Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bysantinska litteraturen - Bysantinska riket - Bysantinsk konst - Byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Bysantinska riket—Bysantinsk konst
238
Irenekyrkan i Istanbul (t. v.) och S :t Lukas i Phokis, Grekland.
tigaste folkepos är ”Digenis Akritas”, från
medeltidens slut, byggt på sägner med historisk
kärna från 900-talets mitt. — Litt.: K.
Krum-bacher, ”Geschichte der byzantinischen Litteratur”
(2 :a uppl. 1897); K. Dieterichs, ”Geschichte der
byzantinischen und neugriechischen Litteratur”
(1909); J. L. Heiberg, ”Bysantinsk kultur” (i
”Världskulturen”, 1923).
Bysantinska riket, se östromerska riket.
Bysantinsk konst betecknar det östromerska
rikets konst, som utbildades i självständiga
former från 500-talet. Redan den
hellenistisk-ro-merska konsten var, särskilt i fråga om
arkitekturen, synnerligen starkt påverkad av
österländsk konst; den bysantinska konsten är i ännu
mycket högre grad beroende av orienten. Den
kristna kyrkan hade under den tid, då hon ännu
undertrycktes i det romerska riket, utvecklats i
frihet i Mesopotamien, Armenien och Iran och
här utbildat en högtstående kyrkokonst, som kom
att utöva ett starkt inflytande i ö.
medelhavsländerna. Persiens politiska och kulturella
upp-blomstring under sasaniderna (fr. o. m. 226)
medförde en även för profankonsten viktig
kulturströmning västerut. Under dessa förutsättningar
utbildade b. tidigt och snabbt sin karaktär och
väsentliga delar av sitt formförråd. Med
bestämd konservatism, vars styrka dock betydligt
överdrivits av äldre författare, utvecklades den
sedan under ett årtusende utan att väsentligt
förändras till sitt skaplynne.
Byggnadskonst. Tidigt började orientaliska
och romerska byggnadstyper blandas och förenas
till kompromissformer; i fråga om
kyrkobyggnaderna ledde korsningen mellan den orientaliska
valvbyggnaden och den längdriktade kyrkan fram
till olika slag av riktningsbetonade kupolkyrkor
(t r i k o n c h a n, en kupol, stödd av tre
strävnischer, vid den f j ärde sidan ett långhus; k o r
s-kupolkyrkan och dess mera basilikaartade
underform korskupolbasilikan, av den
mindreasiatiska tunnvalvskyrkan och
kupolkvadrat på fyra fristående stöd;
kupolbasilikan av emporbasilika och kupolbyggnad; den
korsformiga kupolkyrkan, som består
av en mittkupol med korsarmar, stundom även
de täckta av kupoler). Såsom en både i
konstnärligt och utvecklingshistoriskt avseende enastående
genialisk sammanfattning av dessa
kompromisssträvanden kan man betrakta Sofiakyrkan i
Istanbul (532—537). Vid sidan av blandnings formerna
förekomma rena typer, såsom enstaka basilikor
av romersk-fornkristen typ och de klart
orientaliska kyrkorna San Vitale i Ravenna (525—547)
och Sergius- och Bacchuskyrkan i Istanbul (omkr.
530), båda centralbyggnader med
strävnichan-ordningar. Efter den av formrikedom och
konstruktiv djärvhet utmärkta ”första guldåldern”
under Justinianus’ regering, till vilken de nämnda
byggnaderna höra, stadgade sig den bysantinska
byggnadskonsten vid ett mindre antal former, av
vilka de vanligaste äro den korsformade kyrkan
med mittkupol och trikonchan. Båda formerna
förekomma i olika varianter, som rikast
gtbildades under de makedoniska kejsarnas välde
(867—1028), då den bysantinska kulturen
upplevde en ny period av uppsving och fruktbarhet (den
”andra guldåldern”). En enkel korskupolkyrka
är Myrelaionkyrkan i Istanbul (900-talets förra
hälft), medan klosterkyrkan i Skripü i Beotien
(senare delen av 800-talet) framträder med
utdragna korsarmar. I andra fall (S :t Lukas i
Phokis, början av 1000-talet, Daphni vid Aten,
1000-talet) finner man i det inre ett system av
strävor, som stöda
kupolen. Mest omtyckt blev
dock korskupolkyrkan
med kupoler i hörnen,
vartill ofta kom en el.
flera kupoler över
förhallen (ex. Kilisse
Dja-mi fr. 1000-talet och
Pantokrator, grundlagd
1124, i Istanbul).
Kupolbasilikan är nu mera
sällsynt (Irenekyrkan i
Istanbul). Trikonchan
användes nästan
genomgående i Athosbergets
talrika klosterkyrkor
(900-talet och senare).
Den senbysantinska ar-
Plan av Sergius- och
Bacchuskyrkan, Istanbul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
