensamma och delning av dylik samfällighet skulle
ske. Sedan storskifte, en- el. laga skifte övergått
by, blevo de därvid fastställda skifteslinjerna en
gång för alla gränslinjer mellan skiftesdelägarnas
särskilda ägor. Genom nämnda skiftesformer ha
byamännen i stor utsträckning frigjorts från det
starka beroende av varandra i fråga om jordens
brukningssätt, betning o. s. v., vilket varit en
följd av den starka ägosplittring, som
förekommit under äldre skiften.
Ursprungligen säkerligen i många fall förenade
genom gemensam härstamning och
släktförfattningens band och i senare tider i varje fall
genom starka gemensamma intressen, rättigheter
och skyldigheter, bildade byns jordägare ett
byalag el. granne lag. Troligen finns ett
samband mellan de ättdomstolar och ättförsamlingar,
som skymta fram i våra äldsta källor, och b
y-domstolen el. byrätten samt
bystämman. Ledare vid dessa myndigheters
sammankomster var åldermannen el. byfogden.
I vissa trakter hade han till tecken på sin
värdighet ett horn el. en klubba. Av honom jämte
ett par b i s i 11 a r e bestod byrätten.
Bystämman var en sammankomst av alla byns delägare.
I äldre tider synas dessa beslutande myndigheter
haft en ganska obestämd och vidsträckt
befogenhet att avgöra sådana ärenden rörande byns
skötsel och ordningen inom densamma, som ej
anså-gos vara av det intresse, att de borde övertagas
av högre offentlig myndighet. Sedermera
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
