Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byström, Johan Niclas - Byström, Olof - Byström, 1. Oscar Fredric Bernadotte - Byström, 2. Anna - Byström, 3. Oscar - Byström, 4. Herman - Byström, 5. Ella Byström-Bæckström - Bystämma - Bysättning - Byte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243 Byström—Byte 244
förblev hans bästa område, hans skicklighet i
marmorbehandling kom här till sin fulla rätt
(så i den sovande ”Juno med Herkulesbarnet vid
bröstet” i Nationalmuseum). I hans många senare
verk är det djupare naturstudiet ofta åsidosatt för
en ganska summarisk behandling, abstrakt ideell
formgivning och ytlig dekorativ effekt. Han
utförde i marmor kolossala statyer över Karl XIV
Johan, Karl XIII, Karl X Gustav, Karl XI —
framställda i antika dräkter —, Karl XII, Gustav
II Adolf och Karl XIV Johan, de tre sistnämnda
i historiska dräkter, Linnés staty och Bellmans
kolossalbyst på Djurgården. Porträttbysten låg
mindre väl för hans i allmänhet ytliga
uppfattning; bland det bästa han utförde på detta område
var Tegnérs byst. Lättheten att improvisera och
behandla marmorn förledde honom till
massfabrikation. Själv var han storslaget anlagd;
i Rom var hans hem i Villa Malta en
samlingspunkt för den svenska kolonien. I Stockholm,
där han 1832 blev ord. prof, vid Konstakad.,
dock utan att någonsin tjänstgöra, byggde han
den ståtliga, i italiensk stil hållna villa på
Djurgården, Byströms villa, som blev en av
stadens för sin tid märkliga byggnader. B. är
rikt representerad på Nationalmuseum och i
Stockholms slott.
Byström, Olof, litteraturhistoriker (f. 1901
30A), fil. dr vid Stockholms högsk. 1945 (”Kring
Fredmans epistlar”), doc. i litteraturhistoria där
s. å., museilektor vid Stockholms stadsmuseum
sedan 1946, har som sekr. i Bellmanssällskapet
från 1934 redigerat dess skrifter och
Bellmans-utgåvor.
Byström. 1) Oscar Fredric
Bernadotte B., musiker (1821—1909). Han var
inspektor för Konservatoriet 1867—72, sedan i
fyra år ledare för musikföreningen i Åbo;
grundade 1876 ett pianoinstitut i Stockholm. På
1880- och 1890-talet verkade B. nitiskt för den
gamla protestantiska kyrkomusikens återinförande
i högmässogudstjänsten och utgav flera smärre
skrifter om lutersk kyrkosång. Som äldre
sysslade han med medeltidens svenska kyrkosång och
utgav 1899 ”Sekvenser, antifoner och hymner”
(ny uppl. 1903). Som kompositör framträdde
han rätt ofta på 1870-talet, bl. a. med symfoni
d moll, 2 stråkkvartetter, pianotrio samt sånger.
2) Anna B., den föreg:s dotter,
skådespelerska (1854—1926). B., som först utbildade
sig till sångerska, debuterade på Dramatiska
teatern 1877 som Valborg i Braunerhielms ”Vem”.
Hon tillhörde sedan Dramatiska teatern 1878—
81 och 1891—1900. B. utförde ett betydande
antal roller inom de mest olikartade områden. Hon
vann uppmärksamhet som prinsessan Isabella i
”Drottning Margaretas sagor” (1879) och
senare som Elmire i ”Tartuffe”, Susanna i
”Fi-garos bröllop” och Sigrid i ”Bröllopet på
Ulf-åsa”. Även inom operetten vann hon vackra
framgångar.
3) Oscar B., den föreg:s bror, skådespelare
(1857—1938). Han var 1884—90 och 1893—95
anställd vid Stora teatern i Göteborg, 1890—93
vid Dramatiska teatern och 1895—1929 vid A.
Ranfts teatrar i Stockholm, från 1907 även som
kamrer vid Vasateatern. B. var sedan 1896 g. m.
skådespelerskan Constance B., f. Behrens
(f. 1868 10/8), 1887—89 anställd vid olika
sällskap i landsorten, 1889—90 vid Stora teatern i
Göteborg, 1890—1903 vid Dramatiska teatern,
1903—25 vid Svenska teatern och 1925—26 vid
Vasateatern. Hon var tidigare en munter och
slagfärdig subrett och har sedan givit god
framställning av äldre komiska typer och karaktärer.
Bland hennes roller märkas Mandanika i
”Vasan-tasena”, Madame Sans-Gène samt Ulla Winblad
i ”Två konungar”.
4) Axel Herman B., kusin till B.3), militär,
kartograf (1858—1933), officer 1879, major vid
Generalstaben 1904, överstelöjtnant där 1908,
överste i armén 1914, överste i Generalstabens
reserv 1916. Han var 1884—1903 kartredaktör
vid Generalstabens litografiska anstalt, var Sven
Hedins medarbetare vid redigeringen av de
kartografiska arbetena från dennes upptäcktsresor
1894—1924 samt utg. själv flera skolkartor m. m.
5) Ellen (Ella) B.-B æ c k s t r ö m, den
föreg:s dotter, författarinna (f. 1889 10/«),
anställd i försäkringsab. Heimdall 1916—44. B.
har skrivit romaner och noveller från skilda
tider och länder. Hon har bl. a. utg.
”Horisontstaden” (1933), ”Äventyr och vardagsliv i gamla
Rom” (1934), ”Fiorenza” (1936), en roman, från
renässansens Florens med forts. ”Hennes son”
(1944), ”Kvinnan i Hyllos’ hus” (1936), ”Resan
från Rimini” (1939) och ”Genom stark eld”
(1946). B. har också skrivit skådespel, det på
bellmansdagen i Stockholm 1939 uppförda
bell-mansspelet ”Ett spratt”, radiopjäser m. m.
Bystämma, se By.
Bysättning (av fsv. bysætia, urspr. tyskt,
egentl. samma ord som bisätta), exekutivt
tvångsmedel, bestående däri, att en gäldenär, som ej
fullgjort honom ålagd betalningsskyldighet, genom
beslut av domstol el. exekutiv myndighet berövas
sin frihet, sättes i stadens ”gäldstuga”, för att
därigenom tvingas att uppfylla sin förbindelse.
Till Sverige kom b. under medeltiden från
Tyskland och bortföll här först 1879.
Byte. 1) Byte inträder som en nödvändig
faktor i det ekonomiska livet, så snart
produktionen upphör att försiggå i sin helhet inom
varje särskilt hushåll, d. v. s. så snart hushållet
utifrån måste skaffa någon del av sina
förnödenheter. Bytet står alltså i närmaste sammanhang
med arbetsfördelningen. Med uppkomsten av
penningar har det urspr. direkta bytet, vara
mot vara, övergått till indirekt, i det att var
och en köper penningar för sin vara och sedan
säljer penningarna emot den vara han vill
förvärva; samtidigt tjänar penningen som mätare
på alla andra varors inbördes värde. Ang. den
form av varubyte, som konstituerar ett lands
import och export, se Utrikeshandel.
2) I folkrättslig bemärkelse betecknar b. under
krig från fienden tagen egendom. Enl.
vedertagen folkrätt allt sedan Grotius’ dagar må vid
krig till lands enskilda medborgares
egendom icke kränkas, och plundring är förbjuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
