Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bältdjur - Bälteberga - Bälter, Sven - Bältespännare - Bältros - Bända - Bändelkorsnäbb - Bändsel - Bänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Bälteberga—Bänk
268
Jättebälta.
hornplåtar, hörande till överhuden; blott buksidan
och benens insidor äro opansrade och i stället
beklädda med borstigt hår. Pansarets plåtar äro
oböjligt sammanfogade med undantag av ett
växlande antal (3—13) tvär rader mitt på kroppen,
som äro rörliga mot varandra, varav namnet b.
B. äro grävande djur med spetsig nos, stora
öron, små ögon och korta ben med kraftiga
grävklor; på marken röra de sig långsamt och
söka undkomma genom att med otrolig snabbhet
gräva sig ned i jorden. Nattetid komma de upp
ur sina hålor och gångar för att söka sin föda;
de leva av insekter och insektslarver (särsk.
myror och termiter), maskar samt även av as
och växtföda (rötter) och äro sålunda allätare.
Tänderna äro talrika (ända till 100) men svaga
och utan emalj. B. bebo Sydamerika (utom allra
sydligaste delen); en
art går norrut ända
till Texas.
De egentliga
bäl-torna ha i regel en
längd av U4—V2 m
(utom svansen).
Bland dem märkas
främst släktena
Da-sypus (a r m a d i
1-1 e r) och T atus el.
Tatusia (s v i n ö r
a-de bältor).
Jätte b ä 11 a n (Prio-
don gigas) kan bli 1 m lång. Tolypeutes conurus
från Argentina kan rulla ihop sig till ett klot.
En egendomlig avvikande form är den lilla
sköldsorken (Chlamydophorus truncatus)
från v. Argentina, som blott blir 13 cm lång
och för ett fullständigt underjordiskt liv som
mullvaden.
Bälteberga, gods i v. Skåne, 1 mil n. ö. om
Landskrona; Ottarps socken, Malmöhus län. 300
har, varav 215 har åker; tax.-värde 503,700 kr.
Hoprullad klotbälta,
Tolypeutes conurus.
Ägare: Cl. Kinch. — På B. hade Karl XI sitt
högkvarter vintern 1676—77 under kriget mot
Danmark.
Bälter, Sven, se Bælter, S.
Bältespännare kallades de båda kämparna i
en tvekamp, som uppges ha plägat förekomma i
Norge och enligt G. O. Plyltén-Cavallius även
i Värend i Småland. De stridande skulle därvid
ha spänts samman med ett bälte kring
midjorna och kämpat med kniv, tills endera el. båda
dödats. Allmänt bekant har ordet blivit genom
J. P. Molins skulpturgrupp ”Bältespännare”.
Bältros, He’rpes zo’ster, en sjukdom, som
beror på inflammation av de spinala ganglierna
el. motsvarande centra i hjärnan och yttrar sig
i smärre, blåsformiga hudutslag utefter
vederbörande nervs utbredningsområde. Utslaget
åtföljes av stark klåda och är vanligen till sin
natur godartat. Dock kunna — i synnerhet hos
äldre — långvariga neuralgier åtfölja sjukdomen.
B. behandlas med stillhet, ev. med sängläge, samt
med någon mild, skyddande salva på hudutslaget.
Bända. 1) Medelst bänslar fästa jungfrur el.
dyl. till ändarna av vant, barduner o. dyl. Om
det t. ex. händer, att genom olika sträckning
alla jungfrurna icke sitta i en rät linje, och
man vill rätta till detta, säger man bända om
el. förbända vanten, riggen o. s. v. Subst.-.
B ä n (d) s 1 i n g. — 2) Göra ett bänd el. stek
på en kabel el. annat grovt tåg.
Bändelkorsnäbb, se Korsnäbbsläktet.
Bändsel, se Bänsel.
Bänk. 1) Sittmöbel för flera personer,
väggfast el. flyttbar, med el. utan ryggstöd och
sido-karmar. I svenska bondehem funnos ännu i sen
tid utmed väggarna fasta långbänkar, som
Vändbänk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
